Mitt liv är ovärdigt.
Onödigt.
Det är så många som skulle ge så mycket för att ha det jag ändå har.
En fin lägenhet.
En underbar pappa och bror.
Några goda vänner.
Mat för dagen.
Så varför uppskattar jag inte det här mer?
Varför gör jag inget för att vara värdig detta?
Jag förstår inte.
1 kommentar:
Hej,
Jag har varit borta från bloggvärlden länge, men nu är jag tillbaka med en ny blogg.
Du är inte ensam om att känna som du beskriver, jag känner liknande.. Varför är jag inte glad? Jag har ju "allt"! Samtidigt kan man inte lura sig själv att känna annat än man gör...
Stor kram!
Sara (gamla "viljanattleva")
Skicka en kommentar