jag missade just mitt somnain-fönster. De gånger jag lyckas träffa in det så somnar jag snabbt och sover oftast gott men inatt missade jag det bara för att jag "ska bara". Och inte var det något viktigt heller som jag skulle göra. *suck* Jag blir så trött på mig själv ibland. (men inte tillräckligt trött så jag somnar på en gång) Ska strax göra ett försök i alla fall.
Var uppe halva natten igår, ugglade framför datorn och färgade håret, lite kinkigt att göra själv men det vart riktigt bra, i alla fall den delen jag kan se :-P
Terran var riktigt bra, jag har svårt att riktigt inse att jag mår bättre och att jag är bättre på att hantera det dåliga måendet och att jag inte ser självmord inte är en reel utväg längre. Vilket bara det i sig är skrämmande som fan. Det har ju varit så så länge juh.
Gruppen var jävligt tung. Jag hade väldigt svårt att vara närvarande, kände att jag gång på gång, liksom stängde av. Det är en jävla kamp det med, att vara närvarande.
Men jag är fullt medveten om att det (medvetet närvarande) är enda sättet för mig att leva, när jag börjar släppa och liksom stänga av lever jag ju inte längre och då börjar dåliga saker hända. Då blir jag självdestruktiv.
Den stora frågan nu är; Vem fan är jag om jag inte är mitt dåliga mående längre?
2 kommentarer:
Exakt, what else is there? känner man lite...
Ha det bra iaf :)
Skriver under på att det är en konst att vara medvetet närvarande. Det är så mycket lättare att vara medvetet frånvarande, men det får man ju helst inte vara i gruppen - attans liksom. Då får man ju kämpa varendaste sekund och... ja, det är inte alltid man orkar.. :P
Och vem är man utan sin sjukdom? Har själv funderat på det där, men inte kommit fram till något. "i'm a nobody" känns det som.
kram
Skicka en kommentar