Har

handlat idag, så jag har fått lite dagsljus och luft.
Men nu är jag så trött så trött.

Någon gång

ska jag väll lyckas vända på dygnet och få de rutiner och det dagsljus som jag så väl behöver, så jag har inte somnat än och har bara en omgång disk kvar, som nu ligger i blöt, innan jag är klar med disken.

Hållar på att göra mig en kopp kaffe.
Det ska bli gott.

Kragen

Jag har nog tagit mig i den berömda och i detta fallet bokstavliga kragen och smort in skinjackan jag fick av mamma med skinbalsam eller vad det heter. Den har legat framme i flera veckor nu men äntligen är det gjort.

Nu ska jag se nått på datorn.

Sen får vi se.

Men jag känner mig nöjd med det.

Helt borta

men jag har nog funnit ordet som beskriver mig och har beskrivit mig i flera veckor nu...
Apati.

apati´, känslolöshet, likgiltighet, brist på engagemang och intresse.

Det känns lite som om det inte finns något annat just nu och jag vet inte hur jag ska finna min väg tillbaka. Jag varken orkar eller vill göra något.

"Den uppgivna stressreaktionen att spela död medför ofta svimningskänsla, trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck och symtom från magen. Man vill isolera sig, försvinna och begränsa sina sociala kontakter. Till detta kommer trötthetskänslor, nedstämdhet och depression."
(ur forskning och framsteg)

Jag antar att stressreaktionen kom ur att vi ska bearbeta gamla trauman i individterapin + ny grupp + allt annat som borde göras.

Kanske är det för mycket på en gång så jag reagerar på detta sätt?

Det känns konstigt att jag sett just apatin tidigare eller kanske är det bara för att jag nu kommit fram till ett ord att kalla situationen, för det har ju varit så här ett tag nu.

Då kommer frågan, så klart, hur vänder jag på detta?

Kanske har jag kommit lite på vägen i alla fall för jag vill (ibland) göra något men av någon anledning kan jag bara inte. Kroppen vägrar lyda mig, vägrar röra på sig.

Inte mycket

händer just nu, sover mycket och äter lite.
Har inte orkat gå ut eller städat nått.
Mår skit men det är ok.

Har glömt saker dock... lite sorgligt.

Glömt hur det känns att kyssas.

Fortfarande

vaken. Men nu är det dags.
Sooova.
Och inte har jag fått något gjort idag heller.

Vill

vill bara gå å lägga mig.
bara sova.
så trött.
ont i kroppen.

samtidigt vill jag vara vaken så jag kan vända tillrätta dygnet. så jag kan få lite ordning på sömn och matklockan, den ringer inte när den ska. men jag vill bara sova.

inte tänka, bara sova.

Trött

Jag är bara så trött, ännu ett dygn som försvunnit, sovit och förträngt, vaknade vid midnatt och har sen inte kunnat somna om. Inte så konsitgt egentligen. Men hur svårt ska det vara att vända på dygnet igen, hur svårt ska det vara att så lite dagsljus, hur svårt ska det vara att få det lite städat i alla fall och kanske till och med lite diskat. För svårt tydligen. Jag mår illa. Fast jag har ätit i alla fall, skräp bara men ändå. Jag äcklas av mig och mitt hem.

Jag är så trött.

Bättre?

Under ett par minuter, ja kanske lite mer känns/kändes det som om jag faktiskt har fått/uppnått något slags lugn. Kanske lite mark att stå på eller så har jag nått botten.

Jag mår och har mått fruktansvärt dåligt i flera veckor nu, men kanske det vänder.

Jag vet inte, men det känns som om det vänt. Kanske, lite.

Jag har funnits som i en glasboll, utan känslomässig kontakt med andra. Men Js kanelbullar och ett långt och mycket bra samtal med mamma gjorde att jag känner mig mindre bortkopplad.

Borde ta tag i så mycket.

Städ.
Tvätt.
Individ terran.
Gruppen.
Bror.
Tandläkaren. *rys* (rotfyllning)

mm.mm.mm.

Men jag har ätit hemavärmd mat i alla fall, halvfabrikat men det var gott, kycklig och pasta.
Kom ihåg att köpa mjölk och socker till teet.

Kanske kan jag få till en vändning nu. *hoppas*

Dagen

har nog varit lite bättre i alla fall, tror jag.

J kom förbi med hemmbakade kanelbullar så himla goda.
De smakade faktiskt.
Så underbart snällt.

Vill

Vill bara gråta.

Jag orkar inte ha det så här.
Hur?
Hur länge?

Utför

mår sämre och sämre, dbt:n igår var äcklig, kom typ ingenstand på individuella och gruppen var bara jobbig. Kände mig först överkörd av de som pratar mer och sen delade jag med mig av en personlig sak och det kändes bara sååå fel efteråt. Jag bara skulle inte ha sagt något.

Kunde förståss inte sova så jag förträngde allt och ugglade framför datorn och kollade på serirer. Kom inte isäng förens imorse och kunde då inte somna. Det var på hottifiret att jag kom försent till tandläkaren. Det gick bra men var också brutalt jobbigt, känner inte att jag orkar med det just nu men va fan, jag måste. Det såg ok ut förutom en förmodad rotfyllning. Det klarade jag inte av att påbörja även om det fanns tid så jag gick skakande därifrån. Jag inser att jag måste så jag får väll ringa på måndag för en tid för det. Men jag vill inte, har inte råd till narkos eller lustgas, så jag måste klara mig endå. Ibland suger det extra mycket att vara fattig.

Igår gick maten ganska ok, men idag har jag inte fått ner något, mår bara illa och har ont överallt i kroppen igen.

Just nu känner jag mig bara trasig och gråtfärdig.

Gårdagen

vart lång.

Först lunch men J, jättekul att träffa henne igen. Kändes aldeles för kort bara men det får bli en längre stund nästa gång.

Sen vart det lite shopping, småsaker som behövdes hem.

En tandläkartid fixade jag med, till på fredag så jag behöver inte ha ångest så hemskans länge i alla fall. Men jag ser INTE fram emot det.

Sen han jag hem och lämpade av sakerna och begav mig iväg till Fridhemsplan där jag mötte G för en burgare, som jag inte fick i mig så mycket av men jag tog hem den så idag kommer den att gå åt. Men ölen gick ner :-)
Sen dök J upp för lite mat hon med och pratade lite. Fast jag var nog lite i tröttaste laget tror jag, hade svårt att hålla mig vaken.

Hann nätt och jämt borsta tänderna innan jag stupade isäng.
Så inatt har jag sovit aldeles utmärkt och hade gärna fortsatt med det men idag är det ju torsdag och terapi.

Kroppen kinkar vidare, har inte lika ont längre men det känns fortfarande och jag skakar igen. Har ätit lite yoghurt till frukost och den fick övertalas att inte komma upp igen. Så nått är det. Mår illa, hatar att må illa.

Natten

Natten har varit tung som fan men nu känna det lite lättare, kanske har det med den någna överdoserandet av värktabletter men det må vara hänt, dom är snart slut i alla fall.

Just nu känner jag mig bortom hopplösheten, jag orkar inte ens med den. Så jag ska göra mitt bästa för att överleva dagen, ska käka lunch med J och pasera biblan och apoteket. Kanske blir det en burgare och öl till kvällen, jag hoppas verkligen på det. Behöver det känner jag, liksom se att det finns normala människor. J är iof också normal, hehe, men inte lika cynisk som G.

Nå nu måste jag sätta fart.
Jag hoppas på en vimsigt bra dag.

Ont

Jag mår dåligt, riktigt dåligt.

Har ont som fan i hela kroppen och ännu mer i vänster halva av någon anledning. Mår illa och skakar, svettas och fryser.

Vet inte vad som händer, vet bara att jag inte orkar mycket mer.
Sover dåligt och trots det ganska mycket, är dock tröttare när jag vaknar än när jag la mig.
Och jag orkar inget, inte äta, för det smakar inget, inte städa, diska, tvätta, vilket verkligen behövs, inte läsa som jag brukar tycka om.
Tittar lite på filmer och serier men jag jättesvårt att följa handlingen.
Äter värktabletter men dom hjälper inte.

Vet inte vad som är fel.

Så trött.

Det gör så fysiskt ont.

Psykiskt med iof, för jag inte kan ta hand om mig fysiskt, för jag inte kan hålla rent omkring mig, för att jag är så misslyckad.

Orkar inte ha det så här.
Vill inte ha det så här.

Mår apadåligt

allt är bara för tungt just nu, skakar och magen krånglar som fan, jo jag vet att det nog beror på att jag inte äter som jag ska eller inte alls. Men idag har jag ätit så jag hoppas det blir bättre imorgon.

Orkar inte göra något och har ont överallt typ.
Vill inte ha det så här.
Vill inte.

Bra/Dåligt

Det är lite av varje idag. Har träffat A från gruppen idag på lunch, det var trevligt och mycket skratt och igenkänning. Ska försöka göra det fler gånger.

Har en visdomstand (tror jag) som vill växa lite mer, så jag har ont i halva huvudet och så vidare, fortfarande det brukar ju ge sig efter ett tag. Kanske blir det värre av att jag spänner mig så på den sidan.

Så trött

Jag är så brutalt trött. Kan sitta och somna framför datorn och jag orkar ingenting. Sover gör jag väll, ok kanske inte så bra och inte så länge som jag borde men ändå.

Tror jag vet varför jag inte upplever mig så nere som jag låter hos terran. Jag tror att det är för att det känns så normalt, att jag inte upplever det som nere, fast jag är det. I normala fall skulle jag se det annorlunda tror jag och då skulle jag nog tycka att jag är helt under isen.

För det ÄR inte bra just nu.

Vet inte vad jag ska göra för att ta mig upp och jag vet inte vart jag ska få energin ifrån att ta mig upp.

Har dessutom lite tandvärk, en visdomstand som vill komma upp, vilket gör att jag har ont i halva huvudet och nacke och axlar, jag spänner mig när jag har ont. Tydligen.

Orkar fan inte göra något.

Mående

Jag mår ganska bra och jag vill dö, förstår inte riktigt hur det hänger ihop

Känner mig…ja du, jag vet faktiskt inte.

Kanske blir det bättre med lite sömn eller nått, det är ingenting som funkar och det är inte mycket jag orkar heller.

Sover för lite och för dåligt och väldigt oregelbundet, samma med maten.

Pillerna tar jag inte som jag ska och de vanliga värktabletterna är kanske lite för många.

Lägenheten ser ut som en soptipp, skitig disk och tvätt dräller lite var stans.

Den mesta tiden orkar jag inte göra något och resten av tiden bryr jag mig inte. Det enda som funkat den senaste vecka är det sociala, för ovanlighetens skull. Kanske är det för att jag då tvingas koncentrera mig på en sak/person, för när jag är själv drunknar jag i allt som inte blir gjort, borde göras och skuld över att jag inte orkar, det jag ångrar och det jag borde ha gjort för länge sen osv.

Fick göra ett sånt däringa frågetest hos terran idag och svara på en hop följdfrågor, enligt den har jag klinisk depression. Hm, tja, kanske det. Inte för att det spelar någon roll direkt, det förändrar ju inget.

Gruppen gick bra i alla fall, men vi var bara tre första timmen och sen kom en till. Vi ska vara sju. Så det fanns utrymme att prata på och det kändes bra att få lite tid att vänja sig vid situationen.

Det är lite mycket nu, har dessutom ont i nacken och halva huvudet. Inte bra jag behöver den lilla energin jag har till annat än att ha ont. Men min kropp lyssnar i alla fall inte på mig. Dessutom har jag en brutal klåda, hela skinnet kliar som fan och jag vet inte vad det beror på. Kan vara att jag är väldigt torr eller att jag är allergisk mot något men jag har inga utslag eller nått sånt.

Jag passerade systemet på vägen hem och köpte mig en liten flaska punsch, mm den är så god. Jo, jag vet att jag kanske inte skulle dricka men jag bryr mig inte, det smakar ju i alla fall gott.

Det är inga direkta svängningar i humöret just nu, det är liksom parallellt, en linje med jag mår riktigt bra och en jag vill dö. Det tar mer på krafterna att må parallellt än när det svänger, då mår jag i alla fall bara på ett sätt samtidigt.

Det blev en del, i mitt tycke, tjatande hos terran om att jag inte skulle göra något dumt och att jag måste lova att ringa jouren först och så vidare. Inte för att jouren skulle kunna göra något men visst, jag kan väll ringa om det lutar åt det hållet. Inte för att jag tror det men vi får väll se.

Jag är ju seglivad.
Eller snarare totalt inkompetent när det gäller självmord och allt annat med iof. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. Patetiskt.


Jag förstår mig inte på mig själv.
Varför är jag som jag är och vad gör jag åt det?
Finns det något att göra? Om man nu inte bara ska hoppa av.

Patetiska jävla frågor…

Sova är mesigt

eller nått.

Lyckades ta mig isäng vid tvåsnåret och det tog ett tag att somna sen vaknade jag helt oprovocerat långt innan klockan ringde och jag kunde inte somna om.

Känner mig knäckande trött och ovanligt pigg på samma gång.

Sova är ju viktigt för mig, varför lyckas jag inte bättre.

Varför är allt som det är just nu?
Ska det verkligen vara så här?

Jag vill hoppa av DBT:n och jag vill hoppa av livet.
Ändå mår jag ganska bra.

Sometimes I feel so weird I even freak myself out.

Seg start

men när jag väl tog mig upp artade dagen sig riktigt bra, lyckades ta mig iväg för att träffa J och käka sushi, gott och mycket trevligt. Jag gillar hennes lugn men ändå förmågan till svängningar.

Jag känne att jag måste vidga mina vyer lite, jo jag vet jag har skrivit om det tidigare, jag känner mig lite insnöad på just mående och psyk, vore nog bra att kunna prata om något annat också, jag gissar att det kan bli lite tjatigt att lyssna på i längden särskillt för någon som inte är lika knäpp som jag. Men jag får jobba på det antar jag.

Det blev en skön prommenad också, så nu känner jag mig skönt trött i benen.

Ska försöka ta mig i kragen och skriva ihop något till imorgon. Även om jag verkligen inte vill.

Lite av varje

Träffade bror igår, för bio och mat, det var mycket trevligt även om jag nog inte var som jag brukar. Hade grym klåda och var allmänt hispig.

Deckade när jag kom hem, sovit nästan hela dagen idag med. Och sen tillbringat för mycket tid framför datorn utan att åstakomma något.

Vet inte riktigt hur jag känner och mår, tror det är ok i alla fall.

Fars dag

Har varit hemma hos pappa på middag, mamma och bror var där dom med. Mycket trevligt och god mat.

Träffade P för en öl efter det, trevligt det med. :-)

Social

Har jobbat på min sociala ådra ikväll, det gick ganska bra faktiskt.
Dessutom är öl gott, provade några lite annorlunda smaker.

Fundering

kan man ha nästan-ångest?
Liksom att man inte har ångest än utan den sitter brevid en i soffan och bara väntar på att man ska titta bort så den kan hoppa på en.

Shopping

Jag gillar inte att shoppa men ibland måste man och det är ju kul men lite nya saker. Idag bar det iväg till Ikea och outlet mm.

Det blev:
ett duntäcke
en vinterjacka
julgranskulor (trots att det inte blir gran) :-)
en plånbok, välbehövlig
två pocketböcker
batterier
en ljusgirlang
en liten stekpanna
trä mojänger till stekpannan att röra om med
badrumsmatta

de två första är jag mest nöjd med och när jag får en tusing över ska jag köpa en bäddmadrass, kan ju vara bra att investera i sängen, jag tillbringar ju mycket tid där.

Känner mig stressad eller jagad

har inte sovit något än, även om jag har gjort många tapra försök. Jag är trött och luddig i kanterna. Jag vill sova...NU. Men inte då.

Det har varit många känslor under natten och även under gårdagen. Vet inte ens i vilken ände jag ska börja dra.

Thet har jag lyckats med i alla fall. Det var mycket gott. Det värmer så skönt att dricka the.

Jag känner mig helt blåst, och bokstäverna svävar lite och slåss med varandra när dom tror att jag inte tittar.

Iof blir det lätt så när jag är trött och jag börjar vänja mig, men dom uppförsig inte alls som dom ska och då är det svårt att inte bli fashingerad.

Dessutom har ångestnivån på den här natten varit förtvivlat böljande, jag orkar inte med ångest mer. Vill inte.

Varför kan jag inte bara få sova?

Förändringar

Har nog lite svårt för förändringar tror jag, fast dagen har gått väldigt bra ändå.

DBT:n är flyttad från tisdag till torsdag. Och två grupper har slagits ihop. Det gick bra, jag tror vi kan bli en bra storgrupp, eller ja, i alla fall en större grupp. Fast det märks redan att det är mer konkurens om tiden.

Själv sa jag inte så mycket, blev tillfrågad om att säga något mot slutet och jag påbörjade en sak men blev ganska snabbt avbruten, vilket var irriterande. Jag ville ju ha min tid jag med så att säga. Nu sa jag inget om saken och kanske det var fel men jag kände mig inte bekväm. Vi får väll se hur det går.

Det känns lite som om jag kommer att få det svårare än tidigare, för jag är ganska långsam och är inte lika högljudd. Fast det är klart, jag borde ju öva på just det. Kommer nog ta ett par gånger för mig att anpassa mig bara. Fast det ska nog gå det med.

Dessutom störde jag mig på en kommentar en av de andra gjorde, men när jag tänker på det så var det bra att jag inte sa något om det för, dels hade jag (känns det som) visat för mycket av mig själv och dels hade nog min kommentar nog uppfattats om lite nedlåtande bara för att jag anser mig varit med längre. Menmen, blev bäst som det var.

Ska bli intressant att ser hur det hela utvecklar sig även om jag helst vill hoppa av, känner inte att jag orkar engagera mig. På individen ska jag börja berarbeta gamla trauman och jag blir matt bara av att tänka på det. Får helt enkelt prioritera mina krafter och det känns definitivt som mer värt kraft och tid än gruppen. Självklart ska jag göra de hemläxor och annat som vi får och delta efter förmåga och lära mig ta för mig även där.
Fan det kommer att bli tungt.

Särskillt som individen är lagd timmen innan, typ.

Radikalt accepterande: Det är bara att ta det för vad det är. Och göra det bästa av situationen.

Till nästa individ ska jag skriva om min bror.
Till nästa grupp ska jag tilllämpa krishanteringsknepen enl. hemläxan.

Tungt bara det och dessutom ska jag jobba på min sociala sida, fast det ser jag i alla fall fram emot. Och jag ska styra upp hemma, det går nog ganska raskt bara jag kommer igång.

Citat

The place where optimism most flourishes is the lunatic asylum.
- Havelock Ellis

Brev från PSN

Fick brev därifrån idag, läste just. Har tydligen rätt till lite ersättning, en förskottsinbetalning på 5 har redan kommit in på kontot. Fick även en ny handläggare (igen) och ett gäng blanketter som jag ska fylla i eller få en läkare att fylla i.

Å av det hela fick jag - Ångest.

Jag som är pank, trodde ju att jag skulle bli glad av lite pengar men nejdå. Ångest.

(PSN är patientskadenämnden)

Nåja, jag får väll maila eller ringa och fråga hur jag ska göra för instruktionerna var lite luddiga om man säger så. Kanske inte direkt hur man ska göra utan när man ska göra och vad som bedöms som bedöms komma från "skadan" och vad jag i alla fall fått för men. Jag vet inte, får väll sova på saken och läsa igen imorgon. Kanske är jag lite för trött idag.

Min mage

tja, jag är inte så förvånad över att min mage börjar klaga lite på behandlingen jag utsätter den för. Snarare undrar jag varför den inte redan sagt upp sig och flyttat. Det där med att äta massor under ett par dagar och sen leva på the och kanske litelite pasta under 3-4 dagar är kanske inte rätt sätt att behandla stackaren. Men tack och lov gör den inte ont när jag inte äter något och vatten går ner utan protester, dock verkar den inte gilla julmust och mer substansiell mat. Nåja, det är inte lätt att vara mage här. Hoppas den lugnar ner sig. För chansen att min mathållning kommer att bli bättre under förutsebar framtid är minst sagt tveksam.

Och ja, jag är medveten om allt jag gör fel och vad jag egentligen behöver. *fan också* Jag tror det skulle vara mycket lättare om jag inte var det. Det suger att vara jag och inte på något bra sätt heller.

Men jag har i alla fall inte gått upp i vikt. Ligger kvar på 92, så jag har gått ner 18kg från höjdpunkten, så att säga. Man får vara glad för det lilla, eller nått.

Citat

A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
- Herm Albright

Allt eller inget

De senaste dagarna har varit lite småunderliga. För det mesta har jag inte gjort något alls utan bara legat i sängen eller sovit.

I fredags kväll ringde V vid sexsnåret och tyckte att jag skulle gå å se Jonas Gardell vid åtta. Hon hade fått två blijetter. Så det vart ett raskt hopp ur sängen och sen in i duschen. Passerade McD på vägen och fick mig en burgare och en lite mjölkskak, passande frukost.

Föreställningen var helt underbar! Har inte skrattat så gott på länge. Det var överhuvudtaget mycket känslor. Absolut sevärd.

Idag har jag varit ute på en lång promenad i skogen, skönt men det var ovanligt mycket folk som drällde omkring. Det var bara kul att se iof. Solen värmde nästan där det inte blåste.