fredag 24 oktober 2008

Stressad ångest

Jag som tyckte att jag var duktig som kom isäng bara lite över 10, och hade tagit en stillis. Nu är klockan lite över 2 och jag är stressad och har ordentlig ångest. Fan jag måste ju sova, och dessutom måste jag till terran, ska vara där klockan tio.

Har lite på vinst och förlust petat i mig första xanoren. Ska bli intressant att se om den hjälper eller själper. Får väll se om det blir lite sömn med. Bara jag kommer upp i tid.

Jag har ont i käkarna, jag har nog pressat ihop dom lite för länge och för hårt. Jag gör det när jag har ångest. När jag kommer ihåg stoppar jag tungan emellan så tar jag inte i på samma sätt.

Min granne ovanpå har en förmåga att spela musik på HÖG nivå och starta helst bortåt 22-23 på kvällarna. Mycket störande och naturligtvis gjorde han det idag. Fick min ångest att gå på max direkt och så blev jag stressad för jag måste ju sova lite inatt. Men jag lyckades lugna ner mig och gick upp och ringde på. Jag skakade men det gick bra ändå. Han sänkte och skulle tänka på det i fortsättningen. Kände mig lite bättre när jag kom ner igen, fan jag vågade, jag kunde!

Mina matvanor är lite ovanliga just nu, kan typ bara äta en gång om dagen, en vanlig portion, och äter jag mer blir jag intensivt illamående. Inte kul. Fast jag sparar ju in endel på matpengarna, alltid något.

Tja, nu kan jag fan inte sova och inte verkar det vara någon annan heller på chatten. Klockan är bortåt 5 så det känns inte som en ide att gå å lägga mig. Ska ju snart upp och sover jag då kommer jag inte höra klockan.

Xanoren är tyvärr underbar, jag känner mig lung i kroppen, ångesten har lugnat ner sig ordentligt även om den inte försvunnit alls. Inte känner jag mig trött heller. Känner mig nästan hoppfull, tänk att något kan fungera, trots allt. Sen uppstår ju problemet med läkarens principer, men jag ska försöka i alla fall för nu vet jag att jag kan överleva ett tag till. Och jag har inga problem med att hämta i påse om det är så de vill att jag ska göra. Jag springer lik förbannat där en gång i veckan. Kanske, kanske kan jag få 7st/gång så jag klara mig en stund framöver. Kanske lugnar allt ner sig och jag klarar mig utan dom igen.
Jag hoppas.

Inga kommentarer: