Läser gamla journaler och funderar

För varje år som går förändras jag förvånansvärt lite. Samma tankevurpor, känslosvall och missriktade beteenden som när jag var 18.

Det är lite nedslående att inse.

Men ändå.
Förändring i mig.

För varje år som går blir jag liksom tydligare i kanterna. Jag ser mig själv och hur jag tänker/är/gör tydligare.

Jag kan upptäcka mina tankevurpor.
Se mina missriktade beteenden.

Jag blir tydligare och världen omkring mig blir tydligare.

Det gör tillvaron intressantare.
Och det gillar jag.

En kinesisk förbannelse i min smak.
(fast kanske inte en förbannelse ändå)
"Må du leva i intressanta tider."

Sen..
Det positiva är väll att när jag väl kan se det som är, kan jag också förändra det. Även om det går mer än lovligt långsamt, 20 år att ta sig hit.

Men förändras gör jag.
Hoppas jag.
Tror jag.