Ångest, en favorit i repris. Eller nja kanske inte repris direkt utan den håller i sig, kanske fluktuerar lite men håller i sig. Jag hatar det.
Överlevde mötet i morse, med AF och FK.
Jag gissar att det blir ok.
Kanske.
Ett par saker vart glasklart i alla fall.
Jag MÅSTE ha ett jobb från 1 januari.
Det finns inte en chans att det blir några fortsatta pengar. Är ju inte med i facket, och då är det minimiersättning och det täcker typ bara till hyran. Så om jag vill äta något eller annat onyttigt måste jag ha ett jobb.
Nå, inget press.
Har ju ett halvår på mig.
Jag frågar mig i mitt stilla sinne, vem i helvete skulle anställa mig?
När det finns minst 100 friska på varje sökt jobb.
Jag har psykiska problem.
Har ingen utbildning.
Har inte jobbat sen 03.
Fast jag vill jobba.
Jag vill klara mig själv.
Jag vill ha ett normalt/vanligt liv.
Även om jag just nu bara vill dö.
Varför kan dom inte skriva ut självmordspiller.
Ta ett, sova och aldrig vakna mer.
Ingen ångest.
Inga pengaproblem.
Ingen stress, rädsla, misslyckande känslor och inget utanförskap.
Inga misstänksamma läkare.
Inte ont.
Ingen känsla av att vara parasit på samhället.
Inte ses som en parasit.
Inga samtal, inget kämpande.
Inga problem.
Inget liv.
Om jag blev erbjuden ett sånt piller idag skulle jag tacka, ta emot och svälja.
6 kommentarer:
Det löser sig ska du se! Inga självmodspiller här inte. Kämpa på! Våga tro på dig själv. Att du kan. Det kommer gå bra! kram
Även om det känns helmörkt nu så består livet av så mycket mer än det jobbiga; en god kopp kaffe på morgonen, fina försommardagar... :)
Och tänk på att ingenting av det här förväntas du fixa idag. Du har tid på dig. Kanske kan en timanställning vara en bra start? Du har jobbat, jamen då har du ju erfarenhet och det är guld värt! Det kommer att gå bra. / KRAMAR
Tack!!
Jag uppskattar verkligen er uppmuntran
Du vill leva, men du vill inte leva på det sättet du gör nu, inte i mörkret.
Kämpa på, en liten bit i taget utan att pressa dig. Stanna upp ibland.
Du klarar det!
Läste flera inlägg här. Gillar din blogg och lägger en länk så jag hittar tillbaka!
Var rädd om dig!
Kram
Kom igen - häng i, håll kvar!
Hur tufft det än kan kännas så är livet värt att leva. Det finns alltid en ny morgondag. Du är värdefull!
Styrkekram
Jag blir alldeles varm när jag läser era kommentarer.
Jag uppskattar dom så.
Tack!!
Skicka en kommentar