Gott Nytt År och Må Kraften vara med er!

Hoppas alla där ute får en bra kväll och ett underbart nästa år.

Mitt nyårslöfte, en repris från förra året:
Att vara snällare mot mig själv.

Och tilllägget iår:
Att ha roligt!

2008

2008

Har läst bloggen och tja, kanske inte det bästa av år, men ändå mycket mer levande än tidigare och jag har blivit bättre på att hantera ångesten och tankarna. Jag skulle nog säga att jag kommit ganska långt när det gäller min egna utveckling. Det känns uppmuntrande men också väldigt skrämmande.

Vem är detta Jag?
Det får bli något för 2009.


Januari
Tung månad även om det verkade ha lättat lite på slutet.

Februari
Inläggen var lite lätt intetsägande denna månad, fast det sista sa så det räckte. För nog hände det saker alltid. Jag fick det jag önskade mig. Jag borde ha varit mer noggrann i formuleringen av vad jag ville ha. Månaden avslutades med för många piller och 2 veckor på sjukhus och 4 eller om det var 5 operationer, för jag förstörde mina händer. Det var tungt men ändå lärorikt, jag fick kläm på det där med radikalt accepterande.

Mars
Tungt som fan, men ändå, jag fick lite gjort trots värken och ångesten. Känns konstigt att läsa, för visst kommer jag ihåg hur det kändes men när jag tänker tillbaka på det så var det ändå hanterbart. Skumt.

April
Det svänger, men jag bestämmer tydligen att jag trots allt vill leva. Och det står jag för fortfarande även om jag inte skulle ha något emot att vara död. För det är jobbigt att vara jag.
Det är en hoppfull månad även om värk och ångest mutar in sina revir.

Maj
Månaden gick i matens tecken. Jag flyttade till min Fina Lilla Lägenhet. Lyckan var total även utan uppkoppling.

Juni
Mamma kom och hälsade på, även om hon inte erkände vad jag gjort. Bloggade från biblioteket för jag har fortfarande ingen uppkoppling. Kanske det var bra för då ägnade jag tid till att tänka på mig själv och mitt liv istället för att fly in i cyberrymden.

Juli
Tillbringades mestadels på sommarstället. Lästa, tänkte och tog det lugnt. Fick mitt beslut från FK, vilket jag fortfarande har svårt att acceptera men jag antar att dom kanske har en poäng i att jag bör/får pengar under en längre period.

Augusti
En svängig månad, antar att dbt:n hjälpte till med det, efter uppehållet i juli.

September
En tungt funderande månad, finns jag? jagsvag? vem är jag? vem är jag i relation till andra?
Det blir en upplysande månad, jag lär mig en del om mig själv, eller snarare upptäcker. På det stora hela är det en bra månad.

Oktober
En livfullare månad, jag kanske lever ändå. Fet ångest och undran om det verkligen ska vara så här? Och det skulle det, tydligen. Många frågor blir det, men inga om några svar. Mycket skrivande blev det i alla fall.

November
Trött och ångestigt, men ändå. Depp antar jag är ordet för månaden. Apati och lidande, liksom.

December
En mer levande månad, jag socialiserar och får lite gjort i alla fall. Trots perioder av apati och flykt känns det som att det blir bättre, att jag kommer någonstans.

Tung ångest

Har sovit dåligt inatt, vaknat flera gånger med näst intill panikångest. Har tagit låång tid att somna om efter varje gång. Jag blir ju bara tröttare av att en försöka sova då.

Nu håller ångesten i sig och jag känner inte för att göra något alls. Men jag ska nog masa mig iväg till kvällen i alla fall och försöka vara lite social, jag känner att jag nog skulle behöva det om än aldrig så lite.

Vill inte vara jag idag.

Roligt

Ibland är det roligare än vanligt att vara social. Jag hade visserligen bjudit in hela dbtgruppen idag men bara en kom, det gjorde iof inget, för vi hade det mycket trevligt och hon är lätt att ha att göra med och är rolig och lättpratad. Nu är jag fasligt trött men på ett bra sätt. Skönt att få vara med om att jag kan vara social utan att jag känner mig som en miffo.

Gammal

jag börjar nog bli gammal, attans vilken tid det tog att bli människa igen. Menmen, idag ska jag snabbstäda lite och handla lite mjölk och sånt. Några ut dbtgruppen kommer över på en fika. Det ska bli kul.

Har lite mycket funderingar annars, så disktraktioner är så välkommna.

Å

Så bakis man kan vara.
Inte kul.

Dovas

var jättetrevligt. Hade kul där. Nu har jag ätit pasta och prinskorv, det var ok men inte så gott. Ska sova snart. Vill inte mer så det är nog bäst.

jag vill så intensivt inte finnas idag

Det känns skumt, denna starka känsla av att vilja hugga, slita och förstöra mig själv.

Att vilja dö så intensivt att jag kan smaka det.

Ändå sitter jag bara här och känner eller kanske mer observerar känslan. Jag liksom erkänner att den är där och att det är ok, men att jag inte kommer (i alla fall inte just nu) agera på den.

Det vore så fantastiskt skönt att slippa mig själv.
Att slippa kämpa, att slippa ångesten.
Helt enkelt att slippa finnas.

Nåja, man ska inte hetsa upp sig, planen för kvällen är öl och lite social samvaro.

Blek sol

lyckades ta mig ut på en prommenad idag, skönt vart det.
Men kallt där det blåser.

Magen är lite sur på mig, antar för att den fått lite för mycket skräp de senaste dagarna.
Ska styra upp saken så den blir glad igen.

Funderar mycket på min kropp just nu.
Jag tycker ju inte om den.
Tycker den är äcklig, vilket ju gör det svårare att vilja/kunna känna den och njuta av den.
Det där med sex blir ju komplicerat då.

Bio

Var och såg Australia med mor min, den var episk och väldigt vacker men nog kunde den ha varit liite kortare än 2 och 45.

Upptäckte också att det är fasligt massa kalorier i lakrits, trodde inte det var sååå illa men ack så fel jag hade. Det tog säkert 20 min att få i mig 1000 kalorier, men goda var dom :-) så jag ångrar mig inte.

Liten uppdatering

Gårdagen överlevdes med försiktighet och mycket jäsande.

Några få beslut fattades och the dracks, annars hände det inte mycket.

Idag blir nog liite aktivare, bla. bio framåt kvällen.

Julafton var trevligt

med alldeles för mycket mat, precis som traditionen bjuder.

Idag är det segt men ok det med.

God Jul

Jag önskar alla en God Jul.

*ler*

Har det fint hemma och lagom men julpynt.
Har både godis och mat och har idag köpt ett par varma vantar som jag letat så länge efter.
:-)

Mamma är här och det går riktigt smidigt.

Jag mår bra.

Pust

Nu har jag panikstädat och pyntat så det är riktigt mysigt här hemma. Ska gå ner och handla när mamma dykt upp så jag inte missar henne, sen är jag klar för dagen :-)

Imorgon ska jag masa mig ner och ta proverna jag glömde ta idag. Nåja.
De sockerprovet kommer inte att vara så bra för jag har ätit godis och drukigt julmust idag, inte mycket till riktig mat heller. Men det känns som om det ordnar sig ändå.

Mår ganska ok idag, lite stressad men det är ju väntat.

Städa

Jag hatar verkligen att städa men det måste göras mamma kommer hit idag så jag vill ju ha det lite sanitärt i alla fall. Dessutom om jag ska erkänna det så mår jag bättre när det är rent omkring mig och jag känner inte av nån täppt näsa och rinnande ögon när jag har det någotsånär dammfritt.

Jag har funderat endel på varför det förfaller så, men jag tror att det är för att jag inte anser att jag är värd att ha det fint omkring mig. Eller nått i den stilen i alla fall.

Ännu en dag av ingenting.

Har inte gjort ett skvatt idag. Påbörjat saker men inte orkat, inte städa, inte lyssna på musik, inte se en film.

Jag har ångest men allt är som på avstånd.
Jag tycker inte om mig själv.
Vill till och med skada men jag orkar inte det heller.
Jag vill inte existera.

Får väll panikstäda imorgon så mamma får plats någonstans, hon skulle dyka upp på måndag.

Pengar idag

Planen var att jag skulle ta blodprovet idag så jag masade mig iväg. Men jag hade tagit fel papper med mig så det blidde inget prov taget. Nåja, jag gick till Vällingby och handlade lite och passade på att passera bibblan för attlämna tillbaka några böcker som naturligtvis var lite sena menmen.

Idag är jag bara trött, så trött. Ska nog bädda rent och masa mig isäng tämligen omgående, kanske läsa en stund.

Imorgon ska jag ta mig i kragen och städa klart så det är fint tills mamma kommer.

****

Jag fantiserar väldigt mycket just nu, förmodligen är det en form av flykt.
Mycket död och förstörelse men också överleva trots alla odds och kärlek.

Jag vill ha en sambo idag.
Men jag vet, det går över.
*ler*

Korta blickar från en annan sida.

Jag är inte jag.
Jag finns inte.

Nej, inte så att jag inte finns rent fysiskt, för det gör jag ju.

Men psykiskt, min personlighet så att säga. Och det är bekvämt att ha det så, inte för att jag vill men jag är ju upplärd att inte finnas.

Nej, jag menar jag är inte lärd att finnas. När jag var liten, när jag växte upp, var speglingen eller feedbacken från mina föräldrar antingen inte där eller bara inte tillräcklig för vad jag behövde. Jag fanns liksom inte. När jag var glad visste jag inte att jag var det, om jag nu var glad, jag minns inte. Och då var det ok. När jag var ledsen visste jag inte att jag var det, om jag nu var ledsen, jag minns inte. Och då var det ok.

Men det är svårt att utveckla en personlighet och lära sig vad en känsla är och vad som är ok och inte i olika situationer om man inte får lära sig det av någon. Allt man vet är att något är fel men man vet inte vad och inte vad man skulle kunna göra åt det eller ens om det man vet verkligen är ”på riktigt” eller lämpligt för situationen.

Jag minns inte någon spegling.

När jag gick i trean gick jag hem från skolan i bara strumplästen, mitt i vintern. Det kommenterades aldrig hemma.
När jag var ännu yngre berättade jag för mamma att en av killarna i klassen var elak mot mig, han gjorde mitt liv till ett helvete. Hon sa att det var ju synd om honom för han hade det ju så jobbigt hemma. (Men jag då?)

Om det jag kände aldrig speglades eller ens lyssnades på, hur ska jag då kunna lära mig att förstå och känna igen mina känslor?

Nu är jag fan 35 och jag börjar lära mig.
Det går i etapper och det är jobbigt.
Jag antar att det är därför som jag så lätt bara stänger av och inte finns när det blir för mycket. Vilket det tydligen alltför oftast är.

Men jag får glimtar, glimtar som säger att ”HEY, du lever ju inte!”
Och jag blir ledsen, jag känner sorg över tiden som bara rinner förbi.
Olevt, utan känslor och med förvirrade och halv tänkta tankar, som i ett vakuum.

Bara existerar.

Jag vill inte ha det så.

Undrens tid är icke över!

Jag har tvättat!

Hm

Jag är lite less på mig själv just nu, jag får inget gjort och jag lyckas inte ta mig för något alls. Det känns som om den mesta tiden bara försvinner, liksom rinner förbi. Jag vill inte/orkar inte känna.

Men jag funderar, förstår lite i alla fall, om gamla saker. Hur dom blivit som dom blivit eller snarare varför jag är som jag är.

Nåja, det kanske vänder.

Fortfarande trött

men annars mår jag ganska bra.

Terapin var bra idag, sista gången iannan juluppehållet.
Nästa gång blir den 8 januari.
Men jag tror det ska gå bra i alla fall.

Har lungnat ner mig ang. tanden.
Fick en tid den 23 jan på det gamla stället.
Hoppas allt går bra tills dess.

Så fantaskiskt trött

har sovit dåligt och jag är så trött men kan inte sova. Har en grym ångest, vet inte riktigt vart jag ska ta ivägen. Jag vill verkligen inte leva längre. Ska det vara så svårt? och jobbigt? Varför är jag som jag är? Varför tar jag inte tag i saker i tid och inte väntar på att det ska bli kris? Jag har ont i min tand. Och även om jag på något sätt lyckas fixa till det den här gången, så lär det ju hända igen. Samma sak. Dessutom blir jag inte bättre, jag mår inte bättre, allt blir tyngre och bara mer kämpigt, så varför?

Jag orkar bara inte.
Jag vill inte.

Jag hatar mig själv och mitt liv.

Det har varit ok ett par dagar och helgen var till och med mer än ok.

Nu vill jag bara dö.

Jag hatar att inte ha pengar.

Var hos tandläkaren idag, var ju på undersökning tidigare och kom fram till att jag måste rotfylla, så idag var det dags. Jag tyckte att jag var ganska lung och jag hade petat i mig en xanor innan jag gick dit. Men det var jobbigt att bara sitta där. Och efter att hon började borra fick jag fulkomlig panik. Skakade, grät och vart nästan inte kontaktbar, har aldrig varit med om något så hemskt. Hon kunder inte ens avsluta det utan gjorde en temporär fylling så jag kunde gå därifrån. De vill inte att jag skulle komma tillbaka dit, för det ansåg inte att det kunde hjälpa mig på ett bra sätt. Jag var och är fortfarande helt förstörd.

Så vafan gör man?
Det kostar ju mer än jag har att sövas och det är enda chansen, jag vill bara dö.

Känner inte att jag orkar ta tag i det här igen och jag har ju precis betalat av förra tandläkarbesöket.

Dessutom känner jag ingen jag kan låna av igen, och banken vill väll inte som vanligt.

Kladdigt i skogen :-)

har varit ute på en prommenad i skogen, det var kladdigt och lerigt. Men skönt även om regnet hängde i luften. Nu ska jag äta lite och jag mår bra. Det är så skönt.

Har lite tandvärk dock, ska MÅSTE ta mig i kragen och ringa på måndag. Få det avklarat.

Levande

jag känner mig levande igen.
Så skönt.
Terran idag gick väldigt bra.
Det känns att jag kommer till insikt.

Jag är trött men glad.

Lussebullar till frukost!

Mumsigt värre och får mig att må bra trots att det regnar ute :-) Har sovit gott inatt och igår var jag hos J och G och bakade lussebullar, J och jag åt sushi först, både gott och trevligt. Jag var nog inte så talför men det var trevligt ändå. A var där han med.

Nu

är jag trött.

Har varit i stan en sväng och köpt lite smått, bla julkort som man knåpar ihop själv. Det blir bara 5 st men i alla fall, överlever jag dom kanske det blir något mer. Sen kom jag över en magnetisk mojäng till kylskåpet :-) så nu hänger kobilderna på rad. Jag har gjort mig ett radband också, lite pyssel med pärlorna för finmotoriken vill inte riktigt men det blev god övning. Måste pilla och ha mig lite oftare. Det är ju kul att pyssla.

Mår förvånansvärt bra, känns skumt efter den kompakta apatin.

Fixade en tid till läkaren med för nya recept mm.

Ska ta mig i kragen imorgon och fixa tandläkartid med, jag måste få det gjort.

Minska sårbarheten. Minska sårbarheten!

Jag jobbar febrilt på det :-)

Vaknade

av mig själv för en stund sen :-) sitter nu och äter frukost och tänkte mig till stan ett tag, ska jaga vantar och änglar är planen. Mår ganska bra.

Dagen

har varit ganska bra :-)
skönt det.

har sovit ett tag men nu måste jag äta lite, är så hungrig jag inte kan sova.
det blir pulvermos och prinskorv och knäckebröd och så julmust förståss.

Ibland är det skönt att vara jag.

Har

handlat idag, så jag har fått lite dagsljus och luft.
Men nu är jag så trött så trött.

Någon gång

ska jag väll lyckas vända på dygnet och få de rutiner och det dagsljus som jag så väl behöver, så jag har inte somnat än och har bara en omgång disk kvar, som nu ligger i blöt, innan jag är klar med disken.

Hållar på att göra mig en kopp kaffe.
Det ska bli gott.

Kragen

Jag har nog tagit mig i den berömda och i detta fallet bokstavliga kragen och smort in skinjackan jag fick av mamma med skinbalsam eller vad det heter. Den har legat framme i flera veckor nu men äntligen är det gjort.

Nu ska jag se nått på datorn.

Sen får vi se.

Men jag känner mig nöjd med det.

Helt borta

men jag har nog funnit ordet som beskriver mig och har beskrivit mig i flera veckor nu...
Apati.

apati´, känslolöshet, likgiltighet, brist på engagemang och intresse.

Det känns lite som om det inte finns något annat just nu och jag vet inte hur jag ska finna min väg tillbaka. Jag varken orkar eller vill göra något.

"Den uppgivna stressreaktionen att spela död medför ofta svimningskänsla, trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck och symtom från magen. Man vill isolera sig, försvinna och begränsa sina sociala kontakter. Till detta kommer trötthetskänslor, nedstämdhet och depression."
(ur forskning och framsteg)

Jag antar att stressreaktionen kom ur att vi ska bearbeta gamla trauman i individterapin + ny grupp + allt annat som borde göras.

Kanske är det för mycket på en gång så jag reagerar på detta sätt?

Det känns konstigt att jag sett just apatin tidigare eller kanske är det bara för att jag nu kommit fram till ett ord att kalla situationen, för det har ju varit så här ett tag nu.

Då kommer frågan, så klart, hur vänder jag på detta?

Kanske har jag kommit lite på vägen i alla fall för jag vill (ibland) göra något men av någon anledning kan jag bara inte. Kroppen vägrar lyda mig, vägrar röra på sig.

Inte mycket

händer just nu, sover mycket och äter lite.
Har inte orkat gå ut eller städat nått.
Mår skit men det är ok.

Har glömt saker dock... lite sorgligt.

Glömt hur det känns att kyssas.

Fortfarande

vaken. Men nu är det dags.
Sooova.
Och inte har jag fått något gjort idag heller.

Vill

vill bara gå å lägga mig.
bara sova.
så trött.
ont i kroppen.

samtidigt vill jag vara vaken så jag kan vända tillrätta dygnet. så jag kan få lite ordning på sömn och matklockan, den ringer inte när den ska. men jag vill bara sova.

inte tänka, bara sova.

Trött

Jag är bara så trött, ännu ett dygn som försvunnit, sovit och förträngt, vaknade vid midnatt och har sen inte kunnat somna om. Inte så konsitgt egentligen. Men hur svårt ska det vara att vända på dygnet igen, hur svårt ska det vara att så lite dagsljus, hur svårt ska det vara att få det lite städat i alla fall och kanske till och med lite diskat. För svårt tydligen. Jag mår illa. Fast jag har ätit i alla fall, skräp bara men ändå. Jag äcklas av mig och mitt hem.

Jag är så trött.

Bättre?

Under ett par minuter, ja kanske lite mer känns/kändes det som om jag faktiskt har fått/uppnått något slags lugn. Kanske lite mark att stå på eller så har jag nått botten.

Jag mår och har mått fruktansvärt dåligt i flera veckor nu, men kanske det vänder.

Jag vet inte, men det känns som om det vänt. Kanske, lite.

Jag har funnits som i en glasboll, utan känslomässig kontakt med andra. Men Js kanelbullar och ett långt och mycket bra samtal med mamma gjorde att jag känner mig mindre bortkopplad.

Borde ta tag i så mycket.

Städ.
Tvätt.
Individ terran.
Gruppen.
Bror.
Tandläkaren. *rys* (rotfyllning)

mm.mm.mm.

Men jag har ätit hemavärmd mat i alla fall, halvfabrikat men det var gott, kycklig och pasta.
Kom ihåg att köpa mjölk och socker till teet.

Kanske kan jag få till en vändning nu. *hoppas*

Dagen

har nog varit lite bättre i alla fall, tror jag.

J kom förbi med hemmbakade kanelbullar så himla goda.
De smakade faktiskt.
Så underbart snällt.

Vill

Vill bara gråta.

Jag orkar inte ha det så här.
Hur?
Hur länge?

Utför

mår sämre och sämre, dbt:n igår var äcklig, kom typ ingenstand på individuella och gruppen var bara jobbig. Kände mig först överkörd av de som pratar mer och sen delade jag med mig av en personlig sak och det kändes bara sååå fel efteråt. Jag bara skulle inte ha sagt något.

Kunde förståss inte sova så jag förträngde allt och ugglade framför datorn och kollade på serirer. Kom inte isäng förens imorse och kunde då inte somna. Det var på hottifiret att jag kom försent till tandläkaren. Det gick bra men var också brutalt jobbigt, känner inte att jag orkar med det just nu men va fan, jag måste. Det såg ok ut förutom en förmodad rotfyllning. Det klarade jag inte av att påbörja även om det fanns tid så jag gick skakande därifrån. Jag inser att jag måste så jag får väll ringa på måndag för en tid för det. Men jag vill inte, har inte råd till narkos eller lustgas, så jag måste klara mig endå. Ibland suger det extra mycket att vara fattig.

Igår gick maten ganska ok, men idag har jag inte fått ner något, mår bara illa och har ont överallt i kroppen igen.

Just nu känner jag mig bara trasig och gråtfärdig.

Gårdagen

vart lång.

Först lunch men J, jättekul att träffa henne igen. Kändes aldeles för kort bara men det får bli en längre stund nästa gång.

Sen vart det lite shopping, småsaker som behövdes hem.

En tandläkartid fixade jag med, till på fredag så jag behöver inte ha ångest så hemskans länge i alla fall. Men jag ser INTE fram emot det.

Sen han jag hem och lämpade av sakerna och begav mig iväg till Fridhemsplan där jag mötte G för en burgare, som jag inte fick i mig så mycket av men jag tog hem den så idag kommer den att gå åt. Men ölen gick ner :-)
Sen dök J upp för lite mat hon med och pratade lite. Fast jag var nog lite i tröttaste laget tror jag, hade svårt att hålla mig vaken.

Hann nätt och jämt borsta tänderna innan jag stupade isäng.
Så inatt har jag sovit aldeles utmärkt och hade gärna fortsatt med det men idag är det ju torsdag och terapi.

Kroppen kinkar vidare, har inte lika ont längre men det känns fortfarande och jag skakar igen. Har ätit lite yoghurt till frukost och den fick övertalas att inte komma upp igen. Så nått är det. Mår illa, hatar att må illa.

Natten

Natten har varit tung som fan men nu känna det lite lättare, kanske har det med den någna överdoserandet av värktabletter men det må vara hänt, dom är snart slut i alla fall.

Just nu känner jag mig bortom hopplösheten, jag orkar inte ens med den. Så jag ska göra mitt bästa för att överleva dagen, ska käka lunch med J och pasera biblan och apoteket. Kanske blir det en burgare och öl till kvällen, jag hoppas verkligen på det. Behöver det känner jag, liksom se att det finns normala människor. J är iof också normal, hehe, men inte lika cynisk som G.

Nå nu måste jag sätta fart.
Jag hoppas på en vimsigt bra dag.

Ont

Jag mår dåligt, riktigt dåligt.

Har ont som fan i hela kroppen och ännu mer i vänster halva av någon anledning. Mår illa och skakar, svettas och fryser.

Vet inte vad som händer, vet bara att jag inte orkar mycket mer.
Sover dåligt och trots det ganska mycket, är dock tröttare när jag vaknar än när jag la mig.
Och jag orkar inget, inte äta, för det smakar inget, inte städa, diska, tvätta, vilket verkligen behövs, inte läsa som jag brukar tycka om.
Tittar lite på filmer och serier men jag jättesvårt att följa handlingen.
Äter värktabletter men dom hjälper inte.

Vet inte vad som är fel.

Så trött.

Det gör så fysiskt ont.

Psykiskt med iof, för jag inte kan ta hand om mig fysiskt, för jag inte kan hålla rent omkring mig, för att jag är så misslyckad.

Orkar inte ha det så här.
Vill inte ha det så här.

Mår apadåligt

allt är bara för tungt just nu, skakar och magen krånglar som fan, jo jag vet att det nog beror på att jag inte äter som jag ska eller inte alls. Men idag har jag ätit så jag hoppas det blir bättre imorgon.

Orkar inte göra något och har ont överallt typ.
Vill inte ha det så här.
Vill inte.

Bra/Dåligt

Det är lite av varje idag. Har träffat A från gruppen idag på lunch, det var trevligt och mycket skratt och igenkänning. Ska försöka göra det fler gånger.

Har en visdomstand (tror jag) som vill växa lite mer, så jag har ont i halva huvudet och så vidare, fortfarande det brukar ju ge sig efter ett tag. Kanske blir det värre av att jag spänner mig så på den sidan.

Så trött

Jag är så brutalt trött. Kan sitta och somna framför datorn och jag orkar ingenting. Sover gör jag väll, ok kanske inte så bra och inte så länge som jag borde men ändå.

Tror jag vet varför jag inte upplever mig så nere som jag låter hos terran. Jag tror att det är för att det känns så normalt, att jag inte upplever det som nere, fast jag är det. I normala fall skulle jag se det annorlunda tror jag och då skulle jag nog tycka att jag är helt under isen.

För det ÄR inte bra just nu.

Vet inte vad jag ska göra för att ta mig upp och jag vet inte vart jag ska få energin ifrån att ta mig upp.

Har dessutom lite tandvärk, en visdomstand som vill komma upp, vilket gör att jag har ont i halva huvudet och nacke och axlar, jag spänner mig när jag har ont. Tydligen.

Orkar fan inte göra något.

Mående

Jag mår ganska bra och jag vill dö, förstår inte riktigt hur det hänger ihop

Känner mig…ja du, jag vet faktiskt inte.

Kanske blir det bättre med lite sömn eller nått, det är ingenting som funkar och det är inte mycket jag orkar heller.

Sover för lite och för dåligt och väldigt oregelbundet, samma med maten.

Pillerna tar jag inte som jag ska och de vanliga värktabletterna är kanske lite för många.

Lägenheten ser ut som en soptipp, skitig disk och tvätt dräller lite var stans.

Den mesta tiden orkar jag inte göra något och resten av tiden bryr jag mig inte. Det enda som funkat den senaste vecka är det sociala, för ovanlighetens skull. Kanske är det för att jag då tvingas koncentrera mig på en sak/person, för när jag är själv drunknar jag i allt som inte blir gjort, borde göras och skuld över att jag inte orkar, det jag ångrar och det jag borde ha gjort för länge sen osv.

Fick göra ett sånt däringa frågetest hos terran idag och svara på en hop följdfrågor, enligt den har jag klinisk depression. Hm, tja, kanske det. Inte för att det spelar någon roll direkt, det förändrar ju inget.

Gruppen gick bra i alla fall, men vi var bara tre första timmen och sen kom en till. Vi ska vara sju. Så det fanns utrymme att prata på och det kändes bra att få lite tid att vänja sig vid situationen.

Det är lite mycket nu, har dessutom ont i nacken och halva huvudet. Inte bra jag behöver den lilla energin jag har till annat än att ha ont. Men min kropp lyssnar i alla fall inte på mig. Dessutom har jag en brutal klåda, hela skinnet kliar som fan och jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag är väldigt torr eller att jag är allergisk mot något men jag har inga utslag eller nått sånt.

Jag passerade systemet på vägen hem och köpte mig en liten flaska punsch, mm den är så god. Jo, jag vet att jag kanske inte skulle dricka men jag bryr mig inte, det smakar ju i alla fall gott.

Det är inga direkta svängningar i humöret just nu, det är liksom parallellt, en linje med jag mår riktigt bra och en jag vill dö. Det tar mer på krafterna att må parallellt än när det svänger, då mår jag i alla fall bara på ett sätt samtidigt.

Det blev en del, i mitt tycke, tjatande hos terran om att jag inte skulle göra något dumt och att jag måste lova att ringa jouren först och så vidare. Inte för att jouren skulle kunna göra något men visst, jag kan väll ringa om det lutar åt det hållet. Inte för att jag tror det men vi får väll se.

Jag är ju seglivad.
Eller snarare totalt inkompetent när det gäller självmord och allt annat med iof. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. Patetiskt.


Jag förstår mig inte på mig själv.
Varför är jag som jag är och vad gör jag åt det?
Finns det något att göra? Om man nu inte bara ska hoppa av.

Patetiska jävla frågor…

Sova är mesigt

eller nått.

Lyckades ta mig isäng vid tvåsnåret och det tog ett tag att somna sen vaknade jag helt oprovocerat långt innan klockan ringde och jag kunde inte somna om.

Känner mig knäckande trött och ovanligt pigg på samma gång.

Sova är ju viktigt för mig, varför lyckas jag inte bättre.

Varför är allt som det är just nu?
Ska det verkligen vara så här?

Jag vill hoppa av DBT:n och jag vill hoppa av livet.
Ändå mår jag ganska bra.

Sometimes I feel so weird I even freak myself out.

Seg start

men när jag väl tog mig upp artade dagen sig riktigt bra, lyckades ta mig iväg för att träffa J och käka sushi, gott och mycket trevligt. Jag gillar hennes lugn men ändå förmågan till svängningar.

Jag känne att jag måste vidga mina vyer lite, jo jag vet jag har skrivit om det tidigare, jag känner mig lite insnöad på just mående och psyk, vore nog bra att kunna prata om något annat också, jag gissar att det kan bli lite tjatigt att lyssna på i längden särskillt för någon som inte är lika knäpp som jag. Men jag får jobba på det antar jag.

Det blev en skön prommenad också, så nu känner jag mig skönt trött i benen.

Ska försöka ta mig i kragen och skriva ihop något till imorgon. Även om jag verkligen inte vill.

Lite av varje

Träffade bror igår, för bio och mat, det var mycket trevligt även om jag nog inte var som jag brukar. Hade grym klåda och var allmänt hispig.

Deckade när jag kom hem, sovit nästan hela dagen idag med. Och sen tillbringat för mycket tid framför datorn utan att åstakomma något.

Vet inte riktigt hur jag känner och mår, tror det är ok i alla fall.

Fars dag

Har varit hemma hos pappa på middag, mamma och bror var där dom med. Mycket trevligt och god mat.

Träffade P för en öl efter det, trevligt det med. :-)

Social

Har jobbat på min sociala ådra ikväll, det gick ganska bra faktiskt.
Dessutom är öl gott, provade några lite annorlunda smaker.

Fundering

kan man ha nästan-ångest?
Liksom att man inte har ångest än utan den sitter brevid en i soffan och bara väntar på att man ska titta bort så den kan hoppa på en.

Shopping

Jag gillar inte att shoppa men ibland måste man och det är ju kul men lite nya saker. Idag bar det iväg till Ikea och outlet mm.

Det blev:
ett duntäcke
en vinterjacka
julgranskulor (trots att det inte blir gran) :-)
en plånbok, välbehövlig
två pocketböcker
batterier
en ljusgirlang
en liten stekpanna
trä mojänger till stekpannan att röra om med
badrumsmatta

de två första är jag mest nöjd med och när jag får en tusing över ska jag köpa en bäddmadrass, kan ju vara bra att investera i sängen, jag tillbringar ju mycket tid där.

Känner mig stressad eller jagad

har inte sovit något än, även om jag har gjort många tapra försök. Jag är trött och luddig i kanterna. Jag vill sova...NU. Men inte då.

Det har varit många känslor under natten och även under gårdagen. Vet inte ens i vilken ände jag ska börja dra.

Thet har jag lyckats med i alla fall. Det var mycket gott. Det värmer så skönt att dricka the.

Jag känner mig helt blåst, och bokstäverna svävar lite och slåss med varandra när dom tror att jag inte tittar.

Iof blir det lätt så när jag är trött och jag börjar vänja mig, men dom uppförsig inte alls som dom ska och då är det svårt att inte bli fashingerad.

Dessutom har ångestnivån på den här natten varit förtvivlat böljande, jag orkar inte med ångest mer. Vill inte.

Varför kan jag inte bara få sova?

Förändringar

Har nog lite svårt för förändringar tror jag, fast dagen har gått väldigt bra ändå.

DBT:n är flyttad från tisdag till torsdag. Och två grupper har slagits ihop. Det gick bra, jag tror vi kan bli en bra storgrupp, eller ja, i alla fall en större grupp. Fast det märks redan att det är mer konkurens om tiden.

Själv sa jag inte så mycket, blev tillfrågad om att säga något mot slutet och jag påbörjade en sak men blev ganska snabbt avbruten, vilket var irriterande. Jag ville ju ha min tid jag med så att säga. Nu sa jag inget om saken och kanske det var fel men jag kände mig inte bekväm. Vi får väll se hur det går.

Det känns lite som om jag kommer att få det svårare än tidigare, för jag är ganska långsam och är inte lika högljudd. Fast det är klart, jag borde ju öva på just det. Kommer nog ta ett par gånger för mig att anpassa mig bara. Fast det ska nog gå det med.

Dessutom störde jag mig på en kommentar en av de andra gjorde, men när jag tänker på det så var det bra att jag inte sa något om det för, dels hade jag (känns det som) visat för mycket av mig själv och dels hade nog min kommentar nog uppfattats om lite nedlåtande bara för att jag anser mig varit med längre. Menmen, blev bäst som det var.

Ska bli intressant att ser hur det hela utvecklar sig även om jag helst vill hoppa av, känner inte att jag orkar engagera mig. På individen ska jag börja berarbeta gamla trauman och jag blir matt bara av att tänka på det. Får helt enkelt prioritera mina krafter och det känns definitivt som mer värt kraft och tid än gruppen. Självklart ska jag göra de hemläxor och annat som vi får och delta efter förmåga och lära mig ta för mig även där.
Fan det kommer att bli tungt.

Särskillt som individen är lagd timmen innan, typ.

Radikalt accepterande: Det är bara att ta det för vad det är. Och göra det bästa av situationen.

Till nästa individ ska jag skriva om min bror.
Till nästa grupp ska jag tilllämpa krishanteringsknepen enl. hemläxan.

Tungt bara det och dessutom ska jag jobba på min sociala sida, fast det ser jag i alla fall fram emot. Och jag ska styra upp hemma, det går nog ganska raskt bara jag kommer igång.

Citat

The place where optimism most flourishes is the lunatic asylum.
- Havelock Ellis

Brev från PSN

Fick brev därifrån idag, läste just. Har tydligen rätt till lite ersättning, en förskottsinbetalning på 5 har redan kommit in på kontot. Fick även en ny handläggare (igen) och ett gäng blanketter som jag ska fylla i eller få en läkare att fylla i.

Å av det hela fick jag - Ångest.

Jag som är pank, trodde ju att jag skulle bli glad av lite pengar men nejdå. Ångest.

(PSN är patientskadenämnden)

Nåja, jag får väll maila eller ringa och fråga hur jag ska göra för instruktionerna var lite luddiga om man säger så. Kanske inte direkt hur man ska göra utan när man ska göra och vad som bedöms som bedöms komma från "skadan" och vad jag i alla fall fått för men. Jag vet inte, får väll sova på saken och läsa igen imorgon. Kanske är jag lite för trött idag.

Min mage

tja, jag är inte så förvånad över att min mage börjar klaga lite på behandlingen jag utsätter den för. Snarare undrar jag varför den inte redan sagt upp sig och flyttat. Det där med att äta massor under ett par dagar och sen leva på the och kanske litelite pasta under 3-4 dagar är kanske inte rätt sätt att behandla stackaren. Men tack och lov gör den inte ont när jag inte äter något och vatten går ner utan protester, dock verkar den inte gilla julmust och mer substansiell mat. Nåja, det är inte lätt att vara mage här. Hoppas den lugnar ner sig. För chansen att min mathållning kommer att bli bättre under förutsebar framtid är minst sagt tveksam.

Och ja, jag är medveten om allt jag gör fel och vad jag egentligen behöver. *fan också* Jag tror det skulle vara mycket lättare om jag inte var det. Det suger att vara jag och inte på något bra sätt heller.

Men jag har i alla fall inte gått upp i vikt. Ligger kvar på 92, så jag har gått ner 18kg från höjdpunkten, så att säga. Man får vara glad för det lilla, eller nått.

Citat

A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
- Herm Albright

Allt eller inget

De senaste dagarna har varit lite småunderliga. För det mesta har jag inte gjort något alls utan bara legat i sängen eller sovit.

I fredags kväll ringde V vid sexsnåret och tyckte att jag skulle gå å se Jonas Gardell vid åtta. Hon hade fått två blijetter. Så det vart ett raskt hopp ur sängen och sen in i duschen. Passerade McD på vägen och fick mig en burgare och en lite mjölkskak, passande frukost.

Föreställningen var helt underbar! Har inte skrattat så gott på länge. Det var överhuvudtaget mycket känslor. Absolut sevärd.

Idag har jag varit ute på en lång promenad i skogen, skönt men det var ovanligt mycket folk som drällde omkring. Det var bara kul att se iof. Solen värmde nästan där det inte blåste.

R.I.P. Korallhavet

Det gamla korallhavet har gått i graven.
Fan.
Men ett nytt håller på att byggas upp...igen.

Saknar det gamla dock.

Tankar

Har läst lite i bloggen och slås av den usla svenskan. Brukar jag verkligen skriva så illa eller har det kommit nu på senare tid? I vilket fall stör det mig.

Var hos terran idag, gick bra tror jag men jag vet inte.
Det är mycket jag inte vet.
Mer än att jag är rädd.

Mycket rädd.
För mig eller rättare sagt för mina känslor.
Det tar en massa kraft jag inte har.

Kämpande och skrivande

Jag kan inte sova, känner mig konstig och borta men ändå här.
Jag hörsöker skriva en text om vad jag vill ta upp på terapin på tidsag, det är inte så lätt som jag trodde. Hade hoppas på lite nya ideer men det verkar bara bli sånt som jag redan skrivit om här på bloggen och då käns det inte lika aktuellt.

Dessutom kommer vi inte längre med måendet just nu. Det är som det är och får gå så länge det går.

Funderar lite på att skriva lite om dömande, eller en sammanfatting av vad jag skrivit här på bloggen. Vi får se vad det blir.

Xanoren gör ingen verkan idag, det var nog bara palcebo förra gången, jag ville ju så gärna att det skulle funka. Detsamma för stilnoqten, händer inget alls den här gången heller.

Vilket betyder att det inte finns någon kemikalisk hjälp för mig.

Vad gör jag nu?

Förlorande sökande

Förvirring är det som råder. En känsla eller kanske bristen på en. Jag är hemma, det är kallt för fönstret står öppet och det är regnruggigt ute. Ändå behöver jag luften, den klarare och svalare så jag kan känna kroppen. Jag fryser om fötterna trots raggsockor.

Thé är min föda, inget annat smakar. Det har nästan alltid smakat, vad har hänt med tröstätandet? Frosseriet? Glädjen i en smak?

Det är så rörigt här, dammig och torkad disk står lite här och var, saker i högar. Man kan ju undra varför det ska vara så svårt att hålla rent, eller är det för att jag helt enkelt inte vill. Att jag inte anser mig vara värdig ett rent hem.

Vem är då jag? En trasig själ utan skäl.

Allt jag vill ha är inre trygghet och lugn. Allt jag vill är att aldrig ha existerat. Inga minnen, inga rester, inga saker. Ingen som vet vem jag kunde ha varit. Att dö vore inte detsamma. Även om det är det enda alternativet som finns.

Är livet då så hemskt?
Nej, såklart inte. Det finns många underbara saker, som lugna vatten, en varm kram, att lyckas med något som är svårt, en glad hund och att hoppa i vattenpölar. Och ändå…

Vet inte varför men det räcker inte, är jag gör girig? Ska jag nöja mig med en sekund av gladhet om dagen? Kan det väga upp all ångest och självdestruktivitet? Kan det väga upp för det intetsägande väntandet?

Vänta, det mesta går ut på att vänta. På att ångesten ska lugna ner sig men försvinner gör den inte. Vänta på lite energi att röja lite, duscha, dammsuga, laga lite intetsmakande mat.

Är jag rädd eller bara lat?
Jag skulle nog påstå båda.


Det känns som om jag har många ord för ingenting.
Jag kommer ingen vart.
Jag kan inte bestämma mig.
Jag flyter med.

Jag vill agera inte reagera.
Jag vill kunna se hur jag fungerar och hur jag kan ändra.

Jag vill vara någon.

Men det kommer jag nog aldrig bli.
Bara ett konstaterande.
.

Tja vet inte

Jag mår illa.
Skulle inte köpt pizza till middag.
Men jag ville ha.
Den smakade inge vidare.
Inte popcornen heller, ändå var det dom som jag brukar gilla.
Colan smakade apa.

Men jag kan dricka thé i alla fall och det är gott.
Får väll leva på det ett tag.

Ska det verkligen vara så här?
Vill jag verkligen leva så här?

Mitt hem är äckligt igen.
Har bara inte orkat hålla efter.

Är lika trött när jag vaknar som när jag går isäng.
Vissa dagar orkar jag göra lite av det jag borde, minska sårbarheten och allt sånt.
Men jag undrar varför jag ens bryr mig, det kommer ju inte att bli bättre.

Ångesten blir inte mindre.

Och jag blir bara dummare.
Tappar ord.
Glömmer.
Förstår inte enkla instruktioner som jag tidigare inte skulle ha några problem med.

Jag blir inte bättre.

Det enda jag blir bättre på är att inse och förstå hur illa det är och vad jag har förlorat.
Räknas det som bättre?

Har slarvat bort mig själv

Har inte den blekaste vart jag lagt mig, jag vet ingenting men känner massor. Kan heller inte sätta riktiga ord på dom och det gör det ju inte lättare heller.

Tog stillisen som jag skulle igår men någon sömn blev det inte, vid 2 gav jag upp och gick upp. Hade en sån fet ångest, så jag provade xanoren 1st, och den funkade, det trodde jag inte. Men ångesten lugnade ner sig, den försvann inte men den blev hanterbar. Och jag var pigg och klar i huvudet. Det var nästan för bra för att vara sant. Äntligen något som funkar.

Men naturligtvis, jag kommer inte få fler än dom 5 jag fick. De skriver inte ut dom av princip.
Vilket betyder att de vill av princip att jag ska må skit. Visst är det underbart med principer.

Jag är fullt medveten om att man kan bli beroende, men ärligt talat det kan det faktiskt vara värt om det betyder att jag inte tar livet av mig för att jag inte orkar med ångesten.

Fast det är ju bara min korkade åsikt och den är det ju ingen som lyssnar på.

Fundering: Självmord

Jag mår dåligt, nej inte alltid men oftast och det har jag nu gjort i 20 år. Jag var 15 när jag gjorde mitt första självmordsförsök, en mycket tafflig historia med alkohol och diverse lama värktabletter, dessutom när jag var på lyran så ringde jag till min psykolog på bup.

Så det vart en tripp till ks.

Åh, nej det var det andra, den första om man nu kan kalla det för det var på Kreta, då skar jag mig lite tafatt i armlederna, ynkligt. Det fanns inte en chansa att jag kunde ha dött.

Det jag lärde mig av detta att man nog måste ha lite mer självdisciplin, och ska man skära ska det vara djup och ring för helvete inte efter någon annan.

Nåja, jag har hunnit med ett antal under åren. De flesta rena impulshandlingar och då gick det ju inte bra av förklarliga skäl. Och jag har gjort ett par som varit betydligt mer välplanerade, och borde ha funkat tycker jag. Kanske suger jag för hårt på matte och helt enkelt räknar fel.
Vad vet jag.

Mitt i mina tycken bästa försöket var sommar/hösten 04 om jag inte mins fel. Då hade jag storstädat, det hade aldrig varit då fint hemma. Jag hade plockat fram de saker jag lånat men inte hunnit lämna tillbaka och satt postitlappar på dom men namn och nummer så att ägaren skulle få sin bok tillbaka. Jag hade sorterat alla mina papper och skrivit om hur jag ville ha begravningen och vart jag ville spridas, jag ska kremeras.

Och gott om piller hade jag med, neuroleptika, betablockerare, värktabletter, blodförtunnande, antideppmedicin och ganska mycket av varje. Jag var verkligen säker på att lyckas.

Jag köpte blommor och bäddade rent innan jag duschade och tog alla tabletterna, det var en ordentlig måltid. Men ner gick dom.

Jag lade mig i sängen på rygg och mycket bekvämt, trots att jag hade lagt i plastsäckar för att skydda sängen. Men ja, efter ett eller två dygn vaknade jag i alla fall och mådde skit, världen gungade ett par månader och så. Just då hade jag ingen kontakt med psyk och kände heller inget behov att uppsöka läkare.

Sen var det bara att leva på som vanligt typ. Långt senare när jag berättade om det här på psyk blev dom helt förskräckta, jag förstår fortfarande inte varför. Jag överlevde ju.

Den senaste bravaden var en inpulshandlig. Jag gör korkade saker om jag tar för många stilnoqt, men visst var det med vilja. Tror jag, jag kommer inte ihåg vad som hände och jag saknar typ 2 dygn innan med. I alla fall kom jag in på akuten den 25 februari och var tydligen ganska risig. Jag hade legat på mina händer i över ett dygn, så det vart 2 operationer i höger och 4 eller om det var 5 operationer i vänster. Jag låg först på medicin och sen på handkirurgen. Sen har det gått åt mycket tid till att få dom att fungera igen. Njurarna uppskattade inte heller tilltagen och inte levern heller, men de mår båda bra igen. Fast två veckor på sjukan med båda händerna i paket är inte en höjdare, jag lovar.

Vet fortfarande inte varför jag överlevde, M kom hem när han inte skulle, trodde jag i alla fall. Ska fråga honom om saken.
Jag vet inte riktigt vad kontentan på det här är mer än att jag uppenbarligen är helt inkompetent när det gäller att ta livet av sig. Kanske är det bara för att jag är så insnöad på metoden, pillerförgiftningar. Uppenbarligen är det dags att prova något nytt, antar att det (om det blir en ny vända) hopp eller drunkning. Men jag gillar stillsamheten i piller.

Sen känner jag inte att jag vill ta livet av mig just nu, av någon konstig anledning. Men skulle det hända vore det helt ok ändå.

Jag kan lika gärna leva.
Jag kan lika gärna dö.
De är för mig likvärdiga påståenden.

Och ja, jag är ambivalent.

Jag tror konsten är att hålla sig borta från impulsivitet, för då blir det lätt bara något.

Jag vill välja vad jag ska göra och hur jag ska hantera framtiden.

Stressad ångest

Jag som tyckte att jag var duktig som kom isäng bara lite över 10, och hade tagit en stillis. Nu är klockan lite över 2 och jag är stressad och har ordentlig ångest. Fan jag måste ju sova, och dessutom måste jag till terran, ska vara där klockan tio.

Har lite på vinst och förlust petat i mig första xanoren. Ska bli intressant att se om den hjälper eller själper. Får väll se om det blir lite sömn med. Bara jag kommer upp i tid.

Jag har ont i käkarna, jag har nog pressat ihop dom lite för länge och för hårt. Jag gör det när jag har ångest. När jag kommer ihåg stoppar jag tungan emellan så tar jag inte i på samma sätt.

Min granne ovanpå har en förmåga att spela musik på HÖG nivå och starta helst bortåt 22-23 på kvällarna. Mycket störande och naturligtvis gjorde han det idag. Fick min ångest att gå på max direkt och så blev jag stressad för jag måste ju sova lite inatt. Men jag lyckades lugna ner mig och gick upp och ringde på. Jag skakade men det gick bra ändå. Han sänkte och skulle tänka på det i fortsättningen. Kände mig lite bättre när jag kom ner igen, fan jag vågade, jag kunde!

Mina matvanor är lite ovanliga just nu, kan typ bara äta en gång om dagen, en vanlig portion, och äter jag mer blir jag intensivt illamående. Inte kul. Fast jag sparar ju in endel på matpengarna, alltid något.

Tja, nu kan jag fan inte sova och inte verkar det vara någon annan heller på chatten. Klockan är bortåt 5 så det känns inte som en ide att gå å lägga mig. Ska ju snart upp och sover jag då kommer jag inte höra klockan.

Xanoren är tyvärr underbar, jag känner mig lung i kroppen, ångesten har lugnat ner sig ordentligt även om den inte försvunnit alls. Inte känner jag mig trött heller. Känner mig nästan hoppfull, tänk att något kan fungera, trots allt. Sen uppstår ju problemet med läkarens principer, men jag ska försöka i alla fall för nu vet jag att jag kan överleva ett tag till. Och jag har inga problem med att hämta i påse om det är så de vill att jag ska göra. Jag springer lik förbannat där en gång i veckan. Kanske, kanske kan jag få 7st/gång så jag klara mig en stund framöver. Kanske lugnar allt ner sig och jag klarar mig utan dom igen.
Jag hoppas.

Tiden försvinner

Det känns som om inget har hänt, men det har det ju.

Kunde inte somna i måndags kväll så jag tog en sömnis jag fått av min bror, det var så skönt att sova. Tror dock att jag tog den aldeles för sen för jag hörde inte väckarklockan och det burkar inte vara ett problem.

Så jag kom en timme för sent till gruppen. Kommer knappt ihåg vad vi pratade om, eller snarare inte alls.

Sen vart det massa gråt, jag var helt förstörd på individ så min terra gick iväg för att leta upp en läkare. Fick efter mycket om och men 5 xanor och 4 stilnoqt och en ny tid på fredagen. Är det verkligen så illa med mig?

Efter det bar det av till en resturang för burgare och öl, ganska mycket öl. Det var länge sen jag pratade så mycket, men jag hade trevligt i alla fall. Sov över hos G och J, sov. Var något trött och borta hela onsdagen.

Idag har jag träffat pappa, vi var och tittade på tavlor i skogås. Det var kul att se han, har inte gjort det sen i somras. Det känns lite som om jag måste tjata mig till att få träffa han, att han inte vill. Men jag vet inte, kanske jag inbillar mig.

Ikväll ska jag försöka ta mig isäng tidigt så jag kan ta en stillis och ändå komma upp i tid. Ska ju till terran igen. Men någon xanor jag har inte provat, har inte känt att jag måste. Ska dock försöka få fler stillisar och få möjlighet att få fler xanor om jag behöver och det visar sig att dom funkar.

Just nu flyter tiden ihop, känns det som, den liksom sugs ner i ett svart hål och bara försvinner. Jag vet inte vad jag känner, hur jag känner.

Hade jag inte mått så dåligt (?), hade jag nog inte ens funnits. Inte varit död, bara inte existerat.

Det skumma är att jag dessutom känner mig ensam, trots att jag varit mycket mer social än vad jag brukar vara. Vet inte varför jag känner så och inte varför jag känner mig ensam bland folk heller. Jag som gillar min ensamhet och ofta även uppskattat sällskap.

Vet varken fram eller bak just nu, jag i min lilla egovärld.

Pengar idag.

Pengarna kom idag.
:-)
Ska betala räkningar sen.
Varit på bio med bror min.
Max Payne (stavning?), den var riktigt bra för att vara en sån film.
Han är bra pratglad just nu, det är kul att se att han mår bra, ja min bror alltså.

Annars är det ok med mig.

Dagen

Träffade min bror idag, alltid trevligt.
Han hade bakat lussebullar han hade med sig.
Massa gott.
Planen var att vi skulle gå på en utställning på kulturhuset men den var stängd för att dom höll på att göra iordning för kulturnatten ikväll. Så vi tog en prommenad igenom stan istället.

Konstaterande

Ska det verkligen vara så här?

Ja, det ska det tydligen.

Jag mår så här och jag ska må så här.
Det finns ingen hjälp.

Det är bara att stå ut tills det inte går längre.

Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna att må så dåligt. För något måste jag ju ha gjort. Inte kan det väll vara så att jag mår så dåligt för ingenting? Ingen anledning alls?

Jag vet att det inte är någon mening med måendet. Det bara är.

Jag vet att jag mår dåligt nu och jag vet att det kommer att bli värre när jag börjar gräva i varför. Jag vet att jag är ensam i det här.

De gånger självmord/döden kommer upp på terran så får jag intrycket att det hadlar mer om hennes "misslyckande" än mitt inte orkande.

Visst tycker jag nog att jag kommit långt i terapin, men jag funderar mer och mer på att sluta. Det känns som om jag kastar bort tiden för henne och för gruppen om jag ändå vill dö. För det vill jag.

Kanske borde jag bara bestämma mig, fatta ett beslut.
Men jag vågar inte, inte än, för jag vet vad beslutet kommer att bli.

Under tiden slösar jag tid, min och andras. Och jag mår sämre för det.

Jag sörjer att jag inte lyckades senast.
Varför gick det inte då?

Det skulle sparat så många, så mycket tid och kraft.
Tid och kraft dom kunde lagt på någon som är säker på vad dom vill och som förtjänar det.

Håll käften kärring!
Sluta gnäll!
Det blir inte bättre av gnäll.
Jag blir inte bättre av gnäll.

Vad gör man?

Ja, vad gör man när det inte finns något att göra?

Ångesten verkar inte vilja ge sig och jag antar att det inte kommer att göra det innan jag har gått till botten med varför jag har ångest. Kan inte se vad det handlar om just nu. Och det finns inget någon annan kan göra för att hjälpa mig. Pratade med min terra för en stund sen, det hon kom fram till var typ att om jag ville dö skulle jag ringa jouren föst. Eh, ok, som om dom skulle kunna göra något. Som om dom ens skulle vilja, har pratat med dom ett par gånger tidigare och har alltid mått ännu sämre när jag varit klar. Alltid blivit totalt invaliderad.

Det finns heller ingen anledning till att lägga in mig, för vad skulle det ge mig? Min ångest skulle inte bli bättre av publik.

Jag känner mig, trött, likgiltig och totalt hopplös.

Antar att det bara är att vänta... för antingen blir det ju bättre eller så blir det inte det och då spelar det ju ingen roll i alla fall.

Och jag undrar fortfarande: Ska det verkligen vara så här?

Tiden sniglar sig fram

händer inte så mycket såhär framåt natten. Folk har väll bättre saker för sig, som att sova och annat som är roligare än att ha ångest. Nåja, man ska ju ha en hobby och vill ju inte vara som alla andra.

Ska gå å lägga mig igen och kanske läsa lite, har problem med ögonen eller snarare hjärnan för jag ser bokstäverna men jag förstår inte vad det står. Känner mig dummare än någonsin. Inte blir det bättre heller av att jag inte har mycket till koncentrationsförmåga. Försökte titta på House tidigare och det funkade inte.

Det tar tid och kraft bara att formulera tankar.
Men jag kämpar.

Vaken

Var helt slut så jag tänkte sova för natten och halvslumrade en stund och sov nog till och med en timme men nu är jag vaken igen.

Ångesten kväver mig.

ÅngestMonstret

I min mage, mitt inre
Det lever, gror, växer
Okontrollerat

Klättrar
Uppåt
River, sliter
Klöser men sina långa klor
På insidan av min bröstkorg

Desperat

Blod och känslor virvlar
Runt, runt
Smärta

Vänder sig om och lägger sina kalla händer om mitt hjärta

Jag fryser, skakar
Kallt, hårt
Det finns inget liv, ingen räddning.

Darrande ber jag om nåd
Det finns ingen nåd.

Bara monstret som äter, river, klöser
Förstör mig

Tills det inte finns något kvar.
Bara en massa av blod och ångest.

- Inuti

Utanpå, lugn
Inte en min.




(skriven av mig i oktober -04 och håller än)

ihållande ångest

det är tungt att vara jag.
Nåja, har vilat lite och gått en låång prommenad i skogen och plockat lite här hemma. Jag väntar, väntar och väntar på att det ska ge sig. Visst är det lite lättare, lite lugnare fast det är klart allt är relativt.

Fortarande för mycket.

Valet verkar stå emellan radikal acceptans, vilket jag försöker med nu, och att ta livet av mig, men jag vill för ovanlighetens skull inte dö.

Jag är medveten om att detta inte funkar i längden.

Hur länge kan kroppen ha ångest? Får kolla upp det.

Jag vet bara att JAG inte kommer orka.

Varför har jag sån ångest?
Varför ger den sig inte?

Fan.

Det är så skönt att sova

Slocknade nog vid 7 snåret igår kväll. Och har sovit gott hela natten. Inte för att ångesten släppt nått, har fortfarande ångest så jag har svårt att andas och jag har börjat skaka. Men jag lyckades sova, så nu orkar jag med lite till.

Men jag vill fortfarand inte vara jag.

Fy Fan

Vilken dag, vilken otrolig ångest. Tror inte att det varit så här illa någon gång tidigare, inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag lider.

Var hos husläkaren, av någon anledning var inte den jag hade bokat tid hos, en som jag varit hos ett par gånger tidigare och som vet varför jag kom dit, där så jag fick en annan. Hon var otrevligt och tyckte inte jag hade där att göra för jag tillhörde ju inte hennes område. Men va fan det var ju inte jag som bestämt att jag skulle gå till henne. Men hon skrev ut en förpackning av vardera av det jag skulle ha. Och blodtrycket var ok. Och allt detta under fet tung förgörande ångest.

Måste skaffa en ny tid för nästa omgång piller.

Jag vill ha EN husläkare, en som jag träffar mer än en gång. Så jag kan få lite sammanhang och slipper dra hela historien varje gång. Och slipper bli ifrågasatt varenda jävla gång. Men vart hittar man en sån?

Jag hatar verkligen att jag är jag.

Sen bar det iväg till DBT:n, tungt som fan och jag misstänkte nästan att jag skulle tuppa av på vägen dit pga. ångesten. Där lättade den lite som tur var, kunde nästan inte prata för skiten drar åt så hårt runt lungorna. Det var K’s sista gång och jag gav henne dikten. Hon vart jätteglad och läste upp den för gruppen. Alla var snälla och sa att de gillade den, att den beskrev hur de kände med.

Nu är jag grymt trött och ännu piggare. Försökte varva ner på tunnelbanan hem men det går inte, det kryper och splitter i kroppen. Känner att jag inte kommer att kunna sova än på ett tag. Har nu varit vaken sen 8 igår morse.

Ska det här hålla på länge, eller?
Jag kommer inte att orka.
Kan ju för fasiken inte ens andas ordentligt.
Jag vill inte ha det så här.
Fan

Dags

att börja göra sig iordning så smått.
Känner mig äcklig.
Borde duscha.
Gjorde det ju igår kväll.
Men, men.

Har så ont i kroppen.
Får fan alltid det när jag inte sover.
Den behöver sömnen.
Jag med iof.

Nåja, är ganska klar i huvudet än så länge.

Ett vaket dygn.

Hösten

RIP

ensam

känner mig ensam
vaken och ensam

Fan.

Givit upp

nä, någon sömn verkar det inte bli.
Fan.

Husläkare kl 10
grupp kl 13

sen?

Fan

det suger att vara jag, och inte på något bra sätt heller.
Är så jävla trött men inte kunde jag somna heller.
Fan.
Trots tappert försök.
Så nu sitter jag här och gnäller.
Fan.
Jag lider av piller brist!
Vill ha en stillis, bara en, så jag får sova.
Så trött.
Jag vill bara gråta men det går fan inte.

Jag vill Dö.

Skitkirurgtejp och göra ont när man drar bort det.
Och inte på något bra sätt heller.

Har skitont i kroppen, fan.

Så här långt

har dagen varit bra, men det var tungt att stiga upp imorse. Men det gick, jag är stolt. Skrapade ihop lite småpengar så jag kunde unna mig en sån där tjusig kaffe med choklad och grädde i, massa gott.

Träffade V för en lite mer än tre timmar lång prommenad över djurgården. Höstfärgerna är underbara och det är skönt där det inte blåser allt för mycket. Det var skönt att höra lite om henne och hennes familj, ett lite annorlunda liv än mitt.

Ibland blir jag så otroligt less på mig själv, jag känner mig så enkelspårig. Bara mig, mig, mig. Då är det verkligen skönt att träffa någon annan som får en att inse att det finns ett liv där utanför med.

Jag jobbar också på att berätta lite om mig själv, att släppa in andra. Det går lite lättare för varje gång, även om jag mest känner mig gnällig. Försöker berätta utan att gnälla dock.

Inser att mitt liv är lite för sjukt just nu och har nog varit ett tag. Har lite svårt att berätta saker om mig som inte är sjukdomsinriktade.

Tror att det är dags att vidga vyerna lite, vore ju kul att kunna diskutera saker som inte är sjukdoms, medicin eller allmänt knäpprelaterat.

Har tvättat all tvätt också idag, väntar på att det ska torka bara, sen blir det dusch, mat och nanna. Känner mig skönt trött i kroppen. Sov kanske bara tre-fyra timmar inatt så det ska bli skönt.

Inte är jag upplagd för gruppen imorgon heller men jag ska tvinga mig dit i alla fall. En av gruppledarna ska sluta *snyfft* hon har verkligen varit ett ankare och helt underbar så jag kommer sakna henne massa. Vilket påminner mig, jag måste skriva ut dikten jag skrivit till henne, hoppas hon gillar den. Har sån ågren för det.

Kanske något att börja tillämpa

Nemi filosofilerar

Fundering, namngivning.

Ett namn, tycker att det vore en av de roligaste sakerna man kan göra under tiden man väntar på att kläcka. Jag menar man har ju några månader på sig.

Men det var tydligen inget som var av intresse. Eller så hade dom helt enkelt bestämt sig tidigt. För på BB hette jag Frans-Oskar och hade blå rosett som de andra söta små pojkarna.

Det var ju tydligt va de hade bestämt sig för vad de skulle ha.

Senare, förmodligen för att en tjej inte får heta Frans-Oskar, blev det en svägerska som fick bestämma mitt namn. Pernilla.

Minska sårbarheten

Gå å lägg dig för helvete!!!

Men inte då, ska bara.
Jag är nog släkt med Alfons tror jag.
Ja, det måste vara så.
För det kan ju inte vara så att jag bara är såhär av mig själv.

*S*

Idag

Har inte varit så aktiv idag, känns det som. Sov länge och mest ugglar på chatten ett tag och tvingade ut mig på en prommenad. Skumt nog var det skönt. Kanske håller det på att vända, utan krashen jag väntat på. *hoppas*

Har skrivit lite, försökt i alla fall. Kanske går det att komma igång. Har bara inte någon vidare koncentration. Frustrerande menmen.

Borde sova i tid ikväll och inte sitta upp och uggla för att gå isäng när solen stiger upp. Jag har planer för morgondagen. Det ska bli kul.

Lyckades inte ta mig ut för att hejja på J, fan, hoppas det gick bra ändå. Det gjorde det säkert, det är ju inte så att världen faller bara för att jag inte är där. Men det hade varit kul.

Fundering, jag föddes

Ja uppenbarligen men man kan ju undra varför.

Mamma var INTE redo för barn och ville egentligen inte ha några, enligt egen uppgift. Att förlossningen sen inte heller var lätt gjorde inte saken bättre. Och att jag var gul och föddes med fotsulorna uppåt bidrog säker inte heller. Fick båda fötterna gipsade redan där och då och hade det sen i tre månader.

Underbar start.

Min mamma var 34 när jag dök upp. Jag får en känsla av att de till stor del gifte sig pga. mig, men det är bara en känsla. Mamma var gravid när dom gifte sig.

När hon inte känner att hon kan/vill hantera något så stänger hon av. Vilket ju måste vara jobbigt för henne och är definitivt inte lätt för ett barn att hantera. Jag har lärt mig att hantera saker på samma sätt. Nu blev det ju inte bättre av att Pappa funkar på ett likartat sätt men han drar iväg på en långpromenad i skogen och är inte ens fysiskt där. Ingen av dom återvänder heller inte till saken när de lugnat ner sig, för att tala om den. Den är liksom bara borta. (För det funkar ju alltid *ironi*)

Bra början…

samma samma

fortfarande borta
och huvudet håller på att lägga av känns det som

försökte muntra upp en på chatten men grävde bara ner mig själv, jag måste lära mig att låta bli

På den possitiva sidan lyckades jag ta mig ut på en timmas prommenad, det var ganska skönt om jag måste säga. Handlade lite på vägen hem med, fast det inte blev det jag skulle ha. Skulle köpa citronkakor och läsk men det blev plättar och mjölk.

Det var gott i alla fall :-)
Med mamma-plockad blåbässylt.

Frånvarande

Känner mig frånvarande och helt däckad.
Så trött.

Orkade inte med dbt:n idag, så jag sov istället.
Känner inte ens att jag ångrar det.

Har ingen lust, har ingen ork.
Värdeslöst.
Värdelös.

Ont i fingrarna på vänster hand och armen med iof.
Kanske har legat på den.

Bättre idag

Mår bättre idag även om jag har huvudvärk, har promenerat till vällingby och tillbaka. Varit och köpt tandborstar och varit på biblioteket.

Det var skönt med en promenad, friskt ute idag.

-skitinlägg

Hela

Hela dagen har varit helt vidrig, jag mår så illa! Det vänder sig gång på gång och jag är så trött. Vet inte vart jag ska ta ivägen, vill inget, bara sluta existera. Bara sluta.

Mår

Igår kände jag mig både glad och ovanligt stark. Kläckte ur mig djupsinniga och kloka saker på terapin. Vilket jag naturligtvis borde ha skrivit ner på en gång, så jag kan läsa dom när jag tycker att jag är helt dum i huvudet. Liksom som bevis för att jag faktiskt kommer någonstans och kan tänka.

Jag har väldigt svårt för att tro på mig själv. Känslan av oduglighet och rent självförakt har alltid funnits där, det är svårt och jobbigt att lära sig tänka om. Tankarna kommer helt på automatik, fast jag börjar bli medveten om tankarna och mönstren så jag antar att det är ett steg i rätt riktning. Jag vill inte känna och tänka så negativa saker om mig själv.

När jag kom hem fastnade jag framför datorn och satt alldeles för länge, jag tänkte inte på det och satt snett så när jag skulle gå och lägga mig hade jag fruktansvärt ont i ena axeln, nacken, halva huvudet och tänderna på vänster sida. Petade i mig några värktabletter och har fyllt på under natten. Har inte fått sova så mycket och nu mår jag förjävligt illa. Jag vill verkligen kräkas trots att det är då vidrigt, men det vill sig inte. Hoppas det lättar snart.

Bio med bror min

var och såg En Förlorad Värld, den var välgjord och intressan men jag gillade den inte. Innan bion var vi och käkade lite, gott och trevligt.

Han mår inget vidare och är rätt nere men av någon anledning sög jag inte åt mig av det som jag brukar göra, jag tror jag till och med lyckades muntra upp han lite.

Har haft ett par dagar nu, men det känns som om det vänder, jag hoppar jag har fel och jag bara är trött. Jag orkar inte med en ny vända i träsket, inte redan nu.

Underbar dag!

Har varit ute i höstsolen på en skön prommenad.
Luften är frisk och klar och solen värmer fortfarande.
Det blåser lagomt kallt och träden har fantastiska färger.

Livet är underbart ibland!!!

Underligt

Mår lite underligt just nu, vet inte varför men det är bara lite för mycket känns det som. Trots det är det underligt bra. Kan ju iof vara just nu när jag har avnjutit några GTs, det hjälper alltid. Det känns att det var ett tag sen jag drack. Behöver inte så mycket.

Träffade J och firade hennes födelsedag, mycke trevligt och från min sida ganska tyst som vanligt. Men jag hade i alla fall inte så mycket ångest. Hon är så söt. Måste försöka träffa henne lite oftare.

Det var trevligt att ha mamma här, även om jag var väldigt skeptisk innan hon kom hit. Jag lyckades dock hålla mig på en bra nivå, utan frågor, klag eller konfrontationer.

IKEA

Överlevde en tripp till IKEA, men det var tungt.

Har nu ett rullbord och lite småsaker.

Eller ja, rullbordet är i bitar och har än så länge bara orkat skruva i några skruvar.
Uj va mina händer inte orkar. *suck*
Åh så ont gör dom ockå.

Men det blir fint när det är klart.

Lång dag - kort text

panikstädning

terapi
gråt och ågren

t. mamma
mat

hem
diska, bädda, sova

Har fasen inte

orkat göra något idag.
Jag vill inte tänka, vill inte leva, vill inte, inte, inte.

Ugglat framför datorn.
Trött och huvudvärk.

Hatar denna förbannade ångest som nästan dränker mig, trots att jag jobbar så hårt på att förtränga den. Fan.

Sjuk eller inte...

Väntan, jag gillar inte att vänta. Men kroppen orkar inget och jag känner mig knäsvag hela tiden, även när jag sitter ner. Så något är det som är på gång, men va fan, jag vill inte. Vill inte bli sjuk om det nu är det som är på gång. Undrar vad det annars skulle kunna vara? Menmen bara vänta och se.

Svimmade

Sov länge idag, innan jag jäktade iväg till bibblan, för att sen handla lite på vägen hem. Har bla. köpt två lampor som är riktigt fina. Sen handlade jag lite på lidels och lyckades av någon anledning svimma i kassan. Kändes pinsamt men det blev bara svart och jag föll. Det känns som om jag ska bli sjuk men inget verkar hända. Nåja, det blir nog bättre hoppas jag.

Handkirurgen

Sista vändan till handkirurgen för nu i alla fall. Händerna mår över all förväntan. Har nästan hel rörlighet och känseln är tillbaka som den ska. Tydligen kan jag dock ge upp idén på armhävningar, inte för att jag klagar, men det saknas ligament som ska hålla ihop sakerna så jag ska inte vara för brutal med vänster handled. Dessutom kan man bättra på vänster tumme, som jag inte kan vinkla ut för muskler och sånt är bortplockade. Man kan flytta saker så att rörligheten och styrkan blir bättre men jag vet inte om jag ska göra det, känns lite onödigt, i alla fall just nu även om jag har svårt att hålla i ett glas eller mjölkpaket med den handen så känns det inte som någon katastrof. Får väll se hur det blir, men jag ska tänka på saken i alla fall.

Har varit dukitg idag

har diskat allt och tvättat allt. Så nu är det bara lite städning kvar så blir det lite stil på stället. Men det hinner jag i helgen om inte annat.

Mår ganska bra, det känns lite som om osäkerheten ang. måendet börjar lägga sig. Det känns som om jag börjar kunna lita lite på att det verkligen är lite bättre och att jag mår bättre. Jag tänker annorlunda än tidigare, jag klarar av att hantera det dåliga måendet bättre än förut. Det känns skönt men också nytt och lite underligt, jag har ju typ alltid fungerat på ett visst sätt och nu är det inte så längre. Skumt men bra, tror jag.

mat och öl

har träffat G igår kväll, mycket trevligt, mat och öl, och sen kom J, kul att se dom, dom är fortfarande söta tillsammans. Skönt att se, visserligen inte lika bitglada men ändå. Antar att det varierar.

Åh, äntligen!!

Har äntligen fått uppkoppling, sååååå Underbart!!!

Jag är GLAD, GLAD, GLAD!!!!

Tvättande

Mycket tvättande blir det nu men jag tror det blir fint när det är klart. Städning blir det med. Ska bli skönt när allt är klart.

Det är ju så underbart när det är fint och mysigt hemma.

Träffade M igår, han är lite trött men det var kul att se han, han är lugn att prata med.

Bredband - jag blir tokig

Tja, vad säger man.

Har mailat om bredbandet igen. Och för ovanlighetens skull fått svar. Kommer förmodligen installeras innan jul. Dessutom kan man tydligen använda det om man kopplar in sig direkt på skåpet som ju redan är installerat, det kunde dom väll sagt liiiite tidigare. Ska fixa det under dagen, hoppas bara det verkligen funkar.

Det funkar visserligen att masa sig iväg till bibblan och visst får man sig lite luft påvägen men det vore ju underbart att kunna chatta igen och slippa klä på sig. :-)

Sen är pengarna slut och inte bara lite slut. En vecka kvar till mer. Jag måste verkligen ta tag i det där, det funkar inte att ha det så här längre. Jag vill verkligen ha pengar så det räcker hela månaden.

Så 1. Gör en strängare budget - och håll den. 2. Skaffa ett jobb - för helvete!

Kanter

Mina kanter är mer väldefinierade nu.
Det känns konstigt och ovant.
Men bra tror jag.
Tror jag.

Idag

Jag är ganska säker på att som vägrar sätta in mitt berdbandsuttag för att jag är sjukskriven, ensam och verkligen behöver det. (Bara lite paranoid)

De få bekanta jag hade är nog borta nu, har ju inte kommunicerat med dom sen i april. Saknar msn och att chatta. Det funkar ju inte på bibblan. Saknar verkligen möjligheten att vara social på ett sätt jag klarar av.

Dessutom är det fult med hålen i väggarna, inte för att någon bryr sig mer än jag. Det är ju bara jag som måste se skiten.

Ändå har jag flera gånger förklarat och frågat, vad kan jag göra för att påskynda. Men nej det går ju inte. (Har ju bara väntat sen i maj när jag flyttade in och hålen redan fanns)

Jag känner mig otroligt ensam.

Visst, jag har några IRL-vänner men det är ju lite en annan sak. Dessutom känns det lite som om jag bor för långt ut på andra sidan stan. Dom är ju så långt borta. Om dom ens fortfarande finns.


Jag börjar luckras upp i kanterna, det är en ganska fysisk känsla. Det känns som om jag börjar att inte finnas och jag kan inte avgöra om det är bra eller dåligt.

Stolt

Jag är inte stolt och har nog aldrig varit det heller.

Visst kan jag ta komplimanger och visst kan jag vara artig när någon uppskattar det jag gjort men jag tycks sakna förmågan att känna stolthet.

När jag åstakommit något som räknas som bra eller något som jag jobbat på och strävat efter under en tid och jag åstakommer det så finns det liksom igen känsla som följer. Det blir liksom tomt och jag går vidare till något annnat. Visst är det skönt när den oro eller nervosit som jag känt försvinner, men ingen känsla av åstakommande infinner sig. Ingen känsla som jag ens med god tro skulle kalla stolthet.

Vad kommer detta sig av?
Varför saknar jag den känslan och var lär jag mig den?

Åh mitt huvud

mycket tankar och undringar just nu, svårt att sova pga det.

Det är tydligt att jag tar på mig andras projektioner på/om mig och speglar dom tillbaka, betyder det att jag inte har något eget jag? Eller är jag bara jagsvag?

Jag projeserar även min felaktiga bild av andra på dom. Vilket gör att vi aldrig kommer att få ett ärligt möte, att vi aldrig kommer att bli nära i någon form/på något sätt.

Jag blir helt bedrövad bara av att tänka på det.

Självklart undrar jag också varför och vart/när jag lärt mig fungera på detta sätt. Kanske om jag kan ta reda på det så kan jag "laga" felet och bli en helare mäniska och kunna ha ett nära förhållande med någon annan.

Något lugnare idag

känner mig något lungare idag, tror jag

ringde mamma på morgonen och grattade, hon fyller år idag.
Det var ok att prata med henne men lik förbannat la jag mig som en platt fisk ang. när hon skulle komma och hälsa på, men jag sa i alla fall att hon inte frågat utan bara sagt att hon kommer och det erkände hon iof

Vet inte hur jag ska hantera henne, vet inte hur jag ska hantera min reaktion på henne. Hon kommer ju aldrig att ändra på sig. Kommer aldrig att leva upp till den mamma jag önskar att jag hade. Inte heller kommer hon någonsin erkänna att hon på något sätt har med mitt mående att göra, att jag lärt mig mitt beteende från henne, att jag lärt mig mitt sätt att tänka från henne. Hon tar liksom inget ansvar känns det som utan är bara en kall vägg. Jag får ingen respons alls, ibland känns det som om jag inte ens finns. Utan motstånd av något slag kan jag ju inte definiera mig själv, det tycker jag nog att jag borde fått när jag växte upp. Ett erkännande om att jag fanns/finns.

FET ångest och massa frustration

vet inte vart jag ska ta ivägen...

dbt:n idag var bra och produktiv trots att vi bara var två, eller kanske tack vare

nu är jag helt slut men var tvngen att surfa lite och sen är det handling som gäller
så spännande saker som toapapper

var hos diabetessköterskan igår, fan va arg jag blev
hon talade till mig som om jag var ett litet barn som inte visste nått!
jag kunde nästan känna hur hon klappade mig på huvudet.
jag var färdig att klappa till na så jag kom mig inte för att säga något

måste jobba på att kontrollera mig och lära mig uttrycka mig på ett bra och konstruktivt sätt

Tror

Jag tror nog att koncentrationen är tillbaka igen, i alla fall börjar den komma igen.
Så skönt.

Är fortfarande väldigt frustrerad och irriterad men jag har en riktgning i alla fall, även om jag inte än vet hur jag ska uttrycka mig så det blir rätt.
Men jag hoppas att det kommer att ordna sig.

Frustration

känner mig så avskuren från mig själv och livet
så splittrad

frustrerad, irriterad nästan manisk

dbt:n idag var jobbig,
på flera sätt

vill känna igen
nått

är nästan rädd, för intigheten, för mig själv

Men det känns nog lite som att det kommer tillbaka lite
hoppas det
för det är jobbigt

så frustrerande

Äntligen

Ja äntligen drog DBT:n igång igen.
Så skönt även om det är jobbigt, naturligtvis.

Annars går tiden ganska långsamt och jag kollar endel på gamla serier på datorn.
Men det känns ändå bra, får trots allt lite gjort och det känns bra.

väntar vidare

på uppkoppling, sitter på bibblans lååååångsamma datorer.
*suck*

Humöret svänger snabbt och mycket.
Jobbigt som fan.

Men det känns bra att dbt:n startar imorgon igen.
Känns skönt att komma igång.

Ska börja träna men undrar vad, det lutar åt friskis, de har bra pass och bra priser.
Har inte bestämt vilket kort jag ska ha än dock.

internet under hösten

kanske...

menmen annars är det skit för det mesta men ändå ganska bra
:-)
jo det låter konstigt jag vet, det tycker jag med och jag lever det.

Hemma

i civilisationen igen, kom med bussen från sundsvall för ett par minuter sen...

nädå jag har inte saknat uppkoppling, inte alllss :-)

Sommaren har varit skön och jag har inte gjort ett jota, typ

Nu ska jag bara skaffa uppkoppling hemma, ska ringa om det imorgon.

Har hunnit fundera endel, ska skriva om det senare.

Januari 2010

Nu har till och med FK givit upp hoppet om att rehabilitera mig under en överkomlig framtid. Är beviljad sjukersättning till januari 2010, då ska jag tydligen utredas pånytt.

Å ena sidan känns det skönt att slippa oron om jag kommer att få pengar varje månad, Å andra sidan känns det otroligt hopplöst och jag undrar i mitt stilla sinne om det ens är värt besväret att försöka bli bättre. Liksom, varför inte bespara sig omaket och ge upp.

Det är ju aldrig för tidigt att ge upp. ;-)

Men nej, inte än i alla fall, jag kämpar vidare.

Saknar

Saknar såååå uppkoppling hemma!
Det är bara pest att sitta på bibblan,
massa snack och ljud och inte kan man
vara naken heller.

Har råkat såra någon jag inte vill såra
och jag känner mig jättedum och idiotisk.

Hungring är jag med, fan konstant.
Jag blir bara fetare och fetare.

Vill så gärna få uppleva att vara smal en gång i livet.
Men antingen vill jag det inte tillräkligt mycke eller så saboterar jag bara för mig själv omedvetet.

terran idag

jag är förvirrad

i små bitar

som flyter runt

Trött

varför är jag så trött?
Vill bara bara sova.

Meningslös?

Livet är inte meningslöst, det är jag som är meningslös.

FAN

Hur skapar jag eller skaffar jag mig själs mening.

Överlevde

jag överlevde mammas besök
och det var till och med
lite trevligt

jag

jag hatar min mamma,
allt jag gör, säger, känner och tänker
- är FEL.

pengar - jag blir tokig

varför blir det aldrig något över?

flytten gick bra

mycket smidigare än jag trodde
men inget internet inte
saknar det så otroligt mycket

jag är lite avstängd just nu känns det som
men annars är det bra

Flytta idag!!

Jobbigt, jobbigt
men lite kul ska det bli

jag hoppas de fixade bredbandsuttaget igår
kommer bli abstinens annars
kanske kan vara bra iof
då kan jag ju få lite ordning på sakerna
på en gång.

fan, jag kan inte släppa läkarbesöket i torsdags
känner mig så stämplad och avfärdad som
ett jävla psykfall.
läkaren är så tydligt rädd för mig
som om jag skulle ta livet av mig där på
plats och att det skulle vara hans fel då
*suck*

ont o trött

fått endel gjort idag
varit hos arbetsterapeuten
och på IKEA, dumt nog iof
fick ännu ondare i händerna
ska träffa handkir. imorgon
hoppas det går bra

husläkare

har jag varit hos idag
det gick bra, försökte få tag på
handkir. också men inte då
fick dock en tid på torsdag
men jag hoppas han hör av sig innan dess

ontontontontont

är så trött, har inte sovit inatt alls
kommer fortsätta att göra ont
tydligen

det mesta blev packat igår så jag tar en paus idag

åh

Laxpudding

Tid: 90 minuter

1 kg potatis

300 gram färsk lax i tunna skivor

100 gram finhackad gul lök

3 st ägg

4 dl mellanmjölk

1.5 dl dill

salt och peppar

300 gram morötter, grovt rivna

1 st äpple, grovt rivet

1 msk olivolja

2 tsk balsamvinäger

salt

1 tsk mörkt muscovadoråsocker eller vanligt råsocker

Skala och koka potatisen. Låt potatisen svalna något. Skär den i skivor. Varva potatis, lax och lök i en smord ugnsfast form. Börja och sluta med potatis. Vispa ihop ägg, mjölk, dill, salt och peppar. Häll äggstanningen över potatisen.

Grädda i 225 grader i 40 minuter.

Blanda morötter och äpple. Blanda olivolja, balsamvinäger, salt och muscovadoråsocker. Servera råkosten till laxpuddingen.

mums

Avokado- och fetabulgur

Tillagningstid 15 minuter

Antal portioner: 4

1 portion = 448 kcal

4 port okokt bulgur

0.5 st grönsaksbuljongtärning

200 gram ananas i bitar

1 st apelsin i bitar

2 st kiwi i skivor

2 st avokado i bitar

100 gram fetaost fett 16 %

100 gram salladsblad, gärna ruccola

4 skivor grovt lantbröd

Gör så här:
Koka bulgur tillsammans med dubbel mängd vatten samt buljongtärning i 10-15 minuter. Låt bulgurn svalna. Blanda bulgur, ananas, apelsin, kiwi, avokado, smulad fetaost och salladsblad i en skål. Servera med grovt bröd.

Indisk majssoppa

Tillagningstid 20 minuter

Antal portioner 4

1 portion = 403 kcal

100 gram gul lök i stora bitar

1 msk olivolja

500 gram frysta majskorn

2 st grönsaksbuljongtärningar

1 l vatten

1 tsk vindalooh (indisk kryddpasta) ev mer

1 dl lättcreme fraiche

Varma myntasnittar:

8 skiva halvgrovt formbröd

1 dl KESO chili (Arla)

1 msk finhackad färsk mynta

Gör så här:

Fräs löken i olja i en gryta. Tillsätt majskorn, buljongtärningar, vatten och vindalooh. Låt soppan koka i 5-10 minuter. Rör ner creme fraiche. Kör soppan slät med en mixerstav.

Blanda keso och mynta. Lägg en klick keso på 4 brödskivor. Lägg på de återstående brödskivorna som lock. Stek mackorna i ett våffeljärn (det behövs inget fett).

Servera soppan med snittarna.

Kantarell och västerbottenrisotto

Tillagningstid 30 minuter

Antal portioner 4

1 portion = 466 kcal

4 dl kantareller eller trattkantareller

50 gram finhackad gul lök

1 msk margarin, ev mjölkfritt

4 dl avorioris okokt

7 dl vatten ev mer

2 st svampbuljongtärning

2 dl vitt matlagningsvin

100 gram riven västerbotten

Sallad:

100 gram isbergssallad eller liknande

200 gram tomater i bitar

1 st paprika i bitar

Gör så här:
Skär hälften av svampen i mindre bitar. Fräs svamp och lök i en gryta (spara resten av svampen) i hälften av margarinet. Rör ner riset. Koka upp vatten och buljongtärning. Tillsätt buljongen till riset, lite i taget. Rör samtidigt. Sammanlagt ska riset koka i minst 25 minuter. Avsluta med att röra ner vinet och allra sist riven ost.

Stek under tiden resten av svampen i en stekpanna.

Servera risotton med stekt svamp och sallad.

Vegogryta med saffran, mango chutney och jordnötter

Tillagningstid 20 minuter

Antal portioner 4

1 portion = 456 kcal

100 gram finhackad gul lök

4 klyfta vitlök, skivade

1 msk olivolja

300 gram aubergine i tärningar

300 gram squash i tärningar

1 pkt saffran

0.5 tsk ingefära

salt och peppar

4 msk mango chutney

1 dl matlagningsyoghurt, ev låglaktosmatyoghurt

2 st skivade bananer

0.5 dl salta jordnötter

3 dl jasmineris

Gör så här:
Fräs all lök i olja i en stekgryta. Tillsätt aubergine och squash som får fräsa med i någon minut. Krydda med saffran, ingefära, salt och peppar. Tillsätt mango chutney och matlagningsyoghurt. Låt grytan småputtra i någon minut. Avsluta med banan och jordnötter som bara ska bli varma. Servera med kokt ris.

tål att provas

Pasta med kräftstjärtar i hummersås

Tid: 15 min

2 dl lättcrème fraiche

1 msk hummerfond

vitlökspeppar

400 gram kräftstjärtar

0.5 dl dill

salt och peppar

250 gram cocktailtomater

100 gram ruccolasallad

240 gram pasta

4 skivor grovt lantbröd

Koka pastan. Värm lättcreme fraiche, hummerfond och vitlökspeppar i en kastrull. Tillsätt kräftstjärtarna som ska bli varma. Avsluta med dill och ev salt och peppar. Ät med pasta, grönsaker och bröd.

låter bara föör gott

Tonfisk och potatissallad

4 portioner

1.2 kg potatis, kokt skuren i tärningar

300 gram tonfisk i vatten

150 gram kronärtskockshjärtan i bitar

50 gram grillad inlagd paprika

1 msk finhackad färsk koriander

50 gram salladslök i fina bitar

3 dl Turkisk Yoghurt

Blanda potatis, avrunnen tonfisk, kronärtskockshjärtan, paprika, koriander och salladslök försiktigt i en skål. Rör ner turkisk yoghurt, salt och peppra. Ställ salladen i kylen tills det är dags att äta.

musik

jag blir glad av musik

träffade pappa idag, vi fikade och pratade
och var på en körkonsert på konserthuset
underbar musik, underbar
och jag hade inte lika ont
eller kände det inte lika mycket i alla fall

ska ringa på måndag i alla fall, för det funkar inte att ha ont jämt
jag orkar inte det
ska be om mer oxy och får jag inte det en remiss till smärtsektionen

ontontont

fan, hatar att ha ont
och just nu och i natt
värker det något så infernaliskt

orkar inte

måste ta tag i det på måndag

picknick

picknick i tanto
kallt o trevligt

ont i handen idag

men fina nya glasögon har jag
jag är jättenöjd

lungt

lungt o skönt idag

kopierat i skickat
bostadstillläggspapprena

VÄRK och trött

terran gick bra idag
blev bara så trött

och min hand värker grymt mycket

8 aug.

8 augusti blir det krig i stockholm.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=763009

sovit

har bara kopplat av idag
sovit o varit på apoteket

är trött men på ett skönt sätt

min bror

jag är så glad
min bror kom hit o hälsade på idag
vi pratade o käkade
det kändes bra

kontraktskrivning

blir det idag
*hoppar runt av gjädje*

o sen en fika med P
ska bli intressant att se vad det är för filur.

Egen lägenhet

hehe, är 35 och har fått mitt första förstahandskontrakt
ska skriva på imorgon
Hässelby Strand

28 aldeles egna kvm.

Nervöst och spännande.

satan

satan i gatan

FAAAN va det värker!!

Jag vill sooova,
jag är trött.

tungt

det var tungt att masa sig upp i morse
inte blev det nått ringande heller
men jag faxade papperna till värden och
kom iväg till sös i alla fall

fick låna en slant av M
vetefan vart den tog vägen
jag måste bli mer pengamedveten

trött o kall

jag fryser

glasögon

är fixade
de blir dyrare än beräknat
men de är fiina
- jag är nöjd

VA FAN

jag är pank
*suck*
alltid är det något

pengarna bara försvinner
rinner mellan fingrarna

jag borde veta bättre...

nu blir jag tvungen att låna en slant så jag kan åka buss i alla fall

Lägenhet

YEY

Jag har blivit erbjuden en lägenhet!!!!
Nu håller jag tummarna för att värden godkänner mig!
*håller tummarna*

Jag vill SÅ gärna ha den.

28 kvm, ljus o fräch.

En EGEN!!!

NICE!!!

Mamma…

Jag saknar min mamma.

Jag försökte (impulsivt) ta livet av mig för ca 6 veckor sen. Jag drog på mig ganska allvarliga skador på händerna och låg inne i ca 2 veckor. Det är fortfarande mycket jag inte klarar av att göra och det är ok ändå, men…

Mamma har fortfarande inte kommit och hälsat på mig trots att hon varit i Stockholm, hon bor i Härjedalen. Jag vill att hon ska mamma mig, visa att hon bryr sig, att jag är viktig och det jag känner är viktigt och på riktigt.

Jag vet att det inte kommer att hända, hon har aldrig validerat mina känslor.

Men jag önskar…

Det känns både jobbigt och fel, fan, jag är ju vuxen. 35 år, så jag tycker att jag borde kunna mamma mig själv. Även om jag nog just nu varken kan eller orkar.

Ja, du, vad gör man?

Hur hanterar man besvikelsen över det man inte fått?

Hur ger man sig själv det?

ont o trött

ont inte bara i händerna
fan
har jag en infektion på g?

skitig

men jag orkar inte
får helt enkelt vara skitig

jag vill bara sova

lätt panik

ont
stressad
han snarkar
händerna kryper

jag klarar inte av att rulla ihop och peta in öronproppar
känner mig helt hopplös

för trött
för ont
FÖR mycket

anti

känner mig virrig
ont men ändå inte

mår pest av att inte ha något att göra
och mår jobbigt av att göra för mycket
- vad gör man
hur balanserar man

vad gör man, var gör man

Jag vill ha

Jag vill vinna en miljon på triss.

Jag vill köpa en liten lägenhet i Ektorp, Nacka.

Jag vill inreda lägenheten sparsamt med nya möbler,
och få ett Hem,
en bas att stå på.

Där jag i lugn och ro kan kämpa mig tillbaka till livet.

Jag vill INTE dö.
Jag vill LEVA.

Leva tryggt och utvecklas.
Älska mig själv och livet omkring mig.

Jag vill ha en katt, både som sällskap och som en ytterligare anledning att kämpa.


Jag vill ha ett liv.

åh

hatar mig själv
ont i handen
ångest
stressad

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhh

gick inte

gick bara inte idag
kunde inte ta mig ur sängen
nya tag imorgon
hoppas jag

lite ont och massa anti

Ganska bra idag

trots att klockan inte ringde i morse så jag missade min tid på sös känns det bra idag, terran gick bra.

obekväm

jag är så obekväm i mitt egna skinn

allt är jobbigt, konstiga känslor i händerna

tårar

många tårar blir det

jag vill inte finnas
jag orkar inte finnas

så trött

vad fan ska jag göra?

handen

är elak mot mig idag
jobbigt

dom ringde från sös imorse
och jag fick komma

ska dit varje morgon i en vecka
få hjälp med träning och pyssel

mötet med psykläkaren gick bra,
men kändes meningslöst

vill inte mer

mår illa
trött
och bara näääe

sovit mest
missade omläggningen idag
måste ringa

vill bara lägga mig ner och sluta existera, men orkar och kan inte göra något

Ångest

fan den är så kompakt

händerna är jobbiga

och jag gråter sååå lätt

borde duscha men orkar inte riktigt ta tag i det

kämpar

vidare
men det är tungt

dessutom har jag ont i halsen och vill hosta som fan men det lossnar inte

är så trött

fått smärtstillande

tack o lov, men naturligtis strulade det till sig på apoteket men,men

handen gör inte så ont längre, den är nog mest stressad verkar det som

ska vara nogrannare med tiderna och doseringen och den lär bli dubbel till en början i alla fall

har ont

ska jag verkligen bli bättre när jag har så ont
jag orkar inte

känner mig lite förstörd

det är inge kul....alls

har ringt mt men de har inte ringt upp, jag blir så nojjig
men jag orkar bara inte göra något idag

känner mig kladdig

mobila teamet har just varit här på ett första möte
får sällskap att ta mig ut imorgon på dan

nu har jag ont men natten har varit ganska bra

Trött

trött
skitig och ont

fan

små steg

mår ganska ok idag
tror jag, händerna segar endel

va in till stan för att träffa J
det var kul att se henne igen
ska försöka träffa henne snart igen

vill inte

vill inte vakna, inte nått
ska äta nått å sen gå på grupp
känns tungt

och fingrarna vill inte
röra sig alls

suger att vara jag

ont, illamående, trött och kinkig
ska sova tidigt tror jag

ang. inlägget den 24

jag borde fan veta bättre

men jag fick som jag önskade....nått hände

fan

mycket ångest

vet inte vad jag ska göra
har en sån ångest att jag vill kräkas

ont har jag med, svårare att smärtlindra hemma

Ont

satan i gatan, har ont mest hela tiden
både i kroppen o i själen

"bara" en op till
på torsdag
eller ja vi får väll se typ

det suger att vara jag

Desperation...förtvivlad.....eller är det bara livet som dyger upp

spattig nu, anatar jag tagit fötr många stillisar, men det känn ganska lungt endå. tror jag.
Lämmer mig förlorad, över.
Hopplös.

har bara fåniga fantasier om skaker aldrig kommer att hända.

jag är föuffig.
jag vill vara lean

jag vill se bra ut.

mat äcklar mig

ibland går det att bara äta lite och sen inte vara hugrig på ett tag, oftast är jag hugrig jämt, trur inte att det har med mat att göra alls.

Jag vill att något ska händ!!!!!!!!!!!!!!!!


Jo jag vet när man önskar sig något ska det vara ordagrant annara vet man ju inte vad man får. men inte jag jag vill bara att


Jag vill att något ska händ!!!!!!!!!!!!!!!!

snääälla rara universum.
skaka om mig
lär mig det jag behöver lära mig

Jag är öppen nu!!!!