och jag är trött. Jag orkar inte säga emot hela tiden, jag orkar inte unvika, distrahera, hantera. Det verkar inte spela någon roll hur eller vad jag gör, det blir fel ändå.
Och jag känner mig äcklig.
Jag hatar mig själv intensivt.
Jag dömmer mig stenhårt för precis allt jag någonsin sagt och gjort, eller inte gjort.
Jag äcklar mig.
Den här kletiga smeten till liv gör att jag känner mig ensam. Ingen vill ha mig. Och skulle det vara någon som ville, är det ju helt klart en riktig idiot, det säger ju sig själv om han gillar mig.
Nåja, det är inte aktuellt.
Jag vet inte hur jag ska hantera det mer fysiska hatet.
Slå?
Skära vill sig inte.
Jag vet inte, har jag tappat konsepterna helt?
äckel, äckel, äckel mig
dallriga och feta och klumpiga och äckliga mig
trögtänkta imbesill
skithistoria
kletnu
obefintlig framtid
.....
3 kommentarer:
Oj! Där satte du ord även på mina känslor.
Men.. jag tror att du är fin faktiskt! Eller jag vet att du är fin, jag behöver ju inte ens se dig, dina ord berättar om en vacker människa som har det svårt i livet.
Är lite rädd nu... du har väl inte gett upp?
Jag skulle bara vilja ge dig en försiktig *kram* och säga att allt ska bli bra igen... blåsa bort det onda lite...
Jag lider med dig, du är inte ensam.
Fortsätt kämpa :) Du är betydelsefull!
lilla älskade fina underbara du.
Du är värdefull, du betyder något, du är saknar, du är omtyckt.
Jag önskar jag kunde krama om dig just nu för att visa det!!
*KRAM*
Tack för att ni tagit er tid att skriva en liten kommentar. Jag uppskattar det verkligen. Kramar
Skicka en kommentar