Visst har jag väldigt dåligt samvete för att jag bara försvinner.
Har kanske sagt att jag ska träffa någon eller göra något, så antingen bokar jag av i sista sekunden eller hör överhuvudtaget inte av mig.
Jag hatar mig själv när jag gör så men kan ändå inte låta bli ibland.
Att andra avbokar i sista stunden stör mig inte men skulle dom inte alls höra av sig blir jag naturligtvis både arg och ledsen.
Så egentligen varför skulle andra vara ok med att jag gör så.
Det är det naturligtvis inte och jag vet inte varför jag gör så gång på gång.
Ibland tror jag att jag straffar ut mig, så att ingen vill umgås med mig.
Och det göder mitt självhat naturligtvis.
Jag hatar när jag gör saker som blir fel.
När jag gör fel.
Och fel blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar