Jag saknar min mamma.
Jag försökte (impulsivt) ta livet av mig för ca 6 veckor sen. Jag drog på mig ganska allvarliga skador på händerna och låg inne i ca 2 veckor. Det är fortfarande mycket jag inte klarar av att göra och det är ok ändå, men…
Mamma har fortfarande inte kommit och hälsat på mig trots att hon varit i Stockholm, hon bor i Härjedalen. Jag vill att hon ska mamma mig, visa att hon bryr sig, att jag är viktig och det jag känner är viktigt och på riktigt.
Jag vet att det inte kommer att hända, hon har aldrig validerat mina känslor.
Men jag önskar…
Det känns både jobbigt och fel, fan, jag är ju vuxen. 35 år, så jag tycker att jag borde kunna mamma mig själv. Även om jag nog just nu varken kan eller orkar.
Ja, du, vad gör man?
Hur hanterar man besvikelsen över det man inte fått?
Hur ger man sig själv det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar