ihållande ångest

det är tungt att vara jag.
Nåja, har vilat lite och gått en låång prommenad i skogen och plockat lite här hemma. Jag väntar, väntar och väntar på att det ska ge sig. Visst är det lite lättare, lite lugnare fast det är klart allt är relativt.

Fortarande för mycket.

Valet verkar stå emellan radikal acceptans, vilket jag försöker med nu, och att ta livet av mig, men jag vill för ovanlighetens skull inte dö.

Jag är medveten om att detta inte funkar i längden.

Hur länge kan kroppen ha ångest? Får kolla upp det.

Jag vet bara att JAG inte kommer orka.

Varför har jag sån ångest?
Varför ger den sig inte?

Fan.