Året som gått

Året som gått har varit sämre än någonsin tror jag. Med undantag av resan till munchen och kursen i existentiell hälsa, Nästa år kan bara bli bättre.

Finns inte så mycket att tillägga.

Julen

Julen har varit rätt bra, mycket lugn med en massa mat och förvånade nog en massiv ångest. Ihållande.

Armemuseet

Träffade A idag, vi var på armemuseet, har inte varit där på många år så det var intressant. Men alldeles för mycket information dock, hjärnan hade svårt att var koncentrerad och ta in allt.
I vilket fall var det trevligt att träffa A.

Segt

Kunde inte somna igår, det gick hela natten innan jag lyckades. Antar att det gick rätt bra ändå, det tog tid innan jag vart förtvivlad. Saknar mina sömnisar, har inte fått något mer utskrivet, som straff antar jag, eftersom jag inte följde ordinationen. Men jag känner mig färdigstraffad, jag vill bara kunna sova.

Har inte fått något gjort idag alls.
För trött och för kinkig.

Bra dag

Har varit på sista gången i kursen om existentiell hälsa. Det har varit en mycket givande kurs. Vi har gått igenom olika ämnen, typ hopp/hopplöshet, frid, inre styrka, mf. Kursen har öppnat upp mitt tänkande lite så jag kan tänka lite större, inte bara hur dåligt det är just nu. Utan jag kan nu, ibland, se att det kanske finns hopp i alla fall. Och att det faktiskt går att få lite inre frid emellanåt.

Dessutom har vädret idag varit underbart, jag gillar snöoväder.
Och ännu bättre är att tunnelbanan gått, så jag kunnat ta mig fram och tillbaka.

Kanske finns det lite hopp någonstans i alla fall.

Den månatliga uppdateringen

Har fortfarande inte så mycket att tillägga.
Så trött bara.

Dålig uppdatering

Finns inte så mycket att skriva om. Mest bara eländigt. Det vill jag inte bara skriva om, inte bara i alla fall. Då blir det dåligt med uppdateringarna.
Nåja.

Lång sommar

Det har varit en lång sommar av ångest och ingenting.
Det är lite bättre nu, tror jag.
Men jag har ont överallt.

Skam

Känner så intensiv skam över att jag inte har ett jobb, ingen utbildning.
Över att jag inte kan ta hans om mig själv.
Känner så intensiv skam över hur jag ser ut.
Över hur fet jag är, hur ovårdad.

Känner väldigt mycket skam.

Ingenting-landet

Mer tid än vanligt går åt till ingentinglandet.
Ett ställe jag inte finns på.
Det är en räddning, tror jag.

Jag vill inte vara där men kommer liksom inte undan.
Imorgon ska jag, imorgon.
Men denna imorgon kommer liksom aldrig.

Jag är försvunnen.

Hiundpromenad

Har varit ute på en timmes promenad med hunden. Det var kvavt och varmt men rätt skönt ändå. Sen har jag lagat mat, riktigt tillagad mat, hemma. Det var fasen länge sen och det vart jättegott. Så idag har varit en bra dag.

VaFan

Träffade min nya psyk-läkare idag.
En attraktiv jävla karl.
Fan, liksom.
Helt fel ställe att träffa han på.

Tacksamhet

Idag är jag tacksam för:
- min laptop
- min skitiga lilla lägenhet
- att jag har ordning på skrivbordet
- att det ändå är ganska bra att vara jag

Kram

Jag vill ha en KRAM!
En lång, varm kram.

Bara en liten, jävla kram!

Midsommar

Glad Midsommar till er alla.

Prataren

Har varit hos prataren idag, pratade om det "stora" problemet på senare tid. Jag vill/vågar/kan inte gå ut. För jag känner mig så äcklig. Så nu vet jag varför jag känner så. Men inte vad jag ska göra åt det.
Jag antar att det är nästa steg.

Oljud

Det dånar i huvudet.
Hatar att må.
Mår skit.
Känner mig bara trasig.
Och det dånar i huvudet.

Träsk

Jag bor i ett träsk.
Det gör mig till träskmonstret.
Jag känner mig verkligen som ett.

Trasiga tankar

Mina tankar är trasiga idag. Det går liksom inte att följa en tanke till slutet. Dom går av. Sönderhackade. Trasiga.
Det gör mig förtvivlad.

Hat och äckel

Jag hatar min kropp, den är så påtagligt äcklig.

Det börjar bli ett problem.
Ska ta upp det med prataren.

Ful

Idag har jag känt mig så ful att jag inte vågat gå ut.
Det är pinsamt att erkänna, vuxna människan liksom.

Dessutom lider jag av allvarlig godisbrist.
*suck*

Misslyckande

Tänkte att jag skulle vakna tidigt idag, käka frukost i lugn och ro, för att sen ta en promenad. Har ett vagt minne av att klockan ringde, jag stängde av den och somnade om. Och vaknade sent. Hela dagen känns förstörd och jag känner mig så misslyckad. Helt oproportionerligt misslyckad. Som om jag är en dålig människa för att jag inte vaknade när jag hade bestämt. Dessutom har jag nu vridit på dygnet så mycket att jag kommer ha svårt att somna i tid och kommer ha ännu svårare att ta mig upp i tid. Hur svårt kan det vara, typ.

Det är iof lite av ett tema just nu, eller typ alltid, det är ingenting som fungerar.
Jag vet inte vad som kommer att hända eller hur det kommer att gå.
Med allt.

Skumt

Hm, jag får ont i näsan strax innan jag börjar gråta.
Undrar varför.

inte finnas

jag åvet dövar, vill lägga mid i åc cvsovf
jg äar åf villsen idag, vå firrrifv
jag stor sova kan vara en bra ie, i alla flall en liten stund

Jobbigt

Det är fan så jobbigt att bara finnas just nu.
Jag vill inte, har mycket flyktbeteende för mig.
Helst vill jag bara sova, bara en stund till.

städa

Det är fantastiskt fort skitigt och rörigt, känns som att det går över en natt. Så det är dags att röja lite. Ska försöka göra det under dagen, jag kommer inte iväg på det jag ska i alla fall.

Känner mig så anti.

Känsel och känsla

http://wakeuptiger.blogspot.se/2012/04/high-touch.html

Ångest

Har svårt att dra in ett djupt andetag. Det tar emot som om det inte fanns plats för mer, trots att det är tomt på luft. Det sitter en tyngd över bröstet och skakar i kroppen.
Jag hatar att ha ångest.

Trött

Inatt sov jag inte en blund. Så jag är trött men det är bara att kämpa på, har tvätttid kl 16 och jag bara måååste tvätta. Och innan dess ska jag med grannen och handla, ska dra dramaten och bära mat. Hon vart opererad igår så hon ska inte lyfta.

Det var mycket tankar som virvlade och så snarkade vovven som bott hos mig över natten.
Grannens hund.

Har inte haft någon som sovit här sen mamma gjorde det och det var flera år sen. Så ovant att inte vara ensam men det kändes ganska fridfullt att lyssna på snarkningarna.

Boendestödjaren var här en timme med, vi pratade igenom allt som stressar mig. Vi gjorde en lista. Hon är väldigt bra, jag är glad att jag kom över min envisa (stolthet?). Jag tror det kommer ge en del.

Har inga sömnisar, fan jag saknar sömnisar.
Jag är så dum, jag borde sagt till.
Men jag trodde (naivt) nog att läkaren skulle skriva ut efter att vi hade träffats och pratat om saken och hon sa att hon skulle göra det. Men icke. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt.

Har bara recept på stillnoqt, ska hämtas på tisdag.
Inga propavan på flera veckor.

Inatt var andra sömnlösa natten den här veckan.
Jag har ont i kroppen, vilket jag får när jag är trött.

Jag vill ha mitt täcke!
Det har jag inte heller hört något om, han skulle ringa när det kom men jag har inte hört något på flera veckor. Ett kedjetäcke.

Jag är rörig i huvudet.

Är det inte det ena så...

...är det det andra.

Magen mår bra men jag kan inte sova.

Magen

Har haft problem med magen hela jävla veckan.
Äckligt och jobbigt.

Det där med mat

Det där med mat är ett komplicerat kapitel.
Äta när, var, hur mycket och så hela känsloätandet.
Äter för att döva.
Det sorgliga är att det funkar, visserligen bara för stunden men det är ju bara att fortsätta äta så lindrar det.
Det är ett sjukt beteende och jag jobbar på att förändra det.

Har den här veckan varit riktigt duktig och ätit tre gången om dan och en faslig massa grönsaker.
Och det är gott.
Men jag har upptäckt att jag måste lägga till ett litet mål på kvällen, annars hetsäter jag och det blir alldeles för mycket.
Frågan är då vad ska jag äta?
Det får inte vara för sött eller fett, det triggar hetsätandet.
Och jag måste få i mig det innan jag är jättehungrig,

Några ideer nån?

Åhej

Känner mig smidig som ett kassaskåp eller som en gravid flodhäst.
Jag jobbar på att ändra det.

Hata psyk

Nu är jag på dåligt humör, eller snarare förbannad. Varför ska jag ha kontakt med psyk om jag inte får hjälp när jag verkligen behöver det? Bad igår om nya recept på flera olika mediciner, som jag ätit förut och anser att jag behöver just nu. Jag är jävligt labil och behöver verkligen något. Men inte då, jag har en tid på måndag. Men jag behöver hjälp med den här skiten NU. Inte på måndag.

Men nejdå, jag ska klara mig själv.
Om jag klarar helgen utan hjälp så vad ska jag då gå dit på måndag för?
Då klarar jag ju mig själv.
Punkt..

DUM och hopplös

Varit till samtalskontakten och jag känner mig så dum och värdelös. För att jag inte äter bättre, inte sover bättre, inte rör på mig mer, inte kan hantera känslostormarna.

Säger att jag inte orkar ha det så här.
Hur länge ska det vara så här, blir det inte bättre?

Jag fick inte den respons jag vill ha, eller kanske behövde.
Kanske ville jag bara inte lyssna.

Jag vet allt det där men just nu går det inte bättre än så här och det är inte bättre nog.

Irriterande

Har ryckningar i vänster ögonlock. Har haft det ett tag men det blir mer och mer vanligt. Så irriterande. Hoppas det inte blir värre, för visst är det en biverkning men jag orkar inte fiffla med pillerna just nu. Men blir det värre så måste jag kanske.

En sak till.
Ena sekunden knäckt, andra på gott humör.

Kedjeanalys av problem beteende

Namn: Whistler

Ifyllt datum: 6 mars

Datum för problembeteende: 26 februari

Exakt vilket är det viktiga PROBLEMBETEENDE jag analyserar?

Intox, ett femtital propavan. (sömntabletter)

Vilken UTLÖSANDE HÄNDELSE i din omgivning startade kedjan som ledde fram till mitt problembeteende? Startdatum: 26 februari

Jag fyllde år. Vilket alltid är en känslig dag. Den passar ju bra att avsluta på samma dag som början, liksom.

Vilka faktorer hos mig själv och i min omgivning gjorde mig SÅRBAR?

Startdatum: ?

- Sovit dåligt.

- Ätit dåligt

- Ensam, självvalt iof

- Känslorna sitter utanpå och är väldigt intensiva.

Exakt vilka blev KONSEKVENSERNA för omgivningen?

Omedelbara: Ingen.

På sikt: Förtroende problem?

Och för mig själv?

Omedelbara: Trött och världen gungar.

På sikt: Levern mår inte bra av massa piller.

Sätt att minska min SÅRBARHET i framtiden:

Att bjuda in någon eller bege sig ut – ha en plan.

Sätt att förebygga UTLÖSANDE HÄNDELSER från att hända igen:

Se ovan.

Vilken SKADA orsakade mitt PROBLEMBETEENDE?

Ingen? Kanske lite på levern.

Planer för att REPARERA, KORRIGERA och ÖVERKORRIGERA skadan:

Skaffa en plan.

Eller avsluta skiten en gång för alla.

Mina djupaste tankar och känslor om detta som hänt (det som jag vill dela med mig av):

Finns inte så mycket att tillägga.

Hatar mig själv.

Kedjeanalys av problem beteende

Namn: Whistler

Ifyllt datum: 7 mars

Datum för problembeteende: Vid upprepade tillfällen senaste månaden.

Exakt vilket är det viktiga PROBLEMBETEENDE jag analyserar?

Jag beställer två pizzor via nätet som jag sedan hetsäter och försöker kräkas upp. Dock oftast utan resultat. Har gjort detta 7-8 gånger den senaste månaden.

Vilken UTLÖSANDE HÄNDELSE i din omgivning startade kedjan som ledde fram till mitt problembeteende? Startdatum: Har ingen specifikt datum

Det händer när känslorna blir för starka. Använder maten som bedövningsmedel.

Det gör ont att vara jag, ibland för ont.

Vilka faktorer hos mig själv och i min omgivning gjorde mig SÅRBAR?

Startdatum: ?

- Många och stora känslor, depression, ledsen, hopplöshet och trasighet. Men även positiva känslor bara alldeles för starka.

- Har inte klarat av det jag planerat, vilket spär på misslyckandekänslorna.

- Ojämna mattider och dålig mat, ingen motion.

Exakt vilka blev KONSEKVENSERNA för omgivningen?

Omedelbara: Inga vad jag vet

På sikt: Blir tvungna att ta hand om ett knäckt jag?

Och för mig själv?

Omedelbara: Äckelkänslor, magknip, ont i tänderna, ledsen.

På sikt: Tänderna och magen tar stryk.

Sätt att minska min SÅRBARHET i framtiden:

- Ät på regelbundna tider med riktig mat.

- Drick vatten.

- Släpp ut känslorna istället för trycka ner dom, (i lagom doser)

Sätt att förebygga UTLÖSANDE HÄNDELSER från att hända igen:

se tidigare svar

Vilken SKADA orsakade mitt PROBLEMBETEENDE?

- stort hål i ekonomin

- har gått upp i vikt

- tänderna slits

Planer för att REPARERA, KORRIGERA och ÖVERKORRIGERA skadan:

- köpa riktig mat

- göra avslappningsövning

- äta regelbundna

- regelbunden motion

Mina djupaste tankar och känslor om detta som hänt (det som jag vill dela med mig av):

Jag känner mig så trasig och äcklig.

Varför och hur länge till ?!?

Jag känner mig som ett litet papper som far omkring i stormen, känslostormen.

Och jag är trött nu, matt, urlakad. Det blir annorlunda men inte bättre. Och det är inte ett litet tag det handlar om, det är mer än ett decennium. Ska det aldrig lugna ner sig? Och varför gick jag sönder till att börja med. Jag mådde ju bra (bättre?) där ett tag, jag minns det i alla fall som lugnare. Kanske G, dåvarande sambo, tyckte annat, jag vet inte.

Jag känner mig så maktlös i känslostormen.
Fladdrande och trasig.

Nu är jag trött i alla fall.
Det kanske aldrig blir bättre.

Jag måste ju bara ta mig i kragen och rycka upp mig.

Fika

Idag har jag länsat recepten på apoteket och varit till stan för att fika med J. Det är alltid givande att träffa henne och denna gång var jag ovanligt öppen med mitt egna, kändes det som i alla fall.
Det kändes bra att visa mig så att säga.

Informativt om borderline

uj vad jag känner igen mig.
http://www.youtube.com/watch?v=967Ckat7f98

Väl värd tiden om du är nyfiken på vad det hela handlar om.

Underverk

Idag har jag tvättat och lämnat in soc-ansökan.
(bara två-tre veckor för sent för båda menmen)
Känner mig lite stolt, faktiskt.

Det kanske finns hopp för mig i alla fall.

skakig

wow, jag är jätteskakig inuti.
Träffade grannen en stund idag och jag skulle berätta något om mig, inte något speciellt, och jag var helt skakig.
Kunde inte prata ordentligt.
Rösten skakade. Jättejobbigt.
Mitt inre skakar.

Jag vill inte ha det så här.

Man får hålla i sig...

fan va det svänger.
Idag mår jag ganska bra.

Känner mig väldigt tveksam över en massa saker, om jobb, praktik, studier, livet, prataren, hemmet mm.

Jag vill men vet inte hur.
Lika ofta vill jag inte vara alls.

Känns komplicerat, liksom.

Vill inte se men...

jag tar en stund i taget.
Känns lite fel att det känns så tryggt att ha en snara bredvid huvudkudden.
Jag vill inte använda den, tror jag.
Men det känns tryggt att ha den.

Känns sjukt, hopplöst.
Eller hopplöst, sjukt.

Förlamad

Får inget gjort. Igår gjorde jag klar ansökan till soc, borde ha varit klar och inlämnad före den femtonde, men har inte orkat eller kommit mig för att göra den. Kommer mig inte för att gå ut för att lämna den heller.

Jag vill inte vara med längre.
Jag hatar att jag inte kan försörja mig, hatar att jag inte får något gjort.
Känner mig bara trasig.
Borde gå till apoteket också.

Funderar på vad jag ska göra.
Men jag vill inte.

Rädd

Varför är jag så rädd för allting?

Äcklad

Känner mig så äcklad, av mig själv, mitt liv, min disk.
Mina fula händer skakar rätt ordentligt, har gjort det i flera dagar nu, har ingen aning om varför
Trött så trött. Mestadels psykiskt.
Huvudet hänger inte riktigt med.

Syn

Jag ser så risigt idag, vet inte varför, allt är lite suddigt och jag har svårt att läsa, dessutom känner jag mig risig,
Gårdagen var inge vidare men jag överlevde i alla fall.

Jag känner mig gammal och överflödig.
Trasig.

Tacksam

Idag är jag tacksam för
- min pappa, han är en bra pappa som alltid ställer upp, mer än han behöver.
- min bror, älskade lillebror.
- mina vänner. som jag inte förtjänar.
- min lägenhet, som ger mig skydd och trygghet.
- min säng, som trots att fjädrarna är på gång att ge upp, ger mig sömn.
- mina händer, för trots allt dom varit med om, funkar bra.

Skakig

Första riktiga tiden med sjukgymnasten. Hon rullade en taggig boll på min baksida och så gjorde vi en avslappningsövning. Jag är förvånad över hur mycket detta enkla kunde påverka mig. Känner mig helt skakig, känner kroppen på ett annorlunda sätt, det är både skrämmande och spännande.
Det är nog nyttigt för mig, även om det är skitjobbigt just nu.

Så trött

Det största problemet just nu är pengar.
Eller tja det är alltid problem.
FK ringde idag, a-kassan har ändrat datum på papprena så jag får bara dom fem i januari och februari trots att förra omgången var beräknad från första januari. Jag orkar inte tjafsa. Jag har inte sökt soc denna månad för jag trodde att jag skulle få mer. Men tji fick jag. Jag får leva gott på alla 5000. Räcker till hyran i alla fall.

Fick en liten nätt vattenräkning också, bara 126 000.
Vart får man tag i dom pengarna?
Ingen vill låna ut till mig som är arbetslös.

Jag vet inte varför jag kämpar.
Det finns ingen plats för mig i det här samhället.

Fan *liten äckelvarning*

En hel jävla vecka av hostande, frysande, svettningar, feber, yrsel och rasslande i rören. Jag tror febern har givit sig i alla fall. Har fortfarande inte hittat termometern, vart är den när man behöver den? Och det är svårt att sova när jag inte kan andas ordentligt. Hatar dessutom att vakna med munnen torr som sahara och tungan är skitäcklig. Har inte orkat göra något heller, visst kan jag skylla lite på att jag faktiskt är sjuk, men lite känns det som att jag saboterar för mig själv. Att jag målar in mig i ett (hostigt) hörn. Nåja, får ta det lugnt helgen med och ta nya tag på måndag. Med AF, MM och terran mf.

Relativt mycket

Jag kan ta relativt mycket i sjukdomsväg men gränsen får vid hosta. Jag hatar att hosta. Det skramlar i luftrören och det känns som om lungorna ska komma upp vilket ögonblick som helst. Och kräkas för att sen kvävas av spyorna. Fan jag har ont i hela kroppen.

Men jag känner mig duktigt ändå, var till AF på info-möte om JOB. Yey, jag ska bli "fas"are. (vilket tydligen är ett val men säger man nej får man heller ingen hjälp från soc.) Ska bli intressant att se om jag får någon försörjning alls. Har massiv ångest över om jag får så det räcker till hyran. Fan jag hatar pengar, samma intensiva ångestpåslag varje månad.

En liiiiite positiv sak är att jag (kanske) kan gå en av arbetsförmedlingens utbildningar och få ersättning från JOB.

Jag känner mig jättetrasig idag men underligt nog har jag inga självmordstankar.
Man får vara glad för det lilla.

Mat

Hm, det gick för långt mellan nått att äta och jag tvångsåt choklad, kyckling, bananer och vindruvor. Inte optimalt, känner mig bara äcklig. Fast iof det kunde ha varit värre. Borde undvikit chokladen dock.

Det är jobbigt att mat och ätandet ska vara så laddat och komplicerat.

Tacksamhet

Jag är jävligt tacksam att solenfan skiner så en plågsam promenad vart liiiiiite mindre plågsam.

Jag är jävligt tacksam att jag inte blir frustrerad, ångestfylld och ledsen av ett besök på AF -- INTE--
Och inte fick jag veta det jag behövde heller, ska på en info grej på fredag och efter det får jag boka en tid för registrering (uttvecklingsersättning), det gick minsann inte att boka det redan nu. Och jag är tacksam att jag fick den frustrerande upplevelsen trots en mailkomversation med min handläggare, som rimligtvis borde kunnat berätta om detta och bokat.

Jag är jävligt tacksam att jag inte ätit godis vare sig igår eller idag, så jag är hyperkänslig och färdig att bryta ihop för minsta lilla.

Jag är tacksam att jag har så mycket fläsk att bli/göra av med så jag har något att sträva och jobba på den närmsta decenniet.

*mutter*
tacksamhet

Ledsen promenad

En av tjejerna i min grupp föreslog att vi skulle ses idag och jag tyckte vi kunde ta en promenad, för ingen av oss har pengar att fika för. Hon bjöd in en tjej till (från gruppen) vilket var bara var kul, tyckte jag. Men båda är betydligt snabbare visade det sig, jag gick ca 50 meter efter och jagade som fan för att hinna med medans dom gick och småpratade. Ett par gånger stannar dom och väntar in mig med ett lätt irriterande ansiktsuttryck. Jag blir bara ledsen. Känner mig både värdelös och överflödig. Dessutom var det lite mycket skitsnack om andra på MM och massa gnäll om orättvisor (mestadels inbillade, tror jag).
Jag kommer inte träffa dom igen, dom är inte värda att må dåligt för.

Jag vill ha en hund.

Har helt snöat in på att skaffa hund.
Nu har jag tid för en hund men inte råd.
Antagligen när jag får ett jobb, så har jag råd men inte tid.

Men jag leker med tanken.
Fast mitt liv är inte så hundvänligt.
Hemmet ser ut som ett katastrofområde, det är så inte bra.
Jag rör mig alldeles för lite.

Så sanering av hemmet och införandet av dagliga promenader, tror jag är en bra början.

Sen får jag fundera vidare på vilken sort hund som kan tänkas passa mig.
Mycket läsande på, tittar på Dog Whisperer och fråga runt vad andra tycker om sina hundar och varför.

Det är kul att ha en dröm.
Och det ska bli intressant att se vart jag hamnar.

Lycka

Lycka idag är en kopp kaffe med perfekt mängd mjölk och socker.
Åh så gott.

En observation

Min samtalskontakt föreslog förre gången att jag skulle spela in våra samtal så jag kan lyssna igenom dom igen, det är lätt att jag dissocierar när det är för jobbigt. Så idag spelade jag in samtalet och började lyssna lite på det när jag åkte hem.
Hehehe, låter jag verkligen så där?
Dessutom, jag har utvecklat en fantastiskt förmåga att ge intetsägande kommentarer.
Typ, uhu. Det låter inte bekräftade eller jakande, utan bara intetsägande och jag säger det ofta ofta.
Ska jobba lite på det där, det är ju ett sätt att inte visa vem jag är, inte våga visa.
uhu

Måndag - igen

Helgen var seg, men det är lite bättre.
Eller rättare sagt rätt bra idag.

Var till MM på förmiddagen, apoteket och bibblan på eftermiddagen.

En promenad med en granne med hund på kvällskröken.
Med mycket prat, mest på hennes sida och så lite dragkamp och kastande av pinne med hunden.

Har höjt antideppen igen, kanske därför det är bättre.
I vilket fall är det skönt att orka vara vaken, att i alla fall inbilla sig att man har ett liv.

Torsdag

Veckan som gått har varit tung. Har mest sovit som tur är (antar jag). Mår apa, både psykiskt och fysiskt. Har ont lite överallt. Magen klagar. Det susar i huvudet och ljudet försvinner när jag reser på mig. Jo jag vet, jag måste röra på mig mer. Det är väll blodtrycket som inte hänger med. Har varit/är så frånvarande.

Måndag

Idag har jag gjort så mycket ingenting att jag har ont i huvudet.
Känner mig trasig i kroppen, håller jag på att bli sjuk?
Funderar på att göra något annat en stund, men jag kommer mig inte för.

Torsdag

Sov inte en blund i natt, trots sömnisar, té, varm dusch, havregrynsgröt med mera. Jag var hur trött som helst när jag satt upp men så fort jag la  mig ner så "ping" jag vart klarvaken. Nåja, otroligt nog kom jag iväg till MM.

Om jag ser lite krasst på mig själv så inser jag att jag inte har någon insikt.
Jag vill/kan inte se världen som den är och inte som jag tycker (ganska så orealistiskt) att den ska vara.

Hur gör man för att se det man inte vill se?
Och varför ska det vara så lätt att lura sig själv?
(Kanske bara är jag, jag vet inte.)

Onsdag

Har varit och är för passiv, det är ju inte många steg från sängen till soffan. Kan ju knappast räknas som motion. Vet inte var den konstiga känslan kommer ifrån, men kroppen rör sig liksom runt mig utan att kännas fast. Det är nog bara fettet som dallrar typ. Känner mig helt energilös.

Tisdag

En lång intetdag.
Känner mig skitig när jag känner alls.

Måndag

Så trött men jag kämpar vidare.
Lyckades inte ta mig iväg till ML i morse.
Gjorde inte saken bättre.

Nytt år

Igår var en ovanligt dålig dag, jag fick kämpa hårt för att inte göra något dumt. Och hela tiden dök frågan upp "Varför?" Varför ska jag kämpa, varför ska jag stå ut att må så dåligt. Det känns inte som att det är ett ändamål i sig att bara överleva. Jag har inget liv. Frågan är väll om jag vill ha ett? Vågar ha ett?

Jag vet inte.En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget.