Varför är det så himla svårt att komma igång med något jag vill och måste göra. Som texten till kursen idag, i sista minuten och lätt panikaktigt. Och den vart bra med tanke på det, men vad kan jag då inte åstakomma om jag tar lite mer tid på mig, om jag gör det lite mer omsorgsfullt.
Så tjatar jag på mig själv och ångestar som fan över att jag inte börjar i tid, samma sak vecka efter vecka. Man kan ju tycka att jag borde kunna få till det i alla fall någon gång.
Men som i boken jag läser, varje andetag innebär en ny chans. Så jag ska börja i tid, jag ska göra det jag vill och mår bra av. Jag ska sluta plåga mig själv.
Mitt nyårslöfte var ju trots allt att vara snäll mot mig själv.
Dessutom kan jag inte läsa högt, jag suger verkligen på det. Ska öva, öva, öva. För det känna lite som om jag förstör texten när jag inte får den att låta som jag vill.
2 kommentarer:
Övfärdighet. Kämpa på, jag vet att du klarar det!
Hm... Verkar som om en del av texten försvann...
Övning ger färdighet, ska det vara. :)
Skicka en kommentar