onsdag 29 september 2010

äm

Vet inte, har inget att säga idag.

Så jag tänkte passa på att säga stort TACK till alla som läser och ett ännu större TACK till de som kommenterar.
Jag uppskattar det verkligen.

tisdag 28 september 2010

Jag vill åka hem

Trött och kinkig.

Som tur är kom bror och pappa hem från landet i lördags, så jag har haft en ledig dag i alla fall. Söndagen sov jag länge och sen tog jag en prommenad runt forsön, väldigt vacker och avkopplande. Och det var ett skönt brus från forsarna runt ikring. Sen gick jag hem och sov en stund, läste lite, åt middag och sov lite till. Jag behövde verkligen det.

Igår var bror och jag ute och shoppade lite och idag har jag haft sovmorgon.

Jag jagar fortfarande den som ska vara samordningsansvarig om inte jag tagit på mig det. Vi får väll se hur det går.

Imorgon ska mamma till sjukhuset och få sin port-a-cash och får som tur är ligga kvar över natten och få sina cellgifter innan hon åker hem. Skönt att slippa åka fram och åter.

Många tankar och känslor virvlar runt nu.
Jag känner inte att jag gör ett bra jobb här, jag missar saker och jag vet inte allt. Det har varit otroligt dålig information, jag har själv fått ta reda på vad som ska göras och vad som finns att tillgå.
Jag vill inte längre.
Känner mig bara värdelös.

Och mitt egna ickeliv då?
Jag fyller snart 40.
Och jag har inget alls.

Jag kan inte ens försörja mig.
Inget jobb.
Och jag blir utförsäkrad sista december.
Vad ska jag göra då?

Varför inte avsluta det hela då?
Jag kommer ju inte att få något jobb
någon utbildning, katt, pojkvänn/flickvänn.

Jag kommer aldrig att må bra.
Jag kommer aldrig att tillföra något till samhället.
Jag kommer aldrig att göra något av värde för någon annan.

Så varför inte göra något jag borde ha kläm på vid det här laget.
Något jag kan lyckas med.

fredag 24 september 2010

Papper papper

Det är så många papper och detaljer att hålla reda på. Undrar vem det är som håller reda på det om inte annörig tar tag i saken.

Håller på att ordna med något sätt att få ner mamma för trappan, hon bor en halv trappa upp. Igår var vi till gävle för lite prover och information. Och det var jag min gudfar och en hjälpsam granne som råkade komma förbi som efter mycket om och men fick ner ha för trappan. Hon kan inte stå på bena längre. Upp vart vi tvungna att bära henne i rullstolen, eller typ dra. Det gör jag aldrig om, fan va ont jag fick överallt och mina händer hatar mig. Jagade arbetsterapeuten idag för att få till en lösning men hon var så klart ledig. Jag fick prata med en annan arbetsterapeut som kollade hennes telefon bara, jag passade på att lämna ett medelande. Det hela måste fixas innan onsdag nästa vecka då hon ska till sjukhuset. Ringde bostadsbolaget med angående att få en trapphiss installerad, det skulle tydligen inte vara några problem men att det är arbetsterapeuten som ska skriva en anmälan om det och att sen kommunen ska ta ställning. Bara det kommer att ta tid. När vi pratade med henne senast så var det ju ingen broska med nått, vi skulle ju ta det efter som. Men vafan, jag känner mig bara stressad. Och onsdagen går inte att göra hemma, hon ska operera in en port-a-cat (osäker på stavningen). Och sen kommer hon ju att påbörja behandling (vilket vi vetat om ett tag nu)så jag vet inte hur hon har tänkt sig det hela. Mamma är bara ledsen och känner sig bara till besvär, hon ska verkligen inte behöva tänka på sånt nu juh.

Sen är det ansökningar till kommunen för hemtjänst, diverse recept som måste fixas, mammas socker tabletter är inte tillräckliga just nu så har jag givit henne insulinsprutor ett par tre gånger. Ränkingar som ska betalas, saker som ska inhandlas, mat som ska köpas, diskas,tvättas och städas (som jag fortfarande hatar). Och så hantera mamma som är så trött och börjar bli virrig känns det som.

Och så klart mina egna känslor, frånvaron av psyk och en massiv oro inför utförsäkringen.

Inte kan jag sova särskillt mycket heller.

Som tur är kommer bror och pappa ner imorgon ett par dagar, så jag får tid över till mig själv och sovmorgon. Det är fan drygt att stiga upp 6 varje morgon för mediciner, särskillt när man varit uppe vid 2-3 för att hjälpa mamma till toaletten och obligatoriska ciggen (som hon vägrar att sluta med)och koppen kaffe. Sen kan jag somna om till halv 8 för blodsockerprov, frukost och mer mediciner. Osv.

Det här kanske låter lite väl gnälligt men jag är trött. Och det är betydligt jobbigare än förväntat att pyssla om någon.

tisdag 21 september 2010

Skakigt

Bror kraschade psykiskt igår.
Drog iväg till sommarstugan med pappa i släptåg.
Jag tror inte han kommer tillbaka, även om jag verkligen hoppas det.
Han har varit en riktig pärla.

Så nu är det mamma och jag 24/7.
Känner mig så ensam och övergiven.
Så ledsen.

Så trött för jag inte kunde sova. Inte bara för att det är ett nytt ställe.
Känns liksom som att jag bara sover med ena örat, det andra lyssnar jag med om mamma behöver något. Hon kan inte resa sig upp själv. Knappt stå på bena. Och även om hon magrar ganska fort, hon äter nästan inget, så är hon ordentligt tung att lyfta, tror inte jag kommer att klara det när hon inte kan hjälpa till själv längre.

fredag 17 september 2010

Klibbig

Känner mig klibbig idag, tankarna liksom klibbar ihop. Kan ju gissa att det beror på sömnbrist, tog halva natten att somna, så mycket tankar. Sen vaknade jag flera gånger och var tvungen att masa mig upp rätt tidigt för vi skulle åka å handla. Men det blir inte så för mamma är helt slut.

Ska ta mig i kragen och försöka sova tidigare ikväll. Ska nog ta ett piller eller två för säkerhets skull. För funkar inte sömnen, funkar inte jag.

Känner mig som ett ufo.

torsdag 16 september 2010

Svänger

Igår var en riktig skitdag. Mamma var trött och lite kinkig, brodern nästan inte kommuniserbar och jag trött och sliten och väldigt ledsen.

Idag är det mycket bättre som tur är.

Har talat med läkaren i gävle om provtagningen för ett par veckor sen och fick bekräftat att det utan tvivel är lungcancer med metastaser i levern.

En god nyhet är i alla fall att mamma ska få börja med cellgifter. Första gången i gävle och sen på bollnäs sjukhus. Så det finns hopp om att få mer tid i alla fall.

Det är fachinerande hur många det är att prata med och hålla kontakten med när det gäller mamma. Distriktsköterska, dietist, husläkaren, läkaren på lungkliniken, diabetessköterskan, arbetsterapeuten, biståndsbedömaren. För att få dom hjälpmedel och piller och den näringsdryck hon ska ha. Och sen eventuell hemtjänst.
Och ingen verkar ha någon större kontroll på vad som är gjort eller borde göras.

Jag kämpar för att hålla mig ajour med allt, men det är fan alltid något jag missar. Tur att brodern säger till och frågar. Han har fler kloka tankar och ideer än jag.

tisdag 14 september 2010

Slitsamt

Känner mig sliten, inte för att jag direkt gör något, tror nog att det mer har att göra med att jag inte kan sova ordentligt och att jag är så dålig på att röra på mig.

Ska ta tag i båda, peta i mig sömnisar så jag får några nätters bra sömn och börja prommenera mer och kolla in det lokala gymmet. Bror min har varit där idag och sa att det var enkelt men helt ok.

Måste komma ihåg att gå till apoteket imorgon, skulle inte klara av ett uppehåll med pillerna just nu.

Det är mycket tankar och oro som virvlar omkring i huvudet, särksillt på kvällen när alla annan disktraktion försvinner.

Saknar min lilla lägenhet så mycket.
Saknar egen uppkoppling.

Känner mig så ensam här uppe, jag platsar liksom inte in.

torsdag 9 september 2010

Annorlunda tid

Är hos mamma och hjälper till. Vet inte hur dom hade tänkt sig att hon skulle klara sig själv. Men med lite hjälp att ställa sig upp och med någon som springer ärenden och kollar läget är det under kontroll.

Jag mår väll sådär, det är tungt och jag är så trött. Men ändå, jag skulle inte vilja vara hemma heller.

Som tur är är broderna här, han är en riktig pärla. Han fixar och donar och lyfter där det behövs. Jag är riktigt imponerad av han.

Saknar sååå egen uppkoppling.
Sitter på biblioteket och deras är rätt ok omnän lite långsam.
Fast det slår inte gudfars uppkoppling på 56k. Med riktigt telefon modem och allt.

Maten går riktigt bra men sovandet strular, svårt att somna men sover skapligt när jag väl har somnat som tur är.

torsdag 2 september 2010

AF+FK mf.

Har äntligen tagit mig i kragen och pratat med båda. Är avskriven från Faros. Har mina pengar kvar till utförsäkringen sista december. Sen får vi se hur det går.

Var på sista AC-passet igår. Det var rätt ok. Pratade med min handläggare också. Jag var välkommen tillbaka så fort jag kom hem igen.

Så i morgon eftermiddag bär det iväg till mamma.
Får se hur länge jag blir där.