Är fullkomligt övertrött och känner mig skitfånig.
Den senaste veckan har varit fullkomligt tröstlöst. Antar att enda anledningen till att jag inte tagit livet av mig är att jag helt enkelt inte orkat. Det är fascinerande hur dåligt det går att må.
I går kväll lättade det lite och idag har varit riktigt bra. Kom iväg till AC på morgonen och njöt verkligen av att ha klätt på mig för mycket. Jag fick gå en bit och sen ta av mig ett plagg och upprepa. Visserligen har det varit livsfarligt halt med smält vatten på blank is men jag lyckades ta mig både dit och hem utan att bryta något.
Har till och med haft lite ro i hjärnan och läst ett par timmar, vilket kändes både ovant och underbart. Läser "Zelda och meningen att ha hund" av Åsa Nilsonne med bilder av Ulla Montan. Har redan läst hälften, den är tänkvärd. Jag har aldrig varit en hundmänniska men det är nästan så jag funderar på att skaffa en.
Visst inser jag att det skulle bli jobbigt som fan, men jag tror också att den skulle vara till stor hjälp. Med motion och regelbundna tider, social träning och en yttre kraft att ansvar för och svepas med av. En intressant ide om inte annat.
Efter förra veckans koma känns huvudet nu överbelastat av alla intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar