Min mamma är sjuk.

Jag fick veta för någon vecka sen att mamma hade en misstänkt tumör på ena lungan och fläckar på levern.

I morse pratade jag med hennes läkare, som hon hade varit hos igår.

Det var bekräftat att det var lungcancer, dom vet inte vilken sort än men det såg inge vidare ut.
Tumören är ganska stor och fläckarna är metastaser.
Hon kommer att rönkas igen nästa vecka för att se hur ryggraden ser ut, hon har svårt att gå och stå.

I och med att hon har KOL och ett uselt allmäntillstånd kommer hon med största sannolikhet inte att få några cellgifter, dom skulle göra mer skada än nytta.

Han ville inte ge någon tidsplan.
Men något julfirande var osannolikt.

Nåja, det var i eftermiddags.

Min gudfar ringde, mamma är inlagd igen.
Hon har ätit blodförtunnade ganska länge och dom nivåerna har tydligen farit upp och ner.
Dom har nu sats ut.
Hon lämnade prover igår och idag på dagen.
Det visade sig att blodet är alldeles för tunt.
Så hon är inlagd för att de ska försöka göra något åt det.
Hur vet jag inte.
Men om hon slår sig kan hon ju förblöda, så det är skönt att dom tog in henne på en gång.
Jag pratade lite med mamma och hon verkade under omständigheterna ganska ok, hon tyckte det var skönt att vara på avdelningen.

Jag ska ringa på förmiddagen imorgon och höra hur det är och vad som händer.
Är det illa kommer jag åka upp med bror och pappa.

En tanke eller kanske dröm vi har är att hon ska vara så pass bra att vi kan ta henne upp till skatan, hennes älskade sommarstuga, i alla fall ett par dagar.


Själv, jag vet inte, det känns lite som att vänta på paniken.
Jag är nog i chockfasen fortfarande.

Jag älskar min mamma.
Och vi är vänner, det har tagit många år och ganska mycket jobb att ta sig dit.
Men jag är oerhört glad att vi är där.

Jag hoppas så att det bara är en tillfällig svacka, att hon kommer att ha lite mer tid. Jag vill ha mer tid.