Ja uppenbarligen men man kan ju undra varför.
Mamma var INTE redo för barn och ville egentligen inte ha några, enligt egen uppgift. Att förlossningen sen inte heller var lätt gjorde inte saken bättre. Och att jag var gul och föddes med fotsulorna uppåt bidrog säker inte heller. Fick båda fötterna gipsade redan där och då och hade det sen i tre månader.
Underbar start.
Min mamma var 34 när jag dök upp. Jag får en känsla av att de till stor del gifte sig pga. mig, men det är bara en känsla. Mamma var gravid när dom gifte sig.
När hon inte känner att hon kan/vill hantera något så stänger hon av. Vilket ju måste vara jobbigt för henne och är definitivt inte lätt för ett barn att hantera. Jag har lärt mig att hantera saker på samma sätt. Nu blev det ju inte bättre av att Pappa funkar på ett likartat sätt men han drar iväg på en långpromenad i skogen och är inte ens fysiskt där. Ingen av dom återvänder heller inte till saken när de lugnat ner sig, för att tala om den. Den är liksom bara borta. (För det funkar ju alltid *ironi*)
Bra början…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar