torsdag 29 januari 2009

Ångest, Ångest, Ångest

Har sån ångest just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Terran idag var tung som fan.

Och allt annat som hänt men inte känts, typ.

Jag vet inte vart jag ska ta ivägen.
Vad jag ska göra.

Jag vågar inte göra annat än att vänta.
Vill inte att det ska bli fel, att något ska hända eller att jag ska göra något.
Något destruktivt.
Trots att jag nästan vill.
Tror jag.
Kanske.

Vet inte vart jag ska ta ivägen.
Det enda som finns är ångest.

Och det finns inget jag kan göra åt det.
Det finns inget jag kan säga.

Jag är förlamad.
Om jag satt i ett rum, och rummet brann omkring mig, så skulle jag inget göra.
Bara vänta, inte på något, bara vänta.
Inte på slutet, inte på räddningen.
Bara vänta.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Whistler! Kom in på din blogg helt av en slump. Jag blir tagen av det du skriver, och skulle vilja hjälpa dig om jag kan.
Visst, du kanske inte vill ha hjälp av mig, men om du skulle känna för att skriva av dig eller så, så är du varmt välkommen att dra iväg ett mail till mig. Kramhansson.madeleine@hotmail.com