Kallt ute

Vägde mig i morse har gått ner ett hekto till *yey* eller nått. Fick ett ryck och gick en prommenad på ca en timme. Det är attans så kallt ute. Men skönt med lite sol, ljus och frisk luft. Passade på att handla på vägen hem.

Omedveten? helt bara borta

Otroligt det är fredag idag, fredag kväll till och med. Har inget minne alls av onsdagen, har en svag aning om att M ringde i torsdags för att kolla om jag levde. Något om att AC hade ring dit för att jag inte svarade i telefon och inte hört av mig. Vilket jag naturligtvis inte har gjort. Fortfarande. Fan.

Lite skumt är att jag inte ens petat i mig piller för att sova, å andra sidan har jag ätit extremt lite. Det jag åt i tisdags kom upp igen, onsdags vet jag inte om jag åt något och igår åt jag en halv gurka och ett halv paket riskakor. Idag har jag ätit ett riktigt mål mat och ett helt paket riskakor. Åh så jag mår illa och det kryper i kroppen av äckel.

Har nog blivit beroende av riskakor med gräddfil/lök-smak. Det är det enda som smakar lite i alla fall.

Är så äcklad av ätandet i sig, av fettet som dallrar. Av kontroll förlusten det är att äta överhuvudtaget. Bara ätadet gör att jag känner mig så misslyckad.

Men enligt terran så jag har inte problem med maten, eftersom jag alltid har problem med det så.. Med den logiken har jag inga problem alls. Fan vad problemfri jag känner mig.

Måste erkänna att det är ganska skönt att inte "finnas" att leva i min lilla bubbla. Stunderna jag "vaknar" upp är desto mer knäckande, så sorgligt och förtvivlat när jag ser och inser hur mycket tid som bara försvunnit. Vill bara försvinna igen och gärna skära hårt och mycket först dock.

Jag vill ha mitt patetiska lilla liv tillbaka.

Förstår inte varför jag inte klarar saker som jag uppenbarligen klarat tidigare. Varför jag blir så knäckt. Varför jag stänger av.

Iof förstår jag varför jag inte blir trodd. Varför terran inte förstår varför jag inte fungerar just nu. Jag förstår inte heller. Är så trött på att säga jag vet inte, jag vet inte.


Har tittat lite i bloggen över den senaste tiden, vafan skriver jag för?
Det är ju bara negativa saker, bara gnäll känns det som.

Känner mig så trängd

Så många saker jag måste göra men jag ska inte använda ordet måste. Inget jag gör är bra, gör jag något så är något annat fel. Eller så är det jag gör fel.

Jag är så trött, så trött.

Men jag ska inte sova så mycket. Tydligen.
Nej, det är tydligen bättre att vara vaken och plågas. För det är en plåga, allt är ångest och trötthet. Jag ska tydligen aktiveras. Tror inte det, jag vet vad jag borde göra och gör det när jag kan. Jag latar mig inte för skojs skull. Har blivit erbjuden KBT-aktivering med en kandidat. Yey, en till som kommer ge mig dåligt samvete för att jag inte klarar av mitt patetiska lilla liv. Läkaren jag var hos igår tyckte jag skulle börja äta medicin igen, en ny variant förstås. Vanligaste biverkningen var trötthet, men humöret skulle tydligen jämna ut sig. Mmm, jämna ut sig, men det betyder inte att det blir bättre, bara att det inte svänger lika mycket.

Det känns lite som att alla säger till mig att sluta sjåpa mig och ta mig i kragen, visst jag har problem, det håller dom med om. Men dom kommer jag ju ändå alltid ha så strunta i dom och gör allt och lev upp till allt ändå. Det är som om problemen inte räknades, som om jag inte räknades.

Jag är så jävla less på det här.
På mig själv.
På mitt patetiska lilla liv.

Wow, en hel vecka har passerat

Det har just blivit lördag.

Vet inte riktigt vart den här veckan har tagit vägen. Den har liksom bara swichat förbi. Lyckades med att ta mig till AC, två gånger denna vecka, vilket är bättre än förra. Satsar på full pott nästa vecka dock.

Det har svängt snabbare och mer än vanligt.
Massiv ångest och hur mycket depp som helst vissa dagar och sen riktigt ok dagar emellan. Det är jobbigt men ändå bättre än det kompakt svarta.

J kom över idag och käkade middag. Massa trevligt och gott. :-)
Vart lite panikstädande och diskande men fick det riktigt fint tillslut.

Kedjeanalys

När jag gjort något jag inte borde ska man fylla i en "Kedjeanalys av problembeteendet". I det här fallet jag självskadat så är du känslig läs inte längre.

Kedjeanalys av problem beteende

Namn: Whistler
Ifyllt datum: 18 januari
Datum för problembeteende: 17 januari


Exakt vilket är det viktiga PROBLEMBETEENDE jag analyserar?

Jag valde att skära mig i armen.

Vilken UTLÖSANDE HÄNDELSE i din omgivning startade kedjan som ledde fram till mitt problembeteende? Startdatum: Har ingen specifikt datum

Ökande misslyckanden, ökade prestationskrav och förtvivlan över den konstanta oförmågan. På AC och terapin men även hemma.

Vilka faktorer hos mig själv och i min omgivning gjorde mig SÅRBAR?
Startdatum: ?

Depression och massiv ångest, meningslöshetskänslor, självmordstankar, intensivt självhat, misslyckande känslor, varit för osocial, för trött, sovit eller legat i sängen mest, avsaknad av frisk luft, total utmattning både fysiskt och psykiskt, matbrist och hopplöshet.

Exakt vilka blev KONSEKVENSERNA för omgivningen?
Omedelbara: Besvikelse, oro
På sikt: Oro, bekymmer

Och för mig själv?
Omedelbara: Ont i armen. Men upplevelsen var även väckande, livgivande och väldigt skön.
På sikt: Ännu ett fult ärr som ingen vill se och äcklas av. (Vilket jag för tillfället tycker är ok för jag har inga tankar på att någonsin igen träffa en partner och är jag ensam spelar det ju ingen roll hur jag ser ut.)

Sätt att minska min SÅRBARHET i framtiden:

Åtgärda depressionen och ångesten med bland annat, avslappningsövningar och fokuseringsövningar.

Sov på bra och bestämda tider, ligg inte kvar i sängen utanför dom tiderna.

Ät på bra och bestämda tider.

Försök finna meningsfullhet i det lilla.

Acceptera självmordstankarna och låt dom passera utan inblandning.

Arbeta på att inte döma dig själv så hårt. Försök byta ut de negativa återkommande tankarna till positiva såna.

Acceptera självhatet och leta upp strategier för att handskas med och mildra den. Repetera sen tills den försvinner eller i alla fall blir hanterbar.

När det gäller misslyckandekänslorna så jobba på att inte döma dig själv så hårt. Och jobba hårdare på det som du misslyckandes med. Som att ta mig till AC och komma i tid. Ta tag i den tunga prestationsångesten angående terapin. Jag kan inte leva upp till förväntningarna på hur bra jag ska må och hur bra jag ska hantera mitt liv.
Jag ska försöka socialisera oftare. Fika, bio, promenader mm.

Gå ut varje dag, även om det bara är tre steg utanför porten. Jag behöver luften och ljuset så mycket

Total utmattning både fysiskt och psykiskt, blanda korta vilostunder med att göra en liten grej (tex diska en gaffel) Bara små saker till en början och sen bygg på. Dock är samma fråga som vanligt; Hur kommer man igång? Hur bara gör man?

Hjälplöshet, acceptera känslan och låt den vara ett tag. Den ska liksom bara få passera. Försök hitta på något roligt och engagerande. Något som väcker nyfikenhet. Det kan vara precis vad som helst.


Sätt att förebygga UTLÖSANDE HÄNDELSER från att hända igen:

Se föregående svar.


Vilken SKADA orsakade mitt PROBLEMBETEENDE?

Ett fyra centimeter långt sår, vet inte hur djupt men igenom samtliga hudlager i alla fall. Och en kortvarig smärta.

Planer för att REPARERA, KORRIGERA och ÖVERKORRIGERA skadan:

Det är väl rengjort, tejpat och omlagt. Kommer även att pysslas om vartefter det behövs.

Mina djupaste tankar och känslor om detta som hänt (det som jag vill dela med mig av):

Jag har varit död i månader nu, när jag skar mig kände jag mig levande, liksom klarare i huvudet, gladare och mer hoppfull. Jag varken kan eller vill döma mig själv för att jag självskadade. Just nu kan jag inte se det negativa i det. Men jag är medveten om att det kommer att dyka upp, inom en relativt snar framtid.

Vilket liv?

Orkar fan inget.
Sovit mest.

Inte varit på AC alls, ons, tors, fre.

Fan.

Mat är mesigt.

Vet inte

Var hos terran i måndags.

Jag är så jävla less på henne och hon är lika jävla less på mig. Jo, det är så det märks. Och jag förstår henne. Detta trots fyra veckors uppehåll. Less har vi nog båda varit i flera månader nu. Kommer ingenstans, inget nytt sägs. Jag ska tydligen vara den drivande och jag sitter fast. Verkar inte få någon som helst hjälp med att komma loss heller, trots att jag bett om det. Jag får samma svar av henne som jag får av mig själv, "jag vet inte".

Jag säger allt är så jobbigt, jag får inget gjort. Det är så rörigt hemma, skitigt, disk mm. mm.
Hon säger men det är ju bara att göra.
Jag - men det blir ju inte gjort, jag lyckas fan inte ens äta eller stiga upp ur sängen.
Hon - det är ett val du gör.

Och visst till viss del eller kanske helt och hållet.
Det är det.

Jag - Jag vet inte varför det inte blir gjort. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.
Hon - ... Det är bara att göra.

Fan det är ett jävla tjat om "Jag vet inte" från mig.
Jag hatar det men kan inte svara på frågorna jag själv stället.

Så alltså väljer jag...

Jag väljer att inte diska disken som stått sen före jul.
Jag väljer att inte stiga upp ur sängen.

Nog är det så att jag inte vill säga "jag väljer" för att då måste jag ta ansvar för valen.

Men ok, så jag ändrar på det.

Jag väljer att inte gå och lägga mig i tid.

Jag väljer att äta lite yoghurt till middag. (Jag åt ju riktig lunch i alla fall.) Maten har varit (hela december/januari) och är fortfarande ett stort problem, vilket jag tog upp. Och hon kommenterade med att jag ju "alltid" har problem med maten. Så jag antar att det inte räknas då.

Jag väljer att må dåligt.

Jag väljer att ha ångest.

Jag väljer att ...


Vet inte varför jag ska gå dit egentligen.
När allt jag säger är "jag vet inte".
När jag vet vad jag ska göra och hur jag ska göra det och ibland också varför jag inte gör det men ändå inte får något gjort.

Kanske det inte finns mer att hämta där.

Utan kanske är det bara göra eller dö.

Avatar

Såg den idag.
Väldigt visuell, så vackra färger och en fröjd att se.
Dock borde den komma med varningstext för oss trädkramare.
Det gjorde fan fysiskt ont när hemträdet föll.
Så sorgligt.

Jag gillade historien med.
Även om slutet var tja vad säger man.
Förutsägbart.
Skönt att "rätt" sida vann.

Tror att den modena människan har en del att lära av den mer naturnära folken.
Då menar jag här på vår planet, man behöver ju inte åka så långt för det.

Vet inte vad jag ska skriva...

...
Jag väljer mitt liv.
Väljer att inte äta.
Väljer att inte stiga upp ur sängen.
Väljer att inte göra något hemma.
osv.

Jag väljer mitt liv.
Tydligen.

Stor insats

Har gjort en stor insats idag och är hur trött som helst, så jag borde sova för länge sen. Kom upp i skaplig tid, duschad, klädd och kom iväg. Var förbi Kompassen och käkade och sen till AC. Lite småpyssel där, ganska lagom även om det var tungt. Handlade på vägen hem.

Känns bra att få något gjort.

Så less på mig själv.

Sover eller ligger bara.
Frånvarande liksom.

Det blir inte bättre av att jag vet vad jag göra för fel.
Hur jag borde göra istället.

Det blir bara inte gjort.

Känner mig så misslyckad.
Känner mig trasig.

Så trött.

Trött av att sova

Men kan inte annat. Är så trött rent psykiskt. Har inte fått planenandet gjort, som jag skulle göra tills imorgon. Nåja. Det är en dag imorgon med, tror jag.

sova sova säng säng

Festen hos A vart riktigt trevlig, jag drack lite mådde inge vidare på det. Sista stråt tror jag, inte drack jag mycket heller.

Sen följe tillnycktring och kopiösa mängder sömn.
Jag hoppas det lättar i morgon.