ÅngestMonstret

I min mage, mitt inre
Det lever, gror, växer
Okontrollerat

Klättrar
Uppåt
River, sliter
Klöser men sina långa klor
På insidan av min bröstkorg

Desperat

Blod och känslor virvlar
Runt, runt
Smärta

Vänder sig om och lägger sina kalla händer om mitt hjärta

Jag fryser, skakar
Kallt, hårt
Det finns inget liv, ingen räddning.

Darrande ber jag om nåd
Det finns ingen nåd.

Bara monstret som äter, river, klöser
Förstör mig

Tills det inte finns något kvar.
Bara en massa av blod och ångest.

- Inuti

Utanpå, lugn
Inte en min.




(skriven av mig i oktober -04 och håller än)