Har en tung ångest som ligger i bakgrunden och skaver hela tiden.
Om mat, icke-rörelse, försörjning, mamma, hemlängtan, kexcholkad-överdos mm.
Kan fan inte sova pga det.
Jag behöver inte det också.
Vet så väl att jag borde ta mig i kragen och styra upp det jag kan, det skulle ju hjälpa lite i alla fall. Men inte då, jag gräver liksom ner mig. Som vanligt.
Suck.
2 kommentarer:
*skickar över lite styrka*
Det är så lätt att bli handlingsförlamad av sådana känslor, känner igen det så väl. Men kanske om man tar små myrsteg mot förändring? Det försöker i alla fall jag med, små små steg varje dag...
Skicka en kommentar