Mer tid än vanligt går åt till ingentinglandet.
Ett ställe jag inte finns på.
Det är en räddning, tror jag.
Jag vill inte vara där men kommer liksom inte undan.
Imorgon ska jag, imorgon.
Men denna imorgon kommer liksom aldrig.
Jag är försvunnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar