Trög och tung dag

Allt har varit motigt idag, men jag kom ändå iväg till kursen i morse.

Känner mig äcklig, som en alltför länge sen död och uppsvälld, strandad val.

Jag inbillar mig att jag luktar, trots dusch och nogsamt till tvålande.

Vill verkligen inte vara jag.

Underbart är kort

Dagen är skit, försov mig.

Missade kursen och jag hatar mig själv.

Mår illa efter ha ätit för mycket.

Jag är trött, äcklig och trasig.

Det där med att sova gott

var inget som förunnades mig

jag är forfarande vaken men en brutal ångest

har så ont i kroppen av ångesten

...

Vaknade på gott humör och det har hållit i sig hela dagen.
Det var länge sen jag hade så lite ångest och så lite depp/skada/dö tankar.
Jag var både förvånad och rätt ut sagt tacksam.

Men nu på kvällen/natten...
Jag kommer inte till ro, kan inte somna ens med sömnisar.
Det borde ju gå, jag har ju varit uppe sen före sex i morse.
Jag har varit ute och rört på mig så kroppen borde vara trött.

jag är hungrig, inte riktigt men jag vill döva ågern.
Jag skulle bara äta lite makaroner.
Det var inte ens gott och nu mår jag illa som fan.
Jag vill skada för att jag mår illa, jag vill kräkas.

Nu är alla tankar på att skada och dö väldigt starka.
Vafan
fan
fan
fan

Varför kan jag inte få ett helt dygn gladhet?

Sova

Fan va jag vill sova. Så skönt, så skönt. Krypa ner i sängen, rena lakan som doftar gott. Men nej, jag ska kämpa vidare. Måste få lite ordning på sovtiderna så jag ska vara vaken till åtta i alla fall. Var uppe tidigt i morse, sovit lite dåligt för att jag sov på dagen igår. Ska försöka hålla lite bättre tider och en period utan sömnisar.

Har varit fasligt duktig idag, diskat, städat lite och promenerat till Vällingby för att uträtta lite ärenden.

Fasiken va dåligt tränad jag är.

Ont i kroppen och helt slut.

Så ska ta tag i promenaderna igen.

En prommis varje dag.

Jag har nog gjort av med lite för mycket pengar idag. Fan. Men men, onödig-shoppade ett jättefint duschdraperi och en anteckningsbok. Och bara väldigt lite godis. Så det gör inget :-) Jag är glad.

House

Drömde en rätt rolig och tämligen sjuk dröm om House inatt. Vi diskuterade min högerfot, som jag har ont i. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av den. Men jag vaknade på gott humör.

Fan

Vet inte riktigt vad eller varför.

Men jag saknar fredagen.

Skrev tydligen ett inlägg men vad mer?

Vad hände mer?

Tog ett piller för mycket i torsdags, tydligen.

Jag vet inte.

Kommer inte ihåg något.

Nu mår jag skit.

Jag är trött.

Vem/vad är jag?

Åh fy fan

Har ätit gröt men mår illa. Kan iof så. Har halvtvårt att sova.

j

jag vet inte varför jag nes försökerdags att sova lite till tolojag

hå får fäööö

och vänta.

Skön prommis

Har gått en prommis med J, skönt men jag har svårt att vara närvarande.

Men skönt ändå.

Lätt förtvivlat

Jag saknar dig så mycket mamma!

Känns som jag inte är värdig som familjemedlem, människa, samhällsmedlem.

Jag är så trasig och ful.

Jag är inte värdig min kropp eller hår.

Måste minska, minska och ta bort.

Jag vill inte leva så här.

Trött/äckel

Får fan inget gjort.

Mår apa.

Äter för jävligt mycket.

Magen i uppror.

Jag vill inte äta.

Mer ett tvång.

Låter hemsk men jag skulle vilja ha en släng anorexia, hellre för mager än för fet. Och nej jag vet inte hur det är att ha det så ta inte illa upp.

Hatar, hatar, hatar mig själv.

Inte bra.

Ska försöka sova lite.

Jag finns inte eller vill inte finnas.

Intensiv och eller sömn

Tisdag förmiddag, onsdag förmiddag, kurser intensivt. Hem och slocknat, sovit massor och skönt. Utan sömnisar dessutom. Sovit hela torsdagen så jag missade gruppen dessutom. Är inte på humör idag men jag ska masa mig dit på pyssel i alla fall.

Har sovit så gott så gott. Men det får räcka lite nu.

wow

Undrens tid är tydligen inte förbi.

Jag har damsugit och har snart tvättat klart.

Fan va skönt.

Söndag

Tog en lång prommis med J igår, det var riktigt skönt att röra på sig lite och mycket trevligt att prata om allt och inget.

Har sovit ovanligt gott inatt, förmodligen tack vare det.

Jävla knarkare

Morgonen tom, skakig.

Måste ha en fix och i mitt fall socker.

Vill inte känna ångesten.

Och med socker, med mat som lägger sig som ett varmt täcke över alla känslor.

Inte känna, inte må dåligt.

Bara äta lite till.

Får det att komma upp för att få i mig lite till.

Bara lite till.

Det hjälper inte, mycket.

Samma flyktbeteende, nej snarare mer än vanligt.

Som en knarkare.

Gör av med pengar jag inte har.

Köper tårta, kakor.

Vad som helst bara det är maximalt med socker och lite fett.

Självhat för detta med.

Har nog inte sett, erkänt beteendet förr.

Kanske förträngt.

Kan inget om beroenden men jag tror det här beteendet är det.

*suck*

Kunde ju ha varit något flaschigare än socker.

Men det är i alla fall inte så dyrt.

Typ.

Störande beteende

Jag är med på ett forum på nätet, där jag skriver lite om mitt mående ibland. Liksom för att få lite feedback och idéer på hur jag ska hantera saker. Skrev ett inlägg, typ samma som mitt förra inlägg här för ett par dagar sen och sen har flertal läst det men inte en enda kommentar. Det känns som om ingen ens vill skicka en *hugs* typ. Trots att andra får. Jag svarar rätt ofta på andras inlägg, kanske uttrycker jag mig fel, så andra inte gillar mig. Kanske är bara mina inlägg korkade eller svåra att relatera till. Jag vet inte. Skrev samma inlägg på ett andra forum som jag inte skriver så ofta på men där fick jag nästan genast en kommentar, och det trots att det är färre deltagare där än på det första. Jag vet inte. Kanske är jag bara negativ, nojjig. I vilket fall tog jag bort inlägget.

Det stör mig att jag är så på, så nojjig och så lättpåverkad av detta.

Dessutom kollar jag om och om igen om någon skrivit något.

Om och om igen.

Jag är så störd.

En liten övning

Har börjat en rehab-grej och med den bla. en kurs i självkänsla. (Inte terapi)

Fick en liten hemläxa, att fundera på ett kort man fick välja. Fast jag valde inte utan tog ett kort i högen.

Kortet sa "Jag väljer jag att vara lugn".

Åh, bara att tänka på "lugn" får det att krypa i hela mig av panikkänlsor.

Jag kan inte känna lugn. Det var länge sen jag ens mindes att jag var lugn.

Utanpå är jag lugn eller verkar lugn.

Men inuti, längst in är som en kompakt panik/kaos känsla.

Det känns som om den skulle kunna sluka mig helt om jag släppte fram den.

Att jaget skulle försvinna.

Jag tror allt flyktbeteende beror på att jag inte (tror mig) kunna hantera det.

Jag tror att självskadebeteendet är ett sätt att "hantera" panik/kaoset.

Att liksom med våld tvinga undan mörkret.

Jag vill inte se det här, känna det här.

Men hur gör man?

Hur kommer man i kontakt med mörkret?

Hur hanterar man det?

Måndag

Träffade A i fredags vi tog en promenad och pratade. Hm, berättade bla. om foten, hatar hur hon lyckas synliggöra det jag inte vill se. Jag visste väll att det fanns en anledning till att jag gillar henne. Jag behöver det. Minns att det var samma med händerna, tja även om det var lite allvarligare då.

Har velat sova hela helgen och lyckats till viss del. Har drömt en massa skumma saker. Det gör att jag inte vill sova även om jag behöver det. Fan va komplicerat allt kan vara då.

Det ser förjävligt ut här hemma, hur svårt kan det vara liksom?

Jag mår uppenbarligen inte bra, det syns på omgivningen. En röra inuti och väldigt mycket flyktbeteende. Inte känna, inte tänka, inte finnas.

Ska det verkligen vara så här?

Tja, tydligen.

Det finns ingen vardag längre, inga dagar då det är lite ordning och lite bättre. Har iof nog inte funnits sen M eller kanske till och med sen G. Fan det var länge sen. Ska mitt liv verkligen se ut så här? Varför kan jag bara inte "bara göra"? Varför är det så svårt att få till det där svenssonlivet som "alla" andra har? Ok det kanske inte det jag vill ha men ändå.

Lite fler bra dagar vore trevligt.

Lite mer medveten närvaro.

Lite mer positiv känsla.

Lite mer liv.

Torsdag

Träffade psyk-läkaren för sista gången i går. Han ska naturligtvis inte vara kvar. Nu när jag äntligen hittat någon som är bra. Remiss är skickad till Alvik, men vi får väll se hur det går. Så det känns lite som att den delen av livet hänger i luften.

Träffade J för en fika på eftermiddagen. Hon var lika vacker som vanligt. Det var kul att sitta och prata lite om allt möjligt.

Påbörjat rehab-grejen i alla fall. Skönt att komma igång. Med lite tur kanske det blir en "normal" människa av mig ändå tillslut.

Har shoppat lite idag, några tröjor. Långärmade. De senaste brännmärkena har läkt bra och har en intressant svart/lila färg nu. Dom syns väldigt bra och jag vill inte visa upp dom. Känner mig inte bekväm med det. Jag gissar att det kommer bli bättre när dom bleknat lite.

De senaste dagarna har maten funkat lite bättre med. Skönt men det är en bit kvar till bra.