Ibland är det svårt att förklara en upplevelse, att sätta ord på den. Har känt mig konstig i helgen, liksom som om mitt yttre jag inte var hopkopplat med det inre, men ändå inte, det är denna upplevelse om är så svår att förklara. Det hela är mycket obehagligt i alla fall.
Pratade om det med terran idag och ska fundera vidare till nästa vecka.
Jag tror kanske att upplevelsen kan bero på att jag liksom sprungit från mig själv på något sätt, att mitt inre inte hänger med i förändringarna.
Jag mår ju trots allt ganska bra nu och det har jag typ aldrig gjort, inte på det här sättet i alla fall. Jag inser att det måste få ta tid att vänja sig vid detta nya sätt att vara, tänka och känna.
Men nog är det intressant att det faktiskt går att förändras, att det kan bli bättre. Jag känner hopp och vill leva.
För även om det är jobbigt och tungt, för alla negativa tankar och känslor och självmordstankar mm. finns ju fortfarande där, så kan jag nu sätta ord på dom och hantera dom på ett helt annat sätt än tidigare. Bara det känns som en seger. Det är underbart att ha tillgång till hela jag och många användbara färdigheter.
Skönt att inte behöva bli destruktiv för minsta lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar