Det jag inte vill tänka eller känna är nog det intensiva och bottenlösa självhatet och själväcklet. Alla dömmande tankar jag försöker att inte tänka men som hela tiden finns där i bakgrunden. Det tar så mycket kraft att inte tänka eller att säga emot hela tiden. Jag varken orkar eller vill dra fram det monstret men det går inte att begrava det heller verkar det som. Jag sitter fast i kleten. Jag orkar inte. Det enda jag kan göra är att vänta.
Vet inte om jag väntar på ork, att ta hand om monstret eller om jag väntar på en spade att begrava det med.
Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska stå ut med mig själv.
Jag orkar inte leva så här.
Jag vill inte dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar