Det är som att röra sig i en kletig smet idag, allt går tungt som fan och är hur jobbigt som helst. Känner mig ganska borta.
Vädret matchar mitt humör, det regnade ordentligt när jag gick från snickeboa. Orkade bara inte med det idag så jag gick en timme tidigare. Jag hade bara ingen ork att göra något eller ens försöka. Målade klart pedistalen i alla fall och fikade, sen gick jag bara runt en stund innan jag tog mig i kragen och gick hem.
Jag känner mig inte "deprimerad" även om jag nog är det, allt tecken tyder på det. Antar att det är för att jag bara är som det inte känns.
Men de vanliga tecknen är här, oförmågan och tröttheten. Likgiltigheten och äcklet jag inte kommer undan. Det är skitigt och odiskat, rörigt och hygienen känns både onödigt och oövervinnerligt jobbigt att sköta. Och det som blir gjort, blir gjort enbart för att det är jobbigare att låta bli än att göra det, som att gå till snickeboa. Det skulle vara jobbigare att ta diskutionen om varför jag inte kommer dit än det är att gå dit och lida i tysthet. Jag tycks inte må bättre av att jag lyckas få något gjort heller, jag mår bara sämre. Antar att det är för att skilnaden mellan mitt mående och hur jag borde må, eller mitt mående och verkligheten är så stor och blir så tydlig, jag kan se vad jag missar och det gör mig ännu mer nere och gör att jag känner mig ännu mer misslyckad.
Jag gräver min grop både när jag står still och när jag rör mig.
Jag kan inte vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar