Jag har kommit ganska långt. Är snart klar med DBT:n, har fått självskadeebeteendet under kontroll. Det händer väldigt sällan nu. Har en massa nya färdigheter som jag kan ta till när det svänger. Jag mår helt enkelt bättre.
Och jag är livrädd!
Hur vågar jag må bra?
Må bättre?
Jag kan inte lita på känslan att det kanske finns hopp.
Att jag inte kommer att ta livet av mig.
Att jag inte kommer att skära sönder min kropp.
Jag har alltid mått dåligt.
Har alltid haft problem.
Det handlar ju om ett helt nytt liv.
Ett nytt sätt att leva, att tänka.
Jag är rädd.
Vill inte vara det, vill kunna njuta av att det faktiskt är bättre.
1 kommentar:
Ge det lite tid. Jag tror att man på något sätt blir "trygg" i att känna sig dålig, för det kanske är den enda känslan man känner igen. Och då kan ett bättre mående kännas som en stor förändring.
Ge det lite tid, det kommer att kännas bättre när du har vant dig med den nya känslan.
Kram
Skicka en kommentar