Ful, äcklig och fullkomligt grotesk.
Så känner jag mig idag och har känt de senaste dagarna.
Jag är äckligt tjock.
Dallrig.
Pösig.
Groteskt stor.
Och mina armar är motbjudande.
Jag blir illamående bara av att se dom.
I alla fall av vänster.
Ok, jag vet att jag inte kan göra något åt armen.
Den är och kommer förbli som den är.
Men jag kan sluta äta skit.
Jag måste kunna sluta äta skit.
Varför ska det vara så svårt?
För varje tugga blir det ju bara värre och värre.
Ändå kan jag inte sluta.
Förstör jag medvetet mig själv?
Kommer jag någonsin ändra mig?
Kommer jag någonsin vara snäll mot mig själv?
Varför ska det vara så svårt?
Förtjänar jag inte det?
Är jag verkligen en så dålig människa?
Jag känner mig så äcklig.
Och ingen kommer någonsin att vilja ta i mig.
Varför skulle dom det, om inte jag själv vill.
Jag kan se äcklet i andra människors ögon.
Jag ser så motbjudande ut att dom ryser och tittar bort.
Och jag förstår dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar