Papper papper

Det är så många papper och detaljer att hålla reda på. Undrar vem det är som håller reda på det om inte annörig tar tag i saken.

Håller på att ordna med något sätt att få ner mamma för trappan, hon bor en halv trappa upp. Igår var vi till gävle för lite prover och information. Och det var jag min gudfar och en hjälpsam granne som råkade komma förbi som efter mycket om och men fick ner ha för trappan. Hon kan inte stå på bena längre. Upp vart vi tvungna att bära henne i rullstolen, eller typ dra. Det gör jag aldrig om, fan va ont jag fick överallt och mina händer hatar mig. Jagade arbetsterapeuten idag för att få till en lösning men hon var så klart ledig. Jag fick prata med en annan arbetsterapeut som kollade hennes telefon bara, jag passade på att lämna ett medelande. Det hela måste fixas innan onsdag nästa vecka då hon ska till sjukhuset. Ringde bostadsbolaget med angående att få en trapphiss installerad, det skulle tydligen inte vara några problem men att det är arbetsterapeuten som ska skriva en anmälan om det och att sen kommunen ska ta ställning. Bara det kommer att ta tid. När vi pratade med henne senast så var det ju ingen broska med nått, vi skulle ju ta det efter som. Men vafan, jag känner mig bara stressad. Och onsdagen går inte att göra hemma, hon ska operera in en port-a-cat (osäker på stavningen). Och sen kommer hon ju att påbörja behandling (vilket vi vetat om ett tag nu)så jag vet inte hur hon har tänkt sig det hela. Mamma är bara ledsen och känner sig bara till besvär, hon ska verkligen inte behöva tänka på sånt nu juh.

Sen är det ansökningar till kommunen för hemtjänst, diverse recept som måste fixas, mammas socker tabletter är inte tillräckliga just nu så har jag givit henne insulinsprutor ett par tre gånger. Ränkingar som ska betalas, saker som ska inhandlas, mat som ska köpas, diskas,tvättas och städas (som jag fortfarande hatar). Och så hantera mamma som är så trött och börjar bli virrig känns det som.

Och så klart mina egna känslor, frånvaron av psyk och en massiv oro inför utförsäkringen.

Inte kan jag sova särskillt mycket heller.

Som tur är kommer bror och pappa ner imorgon ett par dagar, så jag får tid över till mig själv och sovmorgon. Det är fan drygt att stiga upp 6 varje morgon för mediciner, särskillt när man varit uppe vid 2-3 för att hjälpa mamma till toaletten och obligatoriska ciggen (som hon vägrar att sluta med)och koppen kaffe. Sen kan jag somna om till halv 8 för blodsockerprov, frukost och mer mediciner. Osv.

Det här kanske låter lite väl gnälligt men jag är trött. Och det är betydligt jobbigare än förväntat att pyssla om någon.