Ett år av sökande efter balans

Har jag funnit den?
Kanske eller i alla fall en början.
Jag har funnit mig själv på sätt och vis.

Året har varit tungt, visst.
Men ändå.
Jag vet att jag klarar mig.
Jag kan hantera.

Jag börjar hitta en trygghet i mig själv.
Och det börjar kännas bra.

Det är ok att känna.
Det är ok att finnas.
Det är ok att leva.

Jag ser fram emot nästa år.
Möjligheterna.
Osäkerheten.
Hoppet.

Hoppet om att finna min plats.
Min anledning till att vara, här och nu.
Det är spännande.

Jag önskar dig detsamma!

Gott Nytt År!!

Flyktbeteende och ångest

Är så rastlös idag, får inget gjort men vill fly hela tiden. Det gör att jag får ångest. Och mer ångest av att veta att om jag inte slutar fly kommer det bara att bli värre. Men jag lyckas inte få mig att stå still. Det är frustrerande.

God Jul

Jag önskar er alla en mycket God Jul!!!

Eve Ensler: Embrace your inner girl - Måste ses

Trött men rastlös

Idag har jag för första gången på mycket länge fått ALL disk ren. Ett litet under känns det som, men skönt som fasen. Har frusit idag, var tvungen att stänga ett av fönstren ett tag.

Såg Potter igår i sällskap av P och sen öl med koraller på kvällen. Det var kul och lagom med dricka.

Mår rätt varierande men det känns ok.
Bara hjärnblixtarna ger sig, det är så irriterande och jobbigt.

Funderar lite på julfilmer som man bör se eller ha sett.
Några idéer?

Blandat

Wow, det är redan torsdag, vart har dagarna tagit vägen. Har inte fått nått mer gjort med lådorna och pappersexercisen som måste göras har inte heller kommit igång. Fan vad jag känner mig misslyckad och som en dålig människa för det.

Vädret har varit underbart idag, masade mig ut på en promenad till biblioteket och handlade lite jag inte behövde eller hade råd med.
Dagen borde ha spenderats i soffan framför brasan med en mysig person att gosa med. Men jag fick nöja mig med att sitta i soffan och koma.

Hittade en underbar bok på biblioteket, "Skulle du kunna äta din katt" om etiska dilemman, paradoxer och kontroverser, har inte läst hela än men det är fler underbara fall-beskrivningar som man får ta ställning till. Både rolig och tänkvärd.
Jag rekommenderar den varmt.
Författare Jeremy Stangroom.

Borde ta mig i kragen och höra av mig till folk. Jag känner mig ensam trots att jag kan göra något åt det.

Jag sover riktigt bra i sängen nu, den höjde vi så jag skulle kunna få in saker under den. Man får vara försiktig när man stiger upp bara missar jag pallen kan jag slå mig fördärvad. Men det bästa är nog att jag kan ligga i sängen och se ut igenom fönstret, i morse låg jag en lång stund och bara njöt av att se de stora tussarna snö sakta singla förbi.

Veckan som gått har jag nästan varit helt besatt av att sova, jag vill bara sova, hela tiden. När jag inte borde sova, när jag ska sova, varför jag inte sover osv.
Visst jag inser att det är ett flyktbeteende.

Det är svårt, svårare än vanligt att vara.
Att inte fly med ätande, film, sova eller fantasier.
Allt som är nice i lagom dos, när det är kul och inte ett måste.

Förövrigt borde jag sova nu, men jag känner att det blivit för mycket coca cola och alldeles för många skumtomtar. Jag försöker förtvivlat få lite ordning på sömn och vakentiderna. Jag mår ju så mycket bättre då. Iof borde jag äta bättre och regelbundet med, så klart.

Känner mig så skör just nu, under kontroll tror jag men ändå.

Dags för en ny presentation tror jag

Den gamla löd så här:
Knäpp...Jupp.
Borderline.
Depp.
Ångest.
Bristande social kompetens.
Rädd.
Omnipotent.
Delad och helt förvirrad.
Men tycker att livet inte är så dumt ändå.

Den nya blir så här istället:
Jag är numera en gränsbo. Anser mig inte ha/vara en borderliner längre. Jag har liksom bott in mig här och finner mig i humörsvängningarna och mina ibland defekta tankemönster.
Kanske kan man också säga att jag är gränsbo mellan min historia och min framtid. Jag lär mig bo och vara just här, just nu.
Och det är ett rätt bra ställe att vara på.
Därmed dock inte sagt att jag inte kommer att fortsätta jobba på att förändra mina tankar och beteenden.

Tacksamhet

Idag är jag tacksam för:
- Tvättstugan med tvättmaskiner, tumlare och torkrum. Tänk att måsta tvätta allt för hand, då hade jag nog fått leva i skiten. Är för lat.
- Coca cola, åh jag älskar socker.
- Mitt badrum, en varm dusch är aldrig fel.

Hemma igen

Det är rörigt som fan hemma.
Men det ordnar sig nog.
Jag tror det i alla fall.

Är färdig med mammas saker.
Ska ta tag i pappersarbetet härnäst.

Mitt mående är överallt.

Äntligen

I lördags kväll kom äntligen tårarna och sorgen.

Det gjorde så intensivt ont i hela kroppen, som om hela jag skulle gå sönder. Många tårar blev det. Och trots allt var det en lättnad att kunna känna sorgen, att kunna gråta.

Igår var en lugn dag, som att jag fått ut endel.

Idag är jag så skör.
Gråtfärdig för minsta lilla.
Ledsen och förvtivlad.
Tacksam men ändå trasig och ångerfull.

Tacksam för allt jag fått.
Ångerfull för allt jag gjort fel eller inte gjort alls.

Jag saknar mamma så.

Stor bedrift

Igår hämtade pappa och bror hyrbilen och åkte till skatan men en omgång saker. På kvällen packade vi bilen full igen med saker till som skulle söderut. Vi drog iväg vid 7snåret i morse först hem till bror för att lämna av en omgång och hämta soffan jag skulle ha och sen hem till mig och länma av en massa lådor och möbler, till min lilla etta. Men jag tror det blir bra när jag fått ordning på sakerna. Har blivit av med den stora soffan och soffbordet, dom tog för mycket plats.

Nu är jag helt slut men jag mår rätt bra trots det.

Från och med imorgon har jag satt ut antideppen helt, det känns bra det med. Och det känns att jag har blivit känsligare igen, gråten ligger nära när jag är trött eller tänker på mamma. Det känns så skönt att känna igen.