Ledsenvärk

Hopplösheten breder ut sig.

Känner mig nere, nej, jag är deprimerad. Allt känns totalt hopplöst. Hela bröstet värker av en stor och kompakt ledsenhet. Har väll egentligen ingen anledning att känna så, vilket naturligtvis gör att det känns ännu värre.

Är så negativ. Om allt. Så tungt.

Det känns nästan oöverstigligt tungt bara att dra in andan för ytterligare ett andetag. Hade jag ett val skulle jag låta bli.

Inte så jag vill dö, jag vill bara inte existera. Inte tänka, inte känna, inte vara.

Känner mig helt slut och bedövande trött. Har ont i kroppen och huvudet. Huvudet antagligen för att jag spänner mig och pressar ihop käkarna så att till och med tänderna värker. Har ingen som helst aptit och mår mycket illa till och från.

Jo, jag vet att det kommer att gå över. Men jag kan bara inte se hur. Allt känns så meningslöst.

Jag vill gråta men kan inte. Det kommer inga tårar. Det känns som en torr gråt som inte rör sig, som inte går att få ur sig. Förlamande icke-gråt.

Funderar en del på att skära men till och med det känns meningslöst. Känns inte som om ens det skulle lindra. Det skull inte lätta det inre onda. Förmodligen skulle jag bara må ännu sämre och jag skulle hata mig ännu mer. Då skulle jag ha ont både innuti och utanpå och liksom bara byggas på. Hata mig själv för att jag inte kunde låta bli, hata mig själv för att det inte hjälper, hata mig själv för att jag hatar mig själv.

Just nu kan jag inte ens föreställa mig att någon någonsin skulle kunna tycka om mig. Jag gör ju inte det, så hur skulle någon annan göra det. Fet, ful, korkad, en misslyckad loser som aldrig får något gjort.

Det gör så ont.
Den kompakta ledsamheten i bröstet gör så ont.
Den värker och dränker mig.

Trots allt lyckades jag ta mig till AC idag, sen men dock. Lyckades tvinga i mig lite mat. Lyckades ta mig iväg till terran. Jag antar att det får ses som en seger. Jag har lyckats med något, vilket jag antar är bra.

Gissar att det är ett bakslag bara, efter att jag mått riktigt bra en tid. Det har ju kommit tidigare och lär komma igen. Dock känns denna svacka betydligt tyngre och djupare än på länge.

Hm, mina händer skakar.
Så trött.