Fy Fan

Vilken dag, vilken otrolig ångest. Tror inte att det varit så här illa någon gång tidigare, inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag lider.

Var hos husläkaren, av någon anledning var inte den jag hade bokat tid hos, en som jag varit hos ett par gånger tidigare och som vet varför jag kom dit, där så jag fick en annan. Hon var otrevligt och tyckte inte jag hade där att göra för jag tillhörde ju inte hennes område. Men va fan det var ju inte jag som bestämt att jag skulle gå till henne. Men hon skrev ut en förpackning av vardera av det jag skulle ha. Och blodtrycket var ok. Och allt detta under fet tung förgörande ångest.

Måste skaffa en ny tid för nästa omgång piller.

Jag vill ha EN husläkare, en som jag träffar mer än en gång. Så jag kan få lite sammanhang och slipper dra hela historien varje gång. Och slipper bli ifrågasatt varenda jävla gång. Men vart hittar man en sån?

Jag hatar verkligen att jag är jag.

Sen bar det iväg till DBT:n, tungt som fan och jag misstänkte nästan att jag skulle tuppa av på vägen dit pga. ångesten. Där lättade den lite som tur var, kunde nästan inte prata för skiten drar åt så hårt runt lungorna. Det var K’s sista gång och jag gav henne dikten. Hon vart jätteglad och läste upp den för gruppen. Alla var snälla och sa att de gillade den, att den beskrev hur de kände med.

Nu är jag grymt trött och ännu piggare. Försökte varva ner på tunnelbanan hem men det går inte, det kryper och splitter i kroppen. Känner att jag inte kommer att kunna sova än på ett tag. Har nu varit vaken sen 8 igår morse.

Ska det här hålla på länge, eller?
Jag kommer inte att orka.
Kan ju för fasiken inte ens andas ordentligt.
Jag vill inte ha det så här.
Fan