Omedveten? helt bara borta

Otroligt det är fredag idag, fredag kväll till och med. Har inget minne alls av onsdagen, har en svag aning om att M ringde i torsdags för att kolla om jag levde. Något om att AC hade ring dit för att jag inte svarade i telefon och inte hört av mig. Vilket jag naturligtvis inte har gjort. Fortfarande. Fan.

Lite skumt är att jag inte ens petat i mig piller för att sova, å andra sidan har jag ätit extremt lite. Det jag åt i tisdags kom upp igen, onsdags vet jag inte om jag åt något och igår åt jag en halv gurka och ett halv paket riskakor. Idag har jag ätit ett riktigt mål mat och ett helt paket riskakor. Åh så jag mår illa och det kryper i kroppen av äckel.

Har nog blivit beroende av riskakor med gräddfil/lök-smak. Det är det enda som smakar lite i alla fall.

Är så äcklad av ätandet i sig, av fettet som dallrar. Av kontroll förlusten det är att äta överhuvudtaget. Bara ätadet gör att jag känner mig så misslyckad.

Men enligt terran så jag har inte problem med maten, eftersom jag alltid har problem med det så.. Med den logiken har jag inga problem alls. Fan vad problemfri jag känner mig.

Måste erkänna att det är ganska skönt att inte "finnas" att leva i min lilla bubbla. Stunderna jag "vaknar" upp är desto mer knäckande, så sorgligt och förtvivlat när jag ser och inser hur mycket tid som bara försvunnit. Vill bara försvinna igen och gärna skära hårt och mycket först dock.

Jag vill ha mitt patetiska lilla liv tillbaka.

Förstår inte varför jag inte klarar saker som jag uppenbarligen klarat tidigare. Varför jag blir så knäckt. Varför jag stänger av.

Iof förstår jag varför jag inte blir trodd. Varför terran inte förstår varför jag inte fungerar just nu. Jag förstår inte heller. Är så trött på att säga jag vet inte, jag vet inte.


Har tittat lite i bloggen över den senaste tiden, vafan skriver jag för?
Det är ju bara negativa saker, bara gnäll känns det som.