Hade inte mycket att komma med på individen idag, grät en skvätt utan anledning, frös och svettades mest. Jag tror jag mest bara inte orkade känna efter.
Gruppen vart lite ostrukturerad som väntat, en ny ledare och en ny deltagare. Men jag tror att det kommer att bli bra, det var en bra stämning i alla fall.
Har börjat på känsloavsnittet, åh så tungt, mitt "värsta" avsnitt, jag vill inte känna, jag vill inte. Men visst är jag medveten om att när jag inte känner så lever jag inte heller. Kommer att bli jobbigt, jag vet, men ändå väldigt nyttigt, jag tror jag kommer att kunna ta det långt och utvecklas en hel del den här vändan. Jag känner mig trygg.
Trots att jag känner mig jätteliten och ynklig, svettas och känner mig äckligt för det, men det känns ändå som att det kanske finns hopp.
Som jag sa till J igår, även om jag mår riktigt dåligt så är jag inte längre självmordsbenägen.
Jag har nog kommit långt i alla fall, även om jag inte alltid kan se det.
Läxan för den här veckan blev att underhålla det jag har och försöka få till en prommenad eller två. Och så klart bli frisk, jag är så fantastiskt skör, när jag är sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar