Fredag förmiddag var tung, tog hela förmiddagen bara att klä på sig. Så jag lyckades inte ta mig iväg till AC, tyvärr. På dagen tog jag mig iväg till stan och träffade bror, vi åt sushi och var på bio. Såg Green Zon, den var överraskande bra. Mådde mycket bättre efter det. Skönt att se han lite på hugget, motiverad. Verkade må lite bättre och jag hoppas det håller i sig.
Lördag dag vart bra, var i gamla stan och fikade med A. Så skönt att träffa henne igen, det var så länge sen. Den gamla känslan av tillhörighet var tillbaka. Ska ta mig i kragen och träffa henne oftare. Hon är klok och lätt att prata med.
På kvällen svängde det rejält, så tungt och bara skit. Petade i mig lite för många piller, ingen direkt överdos men ändå, för många. Sov bort hela söndagen.
Idag har jag varit på AC på förmiddagen. Är inte alls social och promenaden dit och hem var en ren plåga. Fick en varning också, om jag inte kommer dit alla 4 ggr i veckan så kommer jag att bli av med mina tider. Jag förstår vitsen, varför ska dom betala för mig om jag inte lyckas ta mig dit. Vet inte riktigt hur jag känner inför det dock. Jag vill absolut ha mina tider kvar och att ge upp dom vore att gå tillbaka i utvecklingen. Men jag är inte säker på att jag klarar av att gå dit ändå. Det känns så meningslöst när jag helst bara vill dö.
Handlade mat på vägen hem, ska styra upp ätandet ett par veckor (eller typ för resten av livet men det känns för avancerat, ta ett litet tag åt gången). Dra in på apmat och godis och sånt. Har gått upp flera kilon de senaste veckorna. Är en bit över 90 igen och allt tar emot. Inte kommer jag i mina favvobrallor heller. Så det är dags att styra upp saken och promenera mera.
Min inre förlamning är direkt plågsam. Vet inte vad jag ska göra åt saken heller. Kanske kan den kommande sockerbristen provocera fram något. Det kommer att bli några tunga dagar. Men något måste göras.
Det är do or die som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar