Dagen har varit en helt vrickad.
Jag har inte gjort ett jota på hela dagen, suttit i soffan och sen sängen och glott framför datorn.
Men inuti har det hänt saker.
I morse var jag trött och groggy men mådde ändå ganska bra. Sen svängde det så jag mådde skit och sen bra och sen skit och sen vart jag så TÖRSTIG.
Törstig på alkohol.
Massa alkohol och gärna alla piller jag hade.
P var en pärla på msn, så jag klädde inte på min för att gå till systembolaget. Och som tur är har jag inget hemma. Jag blev både förvånad och skrämd av hur starkt suget var. Kommer inte ihåg senast jag ens var sugen på alkohol senast.
Humöret har svängt flera gånger sen dess men inte lika starkt.
För en stund sen i en stund av klarhet, insåg jag hur otroligt ensam jag är. Och det är mitt egna fel. Jag är asocial. Jag hör inte av mig till andra, jag svarar inte när andra ringer. Detta trots att jag inte vill tappa kontakten. Jag går inte ut. Jag pratar inte med någon annan när jag väl är ute. AC lyckas jag inte ta mig till trots att jag borde. Klarar inte att vara särskilt social där heller.
Jag pratar inte om mig själv, mina tankar. Vill eller kan inte dela med mig av mig själv. Låta någon lära känna mig. Jag har dragit mig undan mer och mer inte bara fysiskt utan också känslomässigt. Jag har stängt av.
Det är en stor sorg att inse hur mycket jag blivit som min mamma och även som pappa är. Jag VILL inte bli som mina föräldrar. Jag vill kunna vara en del i en grupp. Inte en ö. En mycket ensam ö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar