lördag 30 april 2011

Något lurt på gång

Vaknade för en stund sen och mår riktigt bra.
Känner mig både pigg och glad.
Kommer inte ihåg när jag mådde så bra senast.
Känns så ovant.
Ska passa på att njuta av det så länge det varar.
Och solen skiner och kaffet är alldeles lagom varmt.
*ler stort*

torsdag 28 april 2011

Ljud

Är så ljudkänslig just nu, helt otroligt. Hissen som susar upp och ner. Fågeljävlarna som börjar innan dom ens har slutat för natten. Det jävla springandet i trappen, men skor. KLamp, klamp, klamp. Det är skällande av diverse hundar, skrikande barn, pratande människor. Igår kväll var den en pappmugg som blåste fram och tillbaka på gatan utanför, skrap, skrap, skrap.

Och till allt detta en dån i huvudet som jag vet inte vad.
Plus lite tinnitusliknande tjutande.

Öronproppar hjälper föga.


söndag 24 april 2011

Tja jag vet inte

Det har inte varit några bra dagar direkt. Varit lite borta i huvudet, självhatet har tagit över. Självskadat och varit allmänt knäpp. Eller tja allmänt, jag vet inte det. Är numera rakad, överallt.

Trodde inte att jag kunde bli fulare men visst gick det. Menmen jag förtjänar det. Klarar ju inte av att försörja mig, inte skaffa ett jobb, inte låta bli att skada mig. Trots allt jag gjorde i terapin.

Ful, fulare, jag.

Nåja, det är lite städat hemma i alla fall.

fredag 22 april 2011

Försommar?

Det är varmt, väldigt varmt.
Har inte varit ute, inte värd.
Har städat dock.
Diskat.
Lite "duktigt"

Lätt frånvarande.
Massiv ångest.
Äcklande, motbjudande.

Allt är bara för syns skull.
Jag kan inte ta hand om mig.

Kan inte försörja mig.
Inte vara en bra människa.

Vem är jag då?

onsdag 20 april 2011

Är jag verkligen här?

Vafan alltså?
Är det här mitt liv?

Jag hatar
mig
Jag hatar
min oförmåga
Jag hatar
allt jag inte kan
Jag hatar
allt jag inte gör
Jag hatar
allt jag borde göra
Jag hatar
skiten
Jag hatar
allt
Jag hatar
min kropp
Jag hatar
allt jag är, allt jag varit, allt jag kommer att vara.

Fan

tisdag 19 april 2011

PappersPANIK igen

eller snarare hopplös pengapanik. Saknar ett papper, som vanligt, innan dom ens kan bestämma om jag får några pengar alls. Satan, har ju tagit månader. Alltid är det något som är fel eller som saknas. Jag blir så trött. Har sabbat det mesta kring mammas papper med känns det som. Jag vill inte göra så här, misslyckas så här. Jag mår illa. Tiden bara går och jag bara förstör.


fredag 15 april 2011

Ensamhet

Känner sån sorg.
Att inte bli saknad.
Inte någonsin.

(Vilket varmt och medmänskligt samhälle vi lever i)

~~~~~~~~~~

Har funderat en del på det där.
När skulle någon börja sakna mig?
Det är ingen som har någon extranyckel.
Det är ingen jag har kontakt med varje dag, inte ens varje vecka.

Och det är ju en liten bit mellan att någon börjar sakna en och att verkligen börja leta.
Och vad ska den som letar göra?
Man måste ju ha varit försvunnen ett tag innan man kan göra en anmälan.
Och även när man gjort det får ju polisen inte bara gå in i lägenheten.
Det måste finnas misstanke om brott eller allvarlig skada. (har jag för mig)
Dessutom är väll "försvinnanden" inte direkt prioriterade.

Tja, jag vet inte.
Min närmsta familj är ju lite speciell. Pappa kan gå ett par veckor innan han ens slår
på sin mobil så att det går att få tag på honom, än mindre att han ringer mig.
Han lever efter devisen att om man vill honom något får man väll skicka ett vykort.
Bror min mår inget vidare och det kan gå månader mellan gångerna vi pratas vid.
Och någon gång då och då skickar han över ett mail med en länk eller två.
Har sporadisk vykorts kontakt med mina gudföräldrar och det är inte så ofta det
heller. Har ingen kontakt alls med övrig släkt.

Och vänner, tja har mycket sporadisk sms och messenger kontakt med dom.
Så jag antar att det skulle dröja innan dom undrar vart man är bara därför.

Nu är jag ju medveten om att det där med vännerna, alla typ 2, är mestadels pga mig.
Familjen är som den alltid varit. Det är svårt att lära om, det är svårt att orka engagera sig.
Jag vill ju inte komma för nära om jag sen får för mig att inte leva mer så vill jag ju inte
göra andra mer än nödvändigt ledsna.

Det där med ensamhet är inte så lätt.
Varken att vara eller bli.
Och än svårare att ta sig ur det tror jag.


tisdag 12 april 2011

Man skapar sin egna verklighet

Kan inte svara på varför jag skapat det här.
Och det är väll så att man får stå sitt kast.

Känner mig väldigt ensam nu.
Händer inte så ofta, antar jag är bra på att förtränga.
Det är väll så jag valt att ha det.

Jag vill inte leva så här.
Men tydligen vill jag det.


måndag 11 april 2011

AllmänPANIK

Vet inte vad jag ska skriva, skakar och är allmänt virrig.
Vet inte vad jag ska göra.

Men något måste göras.
Destruktivt?
Tja, det är något jag kan i alla fall.

Menmen ska ta en prommis och se om det hjälper.
Fan.

lördag 9 april 2011

PappersPANIK

Har aldrig haft råkoll på papperna men så här illa har det nog inte varit. Nu när det är viktigare än någonsin att ha ordning på dom. Har ingen inkomst alls denna månad så jag måste söka försörjningsbidrag och då måste papperna vara under kontroll. Visst jag har sökt i ett par månader nu men har ännu inte fått något för det har alltid fattats något. Det funkar inte längre.

Det är så rörigt hemma. Har inte orkat.
Får ju skylla mig själv, som vanligt.
*suck*


fredag 8 april 2011

Hjälp!

Huvudet snurrar.
Vet inte vad jag ska göra.
Vart jag ska ta vägen.

Vill sova, sova hela tiden men det går inte.
Jag kan inte.

Tror inte jag kommer att få något jobb heller.
Jag kan ju inget.
Alltså, jag måste hitta min lilla nisch.

Där jag kan bidra på något sätt.
Känna mig värdefull, kompetent.

Vart finns min nisch?
Någon som har någon ide om vart jag ska börja leta?

lördag 2 april 2011

Riktigt bra början

Sov länge idag men vaknade och mådde riktigt bra.
Träffade J, hon bjöd på lunch. Både gott och trevligt.
Lite normalt sådär.

Eftermiddagen har varit tyngre, saknar mamma så
massivt. Så där att det gör fysiskt ont.


fredag 1 april 2011

Sjuk?

Är brutalt trött, magont, fryser och känner mig eländig.
Håller jag på att bli sjuk eller gör jag mig själv sjuk?
Skulle nog gissa på det andra menmen.

Har man inte problem så skaffar man sig, är det inte så man säger?