Bio med bror min

var och såg En Förlorad Värld, den var välgjord och intressan men jag gillade den inte. Innan bion var vi och käkade lite, gott och trevligt.

Han mår inget vidare och är rätt nere men av någon anledning sög jag inte åt mig av det som jag brukar göra, jag tror jag till och med lyckades muntra upp han lite.

Har haft ett par dagar nu, men det känns som om det vänder, jag hoppar jag har fel och jag bara är trött. Jag orkar inte med en ny vända i träsket, inte redan nu.

Underbar dag!

Har varit ute i höstsolen på en skön prommenad.
Luften är frisk och klar och solen värmer fortfarande.
Det blåser lagomt kallt och träden har fantastiska färger.

Livet är underbart ibland!!!

Underligt

Mår lite underligt just nu, vet inte varför men det är bara lite för mycket känns det som. Trots det är det underligt bra. Kan ju iof vara just nu när jag har avnjutit några GTs, det hjälper alltid. Det känns att det var ett tag sen jag drack. Behöver inte så mycket.

Träffade J och firade hennes födelsedag, mycke trevligt och från min sida ganska tyst som vanligt. Men jag hade i alla fall inte så mycket ångest. Hon är så söt. Måste försöka träffa henne lite oftare.

Det var trevligt att ha mamma här, även om jag var väldigt skeptisk innan hon kom hit. Jag lyckades dock hålla mig på en bra nivå, utan frågor, klag eller konfrontationer.

IKEA

Överlevde en tripp till IKEA, men det var tungt.

Har nu ett rullbord och lite småsaker.

Eller ja, rullbordet är i bitar och har än så länge bara orkat skruva i några skruvar.
Uj va mina händer inte orkar. *suck*
Åh så ont gör dom ockå.

Men det blir fint när det är klart.

Lång dag - kort text

panikstädning

terapi
gråt och ågren

t. mamma
mat

hem
diska, bädda, sova

Har fasen inte

orkat göra något idag.
Jag vill inte tänka, vill inte leva, vill inte, inte, inte.

Ugglat framför datorn.
Trött och huvudvärk.

Hatar denna förbannade ångest som nästan dränker mig, trots att jag jobbar så hårt på att förtränga den. Fan.

Sjuk eller inte...

Väntan, jag gillar inte att vänta. Men kroppen orkar inget och jag känner mig knäsvag hela tiden, även när jag sitter ner. Så något är det som är på gång, men va fan, jag vill inte. Vill inte bli sjuk om det nu är det som är på gång. Undrar vad det annars skulle kunna vara? Menmen bara vänta och se.

Svimmade

Sov länge idag, innan jag jäktade iväg till bibblan, för att sen handla lite på vägen hem. Har bla. köpt två lampor som är riktigt fina. Sen handlade jag lite på lidels och lyckades av någon anledning svimma i kassan. Kändes pinsamt men det blev bara svart och jag föll. Det känns som om jag ska bli sjuk men inget verkar hända. Nåja, det blir nog bättre hoppas jag.

Handkirurgen

Sista vändan till handkirurgen för nu i alla fall. Händerna mår över all förväntan. Har nästan hel rörlighet och känseln är tillbaka som den ska. Tydligen kan jag dock ge upp idén på armhävningar, inte för att jag klagar, men det saknas ligament som ska hålla ihop sakerna så jag ska inte vara för brutal med vänster handled. Dessutom kan man bättra på vänster tumme, som jag inte kan vinkla ut för muskler och sånt är bortplockade. Man kan flytta saker så att rörligheten och styrkan blir bättre men jag vet inte om jag ska göra det, känns lite onödigt, i alla fall just nu även om jag har svårt att hålla i ett glas eller mjölkpaket med den handen så känns det inte som någon katastrof. Får väll se hur det blir, men jag ska tänka på saken i alla fall.

Har varit dukitg idag

har diskat allt och tvättat allt. Så nu är det bara lite städning kvar så blir det lite stil på stället. Men det hinner jag i helgen om inte annat.

Mår ganska bra, det känns lite som om osäkerheten ang. måendet börjar lägga sig. Det känns som om jag börjar kunna lita lite på att det verkligen är lite bättre och att jag mår bättre. Jag tänker annorlunda än tidigare, jag klarar av att hantera det dåliga måendet bättre än förut. Det känns skönt men också nytt och lite underligt, jag har ju typ alltid fungerat på ett visst sätt och nu är det inte så längre. Skumt men bra, tror jag.

mat och öl

har träffat G igår kväll, mycket trevligt, mat och öl, och sen kom J, kul att se dom, dom är fortfarande söta tillsammans. Skönt att se, visserligen inte lika bitglada men ändå. Antar att det varierar.

Åh, äntligen!!

Har äntligen fått uppkoppling, sååååå Underbart!!!

Jag är GLAD, GLAD, GLAD!!!!

Tvättande

Mycket tvättande blir det nu men jag tror det blir fint när det är klart. Städning blir det med. Ska bli skönt när allt är klart.

Det är ju så underbart när det är fint och mysigt hemma.

Träffade M igår, han är lite trött men det var kul att se han, han är lugn att prata med.

Bredband - jag blir tokig

Tja, vad säger man.

Har mailat om bredbandet igen. Och för ovanlighetens skull fått svar. Kommer förmodligen installeras innan jul. Dessutom kan man tydligen använda det om man kopplar in sig direkt på skåpet som ju redan är installerat, det kunde dom väll sagt liiiite tidigare. Ska fixa det under dagen, hoppas bara det verkligen funkar.

Det funkar visserligen att masa sig iväg till bibblan och visst får man sig lite luft påvägen men det vore ju underbart att kunna chatta igen och slippa klä på sig. :-)

Sen är pengarna slut och inte bara lite slut. En vecka kvar till mer. Jag måste verkligen ta tag i det där, det funkar inte att ha det så här längre. Jag vill verkligen ha pengar så det räcker hela månaden.

Så 1. Gör en strängare budget - och håll den. 2. Skaffa ett jobb - för helvete!

Kanter

Mina kanter är mer väldefinierade nu.
Det känns konstigt och ovant.
Men bra tror jag.
Tror jag.

Idag

Jag är ganska säker på att som vägrar sätta in mitt berdbandsuttag för att jag är sjukskriven, ensam och verkligen behöver det. (Bara lite paranoid)

De få bekanta jag hade är nog borta nu, har ju inte kommunicerat med dom sen i april. Saknar msn och att chatta. Det funkar ju inte på bibblan. Saknar verkligen möjligheten att vara social på ett sätt jag klarar av.

Dessutom är det fult med hålen i väggarna, inte för att någon bryr sig mer än jag. Det är ju bara jag som måste se skiten.

Ändå har jag flera gånger förklarat och frågat, vad kan jag göra för att påskynda. Men nej det går ju inte. (Har ju bara väntat sen i maj när jag flyttade in och hålen redan fanns)

Jag känner mig otroligt ensam.

Visst, jag har några IRL-vänner men det är ju lite en annan sak. Dessutom känns det lite som om jag bor för långt ut på andra sidan stan. Dom är ju så långt borta. Om dom ens fortfarande finns.


Jag börjar luckras upp i kanterna, det är en ganska fysisk känsla. Det känns som om jag börjar att inte finnas och jag kan inte avgöra om det är bra eller dåligt.

Stolt

Jag är inte stolt och har nog aldrig varit det heller.

Visst kan jag ta komplimanger och visst kan jag vara artig när någon uppskattar det jag gjort men jag tycks sakna förmågan att känna stolthet.

När jag åstakommit något som räknas som bra eller något som jag jobbat på och strävat efter under en tid och jag åstakommer det så finns det liksom igen känsla som följer. Det blir liksom tomt och jag går vidare till något annnat. Visst är det skönt när den oro eller nervosit som jag känt försvinner, men ingen känsla av åstakommande infinner sig. Ingen känsla som jag ens med god tro skulle kalla stolthet.

Vad kommer detta sig av?
Varför saknar jag den känslan och var lär jag mig den?

Åh mitt huvud

mycket tankar och undringar just nu, svårt att sova pga det.

Det är tydligt att jag tar på mig andras projektioner på/om mig och speglar dom tillbaka, betyder det att jag inte har något eget jag? Eller är jag bara jagsvag?

Jag projeserar även min felaktiga bild av andra på dom. Vilket gör att vi aldrig kommer att få ett ärligt möte, att vi aldrig kommer att bli nära i någon form/på något sätt.

Jag blir helt bedrövad bara av att tänka på det.

Självklart undrar jag också varför och vart/när jag lärt mig fungera på detta sätt. Kanske om jag kan ta reda på det så kan jag "laga" felet och bli en helare mäniska och kunna ha ett nära förhållande med någon annan.

Något lugnare idag

känner mig något lungare idag, tror jag

ringde mamma på morgonen och grattade, hon fyller år idag.
Det var ok att prata med henne men lik förbannat la jag mig som en platt fisk ang. när hon skulle komma och hälsa på, men jag sa i alla fall att hon inte frågat utan bara sagt att hon kommer och det erkände hon iof

Vet inte hur jag ska hantera henne, vet inte hur jag ska hantera min reaktion på henne. Hon kommer ju aldrig att ändra på sig. Kommer aldrig att leva upp till den mamma jag önskar att jag hade. Inte heller kommer hon någonsin erkänna att hon på något sätt har med mitt mående att göra, att jag lärt mig mitt beteende från henne, att jag lärt mig mitt sätt att tänka från henne. Hon tar liksom inget ansvar känns det som utan är bara en kall vägg. Jag får ingen respons alls, ibland känns det som om jag inte ens finns. Utan motstånd av något slag kan jag ju inte definiera mig själv, det tycker jag nog att jag borde fått när jag växte upp. Ett erkännande om att jag fanns/finns.

FET ångest och massa frustration

vet inte vart jag ska ta ivägen...

dbt:n idag var bra och produktiv trots att vi bara var två, eller kanske tack vare

nu är jag helt slut men var tvngen att surfa lite och sen är det handling som gäller
så spännande saker som toapapper

var hos diabetessköterskan igår, fan va arg jag blev
hon talade till mig som om jag var ett litet barn som inte visste nått!
jag kunde nästan känna hur hon klappade mig på huvudet.
jag var färdig att klappa till na så jag kom mig inte för att säga något

måste jobba på att kontrollera mig och lära mig uttrycka mig på ett bra och konstruktivt sätt