Frånvarande och rädd

Det känns som om allt finns på avstånd, som en slags flykt utan att fly. Eller kanske är det bara ett lock som täcker eller försöker täcka över rädslan. Rädslan för att känna, för tankarna, nästan tvångstankar. Men jag vill inte ha dom och jag vill. Ha, något. Jag vet inte. Har inte tagit mig iväg till ac, inte idag och inte i fredags. Vet inte varför egentligen, kanske har jag bara stängt av hjärnan. Allt är så omedvetet. Har ätit, tröst ätit. Äckligt men ändå måste liksom. Förstår inte vad och varför jag är så paniskt rädd. Vet inte vad jag är och varför jag är. Skulle nog helst inte vilja vara alls, men vill inte ha det så heller. Jag vet inte.