De senaste dagarna har det dykt upp kortare stunder av frid. Det är skönt men också ovant. Det är som en acceptans har infunnit sig. Hur jag har blivit, hur jag mår och det liv jag lever. Det är en ganska skön känsla. Men alldeles för kort.
Jag antar att detta är något bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar