Jag är inte stolt och har nog aldrig varit det heller.
Visst kan jag ta komplimanger och visst kan jag vara artig när någon uppskattar det jag gjort men jag tycks sakna förmågan att känna stolthet.
När jag åstakommit något som räknas som bra eller något som jag jobbat på och strävat efter under en tid och jag åstakommer det så finns det liksom igen känsla som följer. Det blir liksom tomt och jag går vidare till något annnat. Visst är det skönt när den oro eller nervosit som jag känt försvinner, men ingen känsla av åstakommande infinner sig. Ingen känsla som jag ens med god tro skulle kalla stolthet.
Vad kommer detta sig av?
Varför saknar jag den känslan och var lär jag mig den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar