Jag är försvunnen.
Inte fysiskt men inuti.
Nog har jag valt det.
Valt ensamheten.
Valt att leva bland damråttor och disk.
Jag vill inte ha det så.
Men så är det.
Midsommarafton, ensam och ätandes.
Fast jag blivit bjuden.
Kunder vara inte.
Vågade bara inte.
Men så är det.
1 kommentar:
Du skriver så fint min vän. Det är så mycket du sätter ord på som jag själv känner...
Stor kram!
Skicka en kommentar