Fan, jag hatar att vakna med ångest, sån där intensiv -jag vet inte vart jag ska ta vägen ångest-. När det händer brukar jag ligga alldeles stilla och liksom bara vänta så brukar det ge sig i alla fall lite.
Nu är jag uppe och det känna lite lättare.
Sen kom posten och jag känner mig påhoppad.
Terran föreslog senast att jag skulle träffa en läkare. Jag undrade varför och ville inte göra det, för vad fan ska jag dit att göra. Dom kan inte hjälpa mig och jag vill inte äta fler mediciner än mina vid behovs. Terran tyckte dock att jag borde träffa läkare ang om jag har någon annan diagnos och mediciner. Och trots att jag uttryckligen sa nej så damp det ner en kallelse till en läkare ändå. Det känns ju fint att hon lyssnar på vad jag säger.
Det kom en kallelse till ett möte på FK också, det var jag iof förvarnad om men jag hade uppskattat lite längre tid innan så att säga. Mötet är på onsdag. Jag fick uppfattningen om att det är ett förberedande möte av något slag och jag fick några frågor jag ska fundera på. Om min framtid typ. Har en känsla av att det nog blir bra.
Båda breven kräver lite funderingar från min sida, något jag inte direkt känner att jag klarar av just nu. Vill bara ligga still och inte göra något, känna något, tänka något.
Kanske mötena är något jag behöver även om jag inte vill ha dom.
1 kommentar:
Gumman, skrik till om du vill ha stöd. Jag följer gärna med som support! Kram
Skicka en kommentar