Så många saker jag måste göra men jag ska inte använda ordet måste. Inget jag gör är bra, gör jag något så är något annat fel. Eller så är det jag gör fel.
Jag är så trött, så trött.
Men jag ska inte sova så mycket. Tydligen.
Nej, det är tydligen bättre att vara vaken och plågas. För det är en plåga, allt är ångest och trötthet. Jag ska tydligen aktiveras. Tror inte det, jag vet vad jag borde göra och gör det när jag kan. Jag latar mig inte för skojs skull. Har blivit erbjuden KBT-aktivering med en kandidat. Yey, en till som kommer ge mig dåligt samvete för att jag inte klarar av mitt patetiska lilla liv. Läkaren jag var hos igår tyckte jag skulle börja äta medicin igen, en ny variant förstås. Vanligaste biverkningen var trötthet, men humöret skulle tydligen jämna ut sig. Mmm, jämna ut sig, men det betyder inte att det blir bättre, bara att det inte svänger lika mycket.
Det känns lite som att alla säger till mig att sluta sjåpa mig och ta mig i kragen, visst jag har problem, det håller dom med om. Men dom kommer jag ju ändå alltid ha så strunta i dom och gör allt och lev upp till allt ändå. Det är som om problemen inte räknades, som om jag inte räknades.
Jag är så jävla less på det här.
På mig själv.
På mitt patetiska lilla liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar