:-(

Ätit, ätit, ätit.
Äcklig, äcklig, äcklig.
Fan.

Hungrig

Jag är så brutalt hungrig, verkar inte bättre än att jag måste masa mig ut för att handla lite. Jag vill inte äta men jag måste. Känner mig äcklig.

Sovit ok

Även om jag fortfarande känna mig lite trött. Funderar på att knoppa en timme till eller nått.

Har räknat pengarna för månaden, nja de försvinner ju lite fööör snabbt tycker jag. Vet inte vad jag ska dra in på heller, förutom onödig mat förståss. Nåjanåja.

Trött idag

Terran var tung idag även om det gick bra.
Både individen och gruppen.

Muntert värre :-)

Mår riktigt bra trots att jag är förkyld.
Fattar inget som vanligt.

Snickeboa var trevligt men jag hade nog glömt huvudet hemma tror jag, mycket funderande och klurande innan jag kom på hur jag hade tänkt förra gången. Och trots att det vart lite fel så ordnade det sig. Måste fixa hjul till den, för inte fasen kommer jag att orka lyfta den annars. Det kommer att bli perfekt att ha istället för de tre papplådorna som nu står brevid sängen. Funderar på om jag ska måla elendet eller om jag bara ska ha den i natur så att säga, skulle funka vilket som men jag tror målandet blir snyggast. Fast det är inte säkert att jag hinner, iof kan jag ju måla elendet hemma. Jo det blir nog snyggast så tror jag. Det är kul att pillra även om det är lite svårt att få fingrarna, eller snarare tummen att funka som jag vill. Har inte upplevt det så tidigare så jag undrar om det är något nytt som är på g eller om det bara är en tillfällig svacka.

Min syn har börjat spöka också, av någon anledning är det ett helvete att gå i trappor, avstånden funkar liksom inte. Och till och från har jag svårt att fokusera blicken. Nåja, får se om det är något tillfälligt eller om jag ska måsta masa mig iväg till doktorn. Det känner jag verkligen inte för så det hoppas jag att jag slipper.

För intresseklubben kan jag berätta att mina tår är väldigt torra idag.

Häromdagen visade det sig att jag gått ner några kilo i vikt, vilket både är bra och lite dåligt. Bra för att jag väger på tok för mycket och verkligen behöver gå ner, dåligt för att mina ätproblem nu nog verkligen kvalificerar sig som problem numer. Blir nog tvungen att ta upp det med Terran, fast jag tror inte att maten är problemet egentligen, det är självhatet. Fast det är klart att det nog borde redas ut lite nogrannare så jag vet vad som är vad och hur jag ska tackla tänket. Får se om vi får tid för det imorgon.

Desutom ska det bli intressant med både ett nytt rum och tre nya deltagare i DBT-gruppen. Jag gillar inte förändringar, men just nu känns det bra i alla fall. Och det känns bara bra (än så länge) att det bara är fem gånger kvar för mig (i gruppen). Har bara krisdelen kvar, sen anser jag mig klar. Inte klar som i kan allt, tyvärr, utan klar som i att jag inte känner att det ger mig mer att fortsätta gruppandet. Dock blir jag kvar i individen ett år till ungefär.

Jag måste levta upp en ny grupp av något slag, jag tror det lutar åt att börja sjunga i kör igen. Jag gillar att sjunga, även om jag sjunger hellre än bra.

Om du orkat läsa igenom hela dagens inlägg är jag imponerad :-)
och jag önskar dig en Massa Bra Dag!!

Det har vänt.

Skönt, förvirrande och ganska tröttade men ändå hoppfullt bra.
Jag blir bara så himla less på cyklerna.
De följer samma mönster varje vända.
Ska bara klura ut hur man ser nedgången innan den är katastrofal.

På den gamla goda tiden

Den då jag inte kände så mycket och var mest avstängd. Visst var det jobbigt all leva så. Att lixom inte leva alls.

Men nu känner jag nästan allt, hela tiden.
Det är som att stå i en rytande fors men alla känslor som vara väller i mig, jag förlorar nästan fotfästet. Jag förstår inte vad det är jag känner, allt är för mycket och för intensivt.

Om jag minskar det ena, ångesten, så breder självhatet ut sig.

Det finns inga luckor, ingenstans att gömma sig.

Någonstans i alla det här borde det ju ha blivit "bättre", men det känns verkligen inte så. Jag mår bara starkare och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera allt detta.

Det blir heller inte bättre av det bottenlösa självhatet.
Äcklet.




Frågan; Om jag nu inte gillar att ha det på det här sätter, varför gör jag inget åt det då? Varför håller jag inte rent efter mig, ger mig på prommenader mm.

Är svaret att jag helt enkelt inte vill?
Att jag inte är värld att må bra eller att få ha det fint omkring mig.

Oavsett vad svaret blir är det ju på mitt egna ansvar att må bättre, att göra saker så att det blir bättre. Och sköter jag inte mitt jobb så får jag ju leva i misären och skylla mig själv.

Varför skulle någon annan hälpa mig när jag inte kan hjälpa mig själv.
Jag vill inte hjälpa mig själv.

Mitt liv blir bara tyngre av alla klara och starka känslor som jag fortfarande knappt kan sätta ord på och ännu mindre hantera, som obönhörligen forsar över mig och jag förstår allt mindre av det.
Och det gör att jag känner mig misslyckad som fan, en utan framtid.

Min lott är att padla på som fan för att inte drunkna på plats men jag kan heller inte röra mig varken framåt eller tillbaka. Ett förjäves hopp att inte känslorna ska kväva mig där mitt i. Det är nästan så att jag ser fram emot att ge upp och bara låta mig sväpas ivag.

Vem vet vart jag skulle hamna.

Långt borta

Dagarna passerar liksom på avstånd. Lite som om jag inte finns på riktigt utan bara spelar rollen som jag.

Jag är oerhört trött men ändå inte.
Jag känner inte känslorna men jag känner att dom finns där.
Jag tänker halvtänkta tankar.


Jag känner mig så misslyckad för allt men mest för att jag inte kan leva upp till det bättre och friskare jaget. Jag "har" ju kommit så långt i terapin.

Jag känner mig så misslyckad för att jag inte kunde låta bli att skära mig lite.
Jag känner mig så misslyckad när jag äter något för jag är ju redan så fet och äcklig.
Jag känner mig så misslyckad när jag mår dåligt när jag inte ätit, trots att jag vet att det är kroppen som säger till att jag borde äta.

Jag känner mig så misslyckad för att jag inte får något gjort. Vuxna människan ska väll kunna diska efter sig.

Och nej, jag vill inte må bättre, inte göra bättre.
För då hade jag ju gjort det.

Ibland undrar jag varför jag ens försöker stå ut med mig själv.

Ett stort fett steg bakåt

Nog för att jag nästan väntat mig att det skulle hända förr eller senare, liksom för att det går nästan för bra, jag självskadade lite igår.

Trött så trött.

Verkligen allt är en kamp nu

och jag är trött. Jag orkar inte säga emot hela tiden, jag orkar inte unvika, distrahera, hantera. Det verkar inte spela någon roll hur eller vad jag gör, det blir fel ändå.

Och jag känner mig äcklig.
Jag hatar mig själv intensivt.

Jag dömmer mig stenhårt för precis allt jag någonsin sagt och gjort, eller inte gjort.

Jag äcklar mig.

Den här kletiga smeten till liv gör att jag känner mig ensam. Ingen vill ha mig. Och skulle det vara någon som ville, är det ju helt klart en riktig idiot, det säger ju sig själv om han gillar mig.

Nåja, det är inte aktuellt.

Jag vet inte hur jag ska hantera det mer fysiska hatet.
Slå?
Skära vill sig inte.

Jag vet inte, har jag tappat konsepterna helt?


äckel, äckel, äckel mig
dallriga och feta och klumpiga och äckliga mig
trögtänkta imbesill

skithistoria
kletnu
obefintlig framtid


.....

Trött

Är så trött på mig själv...

Intressant läsning...

... om borderline.

http://www.equil.net/?p=895

Mitt monster har ett namn

Det jag inte vill tänka eller känna är nog det intensiva och bottenlösa självhatet och själväcklet. Alla dömmande tankar jag försöker att inte tänka men som hela tiden finns där i bakgrunden. Det tar så mycket kraft att inte tänka eller att säga emot hela tiden. Jag varken orkar eller vill dra fram det monstret men det går inte att begrava det heller verkar det som. Jag sitter fast i kleten. Jag orkar inte. Det enda jag kan göra är att vänta.

Vet inte om jag väntar på ork, att ta hand om monstret eller om jag väntar på en spade att begrava det med.

Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska stå ut med mig själv.

Jag orkar inte leva så här.
Jag vill inte dö.

Tisdag

Huvudvärk, tja har ont i hela kroppen. Kan ju gissa att det har med min usla mathållning att göra. Eller kanske inte, vad vet jag.

Textilen igår var ok. Påbörjade en ny halstuk och gjorde lite papper.

Har varit i stan en sväng idag och sett Star Trek, den var sevärd även om det var detaljer jag inte gillade. Men man kan inte få allt. :-)

Min trasiga tand fular sig. *suck*

Helgen

Helgen har runnit förbi i ett töcken, typ. Nej, jag har inte druckigt något eller så, bara sovit eller varit.

Jag känner mig så misslyckad för allt jag inte får gjort. För allt jag inte klarat av att göra eller känna.

Jag vågar inte och det äcklar mig.

Jag är en fegis!

Massiv huvudvärk

Har haft ont i huvudet hela dan idag, såå jobbigt.

Men jag masade mig iväg till stan och träffade pappa i alla fall, vi gick skeppsholmen runt och tittade på båtar och sen fikade vi. Det är riktigt avkopplande att umgås med han även om jag inte lyckas säga det jag vill ha sagt, av någon anledning.

I övrigt känner jag mig bara allmänt borta idag.

Terran igår var tröttsam som fan. Men samtalet med C på bussen hem var bra. Liksom lugnande med en aning insikt.

Tungt

Det är som att röra sig i en kletig smet idag, allt går tungt som fan och är hur jobbigt som helst. Känner mig ganska borta.

Vädret matchar mitt humör, det regnade ordentligt när jag gick från snickeboa. Orkade bara inte med det idag så jag gick en timme tidigare. Jag hade bara ingen ork att göra något eller ens försöka. Målade klart pedistalen i alla fall och fikade, sen gick jag bara runt en stund innan jag tog mig i kragen och gick hem.

Jag känner mig inte "deprimerad" även om jag nog är det, allt tecken tyder på det. Antar att det är för att jag bara är som det inte känns.
Men de vanliga tecknen är här, oförmågan och tröttheten. Likgiltigheten och äcklet jag inte kommer undan. Det är skitigt och odiskat, rörigt och hygienen känns både onödigt och oövervinnerligt jobbigt att sköta. Och det som blir gjort, blir gjort enbart för att det är jobbigare att låta bli än att göra det, som att gå till snickeboa. Det skulle vara jobbigare att ta diskutionen om varför jag inte kommer dit än det är att gå dit och lida i tysthet. Jag tycks inte må bättre av att jag lyckas få något gjort heller, jag mår bara sämre. Antar att det är för att skilnaden mellan mitt mående och hur jag borde må, eller mitt mående och verkligheten är så stor och blir så tydlig, jag kan se vad jag missar och det gör mig ännu mer nere och gör att jag känner mig ännu mer misslyckad.

Jag gräver min grop både när jag står still och när jag rör mig.

Jag kan inte vinna.

Meningslöst

Allt känns meningslöst, trodde fan att det skulle vända men inte då.
Väntar och undviker att känna.

Jag vill inte mer.

Visst, jag är medveten om att det kommer att vända, det brukar ju göra det, men jag är trött. Trött på att bra räknas när jag lyckas och orkar förtränga verkligheten tillräckligt bra, när jag lyckas med att inte se hur det är och hur jag lever. Eller i mitt fall inte lever.

Jag vill inte att det ska vända, vill inte känna hopp inför något som aldrig kan bli.

Jag vill inte sänka kraven och sänka kraven, eller ens önskningar för att ha någon chans att ens komma i närheten av dom.

Det blir ju ingenting kvar.

Jag känner mig ju bara gammal och värdelös.

Jag är medveten om att det inte handlar om livet eller männskorna omkring mig. För jag uppskattar verkligen båda. Det är mig själv jag inte orkar hantera, det är mig själv jag inte orkar leva med. Jag kommer aldrig komma undan mig själv.

Har svårt

Jag har så svårt att vara jag just nu, vill liksom inte alls.

Dessutom misstänker jag att det är något lurt på gång, jag fryser så dant, skakar och svettas och har mig. Antingen det eller så har jag strulat för mycket med medsen.

Det var sååå tungt att vakna imorse, men jag lyckades ta mi iväg till textilgruppen i alla fall. Det var ok men jag kände mig inte riktigt där ändå.

Såg Wolverine på dagen, den var bra som actionfilm sett men jag hade nog väntat mig lite mer. Om han som person typ. Och snyggare effekter.
Men den är sevärd i alla fall. Nästa vecka blir det Star Trek och veckan efter det Änglar och Demoner. Å så min favvo Ice Age 3 förståss. Måste komma ihåg att budgetera för det.

Nåja, man ska ju ha något att leva för.

Töcken

Gårdagen försvan som i ett töcken och dagen verkar då samma väg. Är så trött men på samma gång ångestig och orolig utan anledning, känns det som i alla fall.

Borde så mycket, typ diska och städa, har blivit så skitigt här, jag stör mig inte så mycket på röra men nu har det passerat gränsen till skitigt. Det borde styras upp.

Och maten. Jag äter skit och mår illa. Inte äter jag gott heller. Fan, jag känner mig så äcklig. Liksom dallrande och inte orkar jag göra något åt skiten heller. Vill bara sova.