I lördags kväll kom äntligen tårarna och sorgen.
Det gjorde så intensivt ont i hela kroppen, som om hela jag skulle gå sönder. Många tårar blev det. Och trots allt var det en lättnad att kunna känna sorgen, att kunna gråta.
Igår var en lugn dag, som att jag fått ut endel.
Idag är jag så skör.
Gråtfärdig för minsta lilla.
Ledsen och förvtivlad.
Tacksam men ändå trasig och ångerfull.
Tacksam för allt jag fått.
Ångerfull för allt jag gjort fel eller inte gjort alls.
Jag saknar mamma så.
2 kommentarer:
Kram vännen.
Att sörja är jobbigt, och det måste få vara jobbigt för att man ska klara av att gå vidare efteråt. Bra att känslorna nu äntligen får komma ut.
Du vet var jag finns.
Massa kramar älskade vännen.
Det gör ont att sörja men det är tyvärr en del av processen.
Skönt att du äntligen kan släppa fram det. Det betyder att du är på väg framåt!
Massa kramar! Tänker på dig!
Skicka en kommentar