Frånvarande och rädd

Det känns som om allt finns på avstånd, som en slags flykt utan att fly. Eller kanske är det bara ett lock som täcker eller försöker täcka över rädslan. Rädslan för att känna, för tankarna, nästan tvångstankar. Men jag vill inte ha dom och jag vill. Ha, något. Jag vet inte. Har inte tagit mig iväg till ac, inte idag och inte i fredags. Vet inte varför egentligen, kanske har jag bara stängt av hjärnan. Allt är så omedvetet. Har ätit, tröst ätit. Äckligt men ändå måste liksom. Förstår inte vad och varför jag är så paniskt rädd. Vet inte vad jag är och varför jag är. Skulle nog helst inte vilja vara alls, men vill inte ha det så heller. Jag vet inte.

Höjdpunkter i veckan

Måndags,
var hos terran, ändrade tiderna så nu har jag bara tre kvar. Känns skönt, det var min ide att glesa ut som sista och inte bara sluta pang bom. Visst känns det lite jobbigt med för vi har ju hållt på i ett par år nu, en gång i veckan. Och jag ska snart klara mig själv. Visst kommer jag ha kontakt med psyk, fast då på ett nytt ställe, så jag lämnas inte helt vind för våg. Kommer ju att behöva få piller utskrivet eftersom jag knaprar.

Efter det blev det en prommenad igenom gamla stan och förbi stadshuset, satt i solen och läste en stund med. Sen vart det utsökt middag hos G och J. Dom kan det där med mat. Dom har börjat med GI-mat så jag fick en påse mat med mig hem, av sånt dom inte åt längre. Inte mig emot.

Tisdags,
lite mer än lovligt segt på dagen men jag repade mig framåt eftermiddagen och träffade J (en annan J) och käkade middag med henne. Det var alldeles för länge sen vi sågs. Det var så skönt att vara lagomt social, snacka lite och äta grymt god thaimat.

Idag, onsdag,
Hade svårt att vakna men kom iväg tidigt så jag hann käka på kompassen innan det bar iväg till ac. Lite avslappning och sen meck inför vårmarknaden imorgon.

FK ringde i morse och tyckte att det var bråttom helt plötsligt, ska börja med praktik i juli, tydligen. Vet inte något om saken egentligen. Men han skulle höra av sig nästa vecka efter att han pratat med min läkare, terran hade han tydligen redan betat av. Måste erkänna att det känns lätt panikartat. Han sa ju senast att det inte var någon broska. Och om jag nu ska börja i juli så försvinner min semester, för sånt får man ju inte hålla på med när man inte har ett fast jobb.

Nåja det ordnar sig nog, hoppades bara att jag hade fått lite bättre planering och förvarning. Just nu vet jag ju inget om något. typ

Att valla psykfall

Var ute i fredags med ett gäng koraller.
Mycket trevligt.
Nästan ingen alkohol för mig, smakade lite på en drink men det var allt. Klarar inte riktigt av andra som dricker men det gick bra ändå.

Helgen har lite försvunnit, sovit och läst.
Lite trött och kinkig.

Så rart ute

Sov inget vidare inatt men dagen har varit bra ändå.

Kom i tid till ac, promenerade i värmen både dit och hem.

Mötet med handläggaren gick jättebra och jag får behålla mina fyra pass i veckan.

Funderar på att bli med boendestödjare, för att få det städat här. Men jag vet inte.

På vägen hem gick jag ner till badet och njöt av solen och en Lakrits Puck. Så gott och svalkande.

Tacksamhet

Jag är tacksam för
- den extremt goda mjukglassen jag avnjöt idag.
- att jag lyckades ta mig till ac trots ett stort motstånd.
- att jag orkade promenera både dit och hem utan att avlida, varken av värmeslag eller ångestattacken som låg på lur.

Tacksamhet

Jag är tacksam för
- att det är skönt och varmt ute.
- att middagen vart lyckad.
- att pengarna kommer imorgon.

Innomhus

Har inte tagit mig ut, vet inte riktigt varför.
Sitter inne och ugglar framför datorn eller läser.
Humöret svänger men är rätt ok ändå.

Jag vet inte.

Prova något nytt

Någon har sagt att man ska prova en ny sak varje dag för att växa som människa.

Idag har jag provat spagetti och jordnötsås.
En inte helt ok blandning.
Ska inte äta det igen.
Men det går ner.

Så äventyrlig man kan vara då.

Hur vågar man må bra?

Jag har kommit ganska långt. Är snart klar med DBT:n, har fått självskadeebeteendet under kontroll. Det händer väldigt sällan nu. Har en massa nya färdigheter som jag kan ta till när det svänger. Jag mår helt enkelt bättre.

Och jag är livrädd!

Hur vågar jag må bra?
Må bättre?

Jag kan inte lita på känslan att det kanske finns hopp.
Att jag inte kommer att ta livet av mig.
Att jag inte kommer att skära sönder min kropp.

Jag har alltid mått dåligt.
Har alltid haft problem.

Det handlar ju om ett helt nytt liv.
Ett nytt sätt att leva, att tänka.

Jag är rädd.
Vill inte vara det, vill kunna njuta av att det faktiskt är bättre.

Framtid?

Har 7 tider kvar hos terran.
Sista gången är i juli.
Sen är jag klar med DBT:n.
Det känns bra.
Efter det ska jag flytta över till Alvik.
Så jag slipper åka så långt.
Det känns ok det med.
Tror jag bara kommer ha en läkare iom att jag äter mediciner igen.
Ta en paus med pratandet ett tag.
Vi får se.

Överhettad hjärna

Åh så det känns att man inte är van att ta in stora mängder information. Var med A på psykoterapimässan idag. Var på flera intressanta föredrag och tittade på utställningen. Det finns verkligen saker att välja på.

Så nu är jag helt slut.
Blir att nanna tidigt tror jag.

Wow, va fan hände

Kollade just mitt konto.
Och det fanns bara 28 kronor kvar.
Va fan hände?
Vart tog dom vägen?
Har jag ätit upp dom?

Jag har ingen aning.

Känner mig fullkomligt dum i huvudet.
Jag brukar ju ha lite koll i alla fall.
Eller?
Inbillar jag mig bara?

Jag hatar mig själv för att jag inte har bättre koll.

Tacksamhet

Jag är tacksam för att jag har ett hem att dammsuga.

Arma(r) ångest

Jag har sån ångest och skäms för mina ärr.
Vänster arm ser ju helt deformera ut.
...

En stund av klarhet

Dagen har varit en helt vrickad.

Jag har inte gjort ett jota på hela dagen, suttit i soffan och sen sängen och glott framför datorn.

Men inuti har det hänt saker.

I morse var jag trött och groggy men mådde ändå ganska bra. Sen svängde det så jag mådde skit och sen bra och sen skit och sen vart jag så TÖRSTIG.

Törstig på alkohol.
Massa alkohol och gärna alla piller jag hade.

P var en pärla på msn, så jag klädde inte på min för att gå till systembolaget. Och som tur är har jag inget hemma. Jag blev både förvånad och skrämd av hur starkt suget var. Kommer inte ihåg senast jag ens var sugen på alkohol senast.

Humöret har svängt flera gånger sen dess men inte lika starkt.

För en stund sen i en stund av klarhet, insåg jag hur otroligt ensam jag är. Och det är mitt egna fel. Jag är asocial. Jag hör inte av mig till andra, jag svarar inte när andra ringer. Detta trots att jag inte vill tappa kontakten. Jag går inte ut. Jag pratar inte med någon annan när jag väl är ute. AC lyckas jag inte ta mig till trots att jag borde. Klarar inte att vara särskilt social där heller.

Jag pratar inte om mig själv, mina tankar. Vill eller kan inte dela med mig av mig själv. Låta någon lära känna mig. Jag har dragit mig undan mer och mer inte bara fysiskt utan också känslomässigt. Jag har stängt av.

Det är en stor sorg att inse hur mycket jag blivit som min mamma och även som pappa är. Jag VILL inte bli som mina föräldrar. Jag vill kunna vara en del i en grupp. Inte en ö. En mycket ensam ö.

Mer piller, mer hopp?

Lyckades inte ta mig iväg till AC.
Men var hos terran och sen psyk-läkaren.
Pratade mest om hur pillerna funkat och vilka biverkningar jag har. Har fått lite fler piller mot biverkningarna och dom borde försvinna inom ett par veckor. Har ju satt in och höjd väldigt snabbt så att jag mår sämre än vanligt var ju väntat. Men ändå, lite hoppfullt tror jag nog att det är. Känns lite skumt men jag tänker klarare, vilket är både skönt, att kunna tänka igen och jobbigt för självmordstankarna är så mycket verkligare och starkare. Än så länge är det hanterbart men jag måste nog erkänna att till och med jag själv börjar bli lite orolig. Fick erbjudande om att bli inlagd men det vill jag absolut inte. Antar att det också kommer att lugna ner sig med tiden.

Tacksamhet

Jag är tacksam för:
- min nya fina mörkgröna skaljacka
- mjukglassen jag åt idag
- mitt lånekort, massa bra böcker att läsa
- solen trots att den inte värmde ett dugg idag
- spotify, skräpmusik är aldrig fel och inte bra musik heller
- korallhavet.nu