torsdag 29 januari 2009

Ångest, Ångest, Ångest

Har sån ångest just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Terran idag var tung som fan.

Och allt annat som hänt men inte känts, typ.

Jag vet inte vart jag ska ta ivägen.
Vad jag ska göra.

Jag vågar inte göra annat än att vänta.
Vill inte att det ska bli fel, att något ska hända eller att jag ska göra något.
Något destruktivt.
Trots att jag nästan vill.
Tror jag.
Kanske.

Vet inte vart jag ska ta ivägen.
Det enda som finns är ångest.

Och det finns inget jag kan göra åt det.
Det finns inget jag kan säga.

Jag är förlamad.
Om jag satt i ett rum, och rummet brann omkring mig, så skulle jag inget göra.
Bara vänta, inte på något, bara vänta.
Inte på slutet, inte på räddningen.
Bara vänta.

tisdag 20 januari 2009

De senaste dagarna

Helgen har varit lugn, eller kanske till och med ickeexisterande. Har sovit och suttit framför datorn och vegeterat typ.

Igår träffade jag bror min och vi käkade och shoppade. Mycket trevligt, vi hittade några bra saker till pappa, han fyller ju år i helgen.

Idag borde jag städa och diska men det lär nog inte hända, kommer forstätta vegetera och dricka the. Men vi får se, kanske får jag ett ryck. Inte troligt men man vet aldrig.

fredag 16 januari 2009

Effektiv idag

Idag har jag varit hos husläkaren, lever, njurar, socker och kolesterolet såg fint ut. Sen vart det en tripp till labbet för nya prover för jag är så brutalt trött, ska kolla blodvärden och lite annat och så sköldkörteln, för det var nått år den den kollades. Sen var jag på apoteket och hämtade piller, man måste ju passa på, mitt högkostnadskort går ut i slutet på månaden. Sen en sväng till Vällingby för att hämta en bok på bibblan som jag beställt och så passade jag på att handla på vägen hem.

Pust, nu är jag trött igen. Skulle lätt kunna somna nu, men jag ska försöka hålla mig vaken ändå.

torsdag 15 januari 2009

Trött

bara slumrat till lite då och då inatt, så jag är grymt trött nu.

Terapin idag var tung och frånvarande. Individen var lätt meningslös och på gruppen fick vi veta att en av ledarna ska sluta och min individterra ska bli ledare. Jag vet inte vad jag tycker om det, jag vill liksom inte dela henne med de andra. Inte för att jag har något val typ. Men jag tycker nog hon kunde ha sagt det direkt till mig när jag var där så jag hade sluppit höra det först i gruppen. Nåja, det blir nog bra det där. Hoppas jag.

Ska hålla mig vaken en timma till eller nått, ska till husläkaren imorgon bitti och få veta provsvar och få nya recept.

onsdag 14 januari 2009

Jag mår illa.

Jag känner mig så äcklig, så meningslös.

Har käkat köttbullar, skulle inte gjort det, det var inge gott och nu mår jag illa.

Har hunnit en prommis till Vällingby idag, tungt som fan. Har tvättat och diskat med.

Nu har jag ont i kroppen och mår pest.
Både fysiskt och psykiskt.

Jag älskar min bror!
Och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom.
Jag vill ju bara att han ska må bra.

Han är så viktig för mig.
Han är den personen som står mig närmast.
Han vill inte finnas, hur ska jag hantera det?
...

Ah

ångest till frukost, mumsigt eller nått.

Sovit i sen halv fem tiden igår, utan problem.
Ska det verkligen vara så?

Igår var jag ut till Nacka och träffade V och J, vi bakade och gick en liten prommenad. Det var mycket trevligt, men jag fick intrycket att jag nog var ganska svårpratad, även om jag inte upplevde mig själv som det.

Nu är jag någotsånär pigg men jag skulle lätt kunna somna om igen.

måndag 12 januari 2009

Läser

Jag kämpar och läser vidare om mat. Har inte fått något annat gjort alls idag, för utom att äta och till och med diska lite.

Ångesten kommer i massiva vågor, men det har varit ok ändå tror jag.
Jag tror ångesten beror på mitt intensiva självhat.
Ska ta upp det på torsdag och se vad hon säger om det.

söndag 11 januari 2009

Mat

Funderar på att lägga om kosten och har gjort det under dagen idag, får se om det håller i sig. I vilket fall har det enda negativa om man nu kan kalla det för negativt, varit den massiva disken. Iof hade jag ju fått ta tag i den endå. Men större delen är i alla fall ren nu och jag ska ta tag i fortsättningen imorgon.

Ok

Igår hade jag en helt datorfri dag, det var riktigt skönt och jag ägnade dagen åt att läsa och sova.

Min konstanta trötthet har blivit lite väl mycken nu, jag kan somna i soffan med boken i handen, jag är så trött att jag knappt orkar ta mig ur sängen. Det possitiva är i alla fall att jag inte längre har några problem med att somna, nu är bara problemet med att någonsin vakna. Det är lite så jag hoppas att jag inte gör det för att slippa kämpa mig upp till ytan så att säga.

Denna kompakta trötthet är mer fysisk än psykisk. Visst mår jag dåligt men jag sover inte som flyktbeteende.

Jag vet inte vad jag kan göra förutom att somna om.

fredag 9 januari 2009

öh

det är tungt att vara jag, fan...
Men jag tog mig upp och masade mig iväg till bibblan för att lämna böcker och köpa onödiga saker att äta.
Åh och så ljus förståss, jag gillar det, mysigt.

Annars är det väll bara skit.
Jag har insett att jag inte har någon eller i alla fall inte mycket till självinsikt ang:
borderlinen, övervikten, värken i handen, sockret
eller ja allt som har med min kropp och sjukdom att göra.

Jag vill inte veta, vill inte, vill inte, vill inte.
Känner mig verkligen som en struts som sticker huvudet i sanden och/eller en trotsig treåring.

Ja, jag är medveten om att det inte funkar men allt jag hör är inte, inte, inte i huvudet. Jag verkar inte ens kunna tänka på det.

Men allvarligt, hur ska jag då kunna göra något åt saken om jag inte ens kan erkänna för mig själv att det är så?

Vad hände med den radikala acceptansen, jag försöker implementera i mitt liv?

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.

torsdag 8 januari 2009

Fan Fan Fan

Natten var den värsta jag haft på länge och det tog en evighet innan jag lyckdes somna. Självklart missde jag terapin idag, jag som verkligen behövde den.

Mitt självhat är idag om möjligt ännu större.

Jag har typ en viktig tid i veckan att passa och inte ens det lyckas jag med.

Trött

Fyller i mina dagbokskort och på så gott som varje dag står det trött. Och visst förstår jag varför, sättet jag lever på gör saker knappast till det bättre. Varför envisas jag då med att fortsätta på det här sättet? Varför klarar jag inte av att äta bättre, röra på mig mer osv. Det borde ju inte vara jävla svårt, tycker jag.

Jag har funderar endel på det där, på varför jag inte klarar av att vara snäll mot mig/ta hand om mig bättre.
Jag misstänker att det är pga. mitt intensiva självhat, säkert kombinerat med den konstanta osäkerheten på mig själv och vem jag är.

Om man inte blir validerad som barn, hur lär man sig då att ta emot validering i vuxet tillstånd, hur lär man sig tro på och reflektera över det man får?

Dessutom...

Hur slutar man hata sig själv?
Hur är man snäll mot sig själv? När man varken vill eller tror på sin egen existens.

Jag tror att det även spiller över på andra, eller rättare sagt min bild av andra. Vi talade tidigare om relationsmyter i dbtgruppen och jag har en egen (som jag verkligen tror på men som kanske är en myt trots allt), "Om jag inte tycker om mig, varför skulle någon annan göra det?" och "Om nu någon ändå gör det, varför skulle jag umgås med någon som har så fantasktiskt dålig smak och omdömme." Det är inte direkt sånt som underlättar i relationen till andra.

Jag är medveten om (intelektuellt i alla fall) att jag har svårt för att knyta an till andra.

Jag undrar också vad är det jag inte ser hos mig själv nu?
Tex. har jag sjukdomsinsikt?
Eller snarare i mitt fall stördinsikt?
Jag vet inte.

Jag är medveten om att jag inte har det när det gäller den fysiska biten.

Jag pratade med min älskade bror idag. Det var jobbigt för jag har så svårt att hantera hans hat mot världen och mot sig själv. Det är i alla fall så jag uppfattar honom. Och visst förstår jag att det måste vara utmattande att leva med det och allt annat som han har att hanskas med.

Kanske tar jag åt mig för mycket, kanske bryr jag mig för mycket. Jag vet inte men det känns som han är min länk till hoppet, till att kunna tro på en familj, att han bryr sig om mig. Kanske är det orättvist av mig att lägga det på honom, han vill nog inte ha det. Och han tror definitivt inte på det. Det skulle ju gå emot hans bild av världen.

Hans bild av världen, jag har svårt att acceptera att världen skulle vara så negativ. Ja, visst kan de verka så ibland eller ja oftast, men det finns fina saker också. De små sakerna. Kanske förväntar jag mig inte så mycket av världen och livet längre, om jag ens någonsin gjort det.

Kanske är jag nöjd med för lite?
Fast det är klart, för lite för vem?

Det är ju mitt liv, då får jag ju bestämma själv vad som gör mig nöjd och hur mycket som skulle krävas för det, eller hur?

Jag vet inte, jag är trött och har nog rört till det lite.

Kanske är det så, att för den som inte finns, är kraven inte så höga.

Jag är ledsen och trött.

tisdag 6 januari 2009

Fundering, energi

Min energi tar slut så otroligt fort, jag tror det alltid har varit så men det har definitivt blivit sämre de senaste fem åren. Visst är det så att lite är beroende på vad och när jag äter, sover och hur jag mår rent allmänt, men ändå. Energin räcker ju ingenstans och jag blir väldigt trött, ledsen och får brutalt ont i kroppen när den tar slut.

Vad kan jag göra för att få energin att stanna kvar?
Istället för att bara rinna ur mig och hur gör jag för att samla ny energi?

måndag 5 januari 2009

En måndag

Det har varit en ganska bra dag idag, trots att det var svårare än vanligt att ens masa mig upp ur sängen. Lyckades, förmodligen bara för att jag absolut måste, ta mig ut på en liten prommenad och handla toapapper.

Det var fasligt va kallt det var men ack så vackert.
Iskristaller i träden och lite snö.

I'm a nobody
nobody is perfect
therefore I am perfect :)

lördag 3 januari 2009

*mutter*

jag mår skit. Fysiskt mest men även psykiskt, min mage hatar mig och jag fryser och svettas. Undrar om jag ätit något olämpligt eller om jag helt enkelt bara är sjuk. Magen har visserligen varit på dåligt humör ett tag men nu får jag inte ens behålla maten. *suck*

Jag som sett fram emot middagen hos V, men det känns fel att åka dit i det här skicket.
Nu mår jag skit bara för det också.

fredag 2 januari 2009

Så seg

det har varit en långsam och seg dag, har inte orkat göra nått alls.
Mår allmänt skit typ.
Dessutom har magen vart upprörd och jag har ont i den och i hela buken, undrar varför.
Jag fryser.

Mycket funderingar som jag inte orkar med.
Vad är det för bild av mig själv som jag visar upp för andra?
Hur mycket skär den sig från det jag tror jag visar upp?

I vilket fall hatar jag mig själv.

torsdag 1 januari 2009

seg dag

det är fortfarande tungt och jag har ätit för mycket sött så jag mår illa dessutom.

En vänn (?) anser sig ha sett något som inte hänt och verkar inte tro på mig när jag sa att så inte var fallet. Först så blev jag bara munter och förstod inte ens hur hon kunde fantiserat ihop något sånt men...

Hon verkade bli sur för att jag inte berättat "hemligheten" för henne. Och för att jag förnekar att det skulle ha hänt något.

Dessutom känns det förjävligt att dra ner någon annans namn i smutsen för något som inte hänt. Vafan tror hon egentligen, hur mycket får man skarva verkligheten? för att den ska leva upp till hennes fantasi.

Jag vet inte, känner mig nog mest bara ledsen.

Och vad har hon för bild av mig egentligen?
Tror hon inte jag har någon moral eller principer alls?

Det finns faktiskt saker jag inte skulle göra oavsett hur mycket jag skulle vilja.
Fast det kanske säger mer om henne och om vad hon tycker är ok, än om mig iof.

*mutter*

Ja du, ångesten ligger som ett tjokt band runt bröstet och jag mår ILLA, har svårt att andas och vet knappt vart jag ska ta vägen.
Mitt lidande, mitt liv.

Kunde inte somna pga den heller, det han bli riktigt ljust innan jag lyckades och sen vaknade jag för en bra stund sen. Inte särskillt utvilad.

Men varför jag har sån ångest?
Jag vet inte.
Vad är det jag inte vill se?

Jag känner mig inte så nere i alla fall och det är ju skönt. Ska försöka äta något och bege mig ut på en prommenad i solen, jag håller tummarna för att det ska hjälpa. Kanske kommer jag till och med på varför ångesten envisas att hänga med mig.

Nr 1

Årets första inlägg :-)

Natten och kvällen har varit stillsam och trevlig. Nästan ingen alkohol heller, fick några klunkar asti vid midnatt. :-) Det var gott och alldeles lagom.

Har fortfarande ångest och har haft det hela kvällen, vetefan vad det ska vara bra för.

Mycket folk var det på tunnelbanan med men det gick smidigt att ta sig hem.