Har börjat en rehab-grej och med den bla. en kurs i självkänsla. (Inte terapi)
Fick en liten hemläxa, att fundera på ett kort man fick välja. Fast jag valde inte utan tog ett kort i högen.
Kortet sa "Jag väljer jag att vara lugn".
Åh, bara att tänka på "lugn" får det att krypa i hela mig av panikkänlsor.
Jag kan inte känna lugn. Det var länge sen jag ens mindes att jag var lugn.
Utanpå är jag lugn eller verkar lugn.
Men inuti, längst in är som en kompakt panik/kaos känsla.
Det känns som om den skulle kunna sluka mig helt om jag släppte fram den.
Att jaget skulle försvinna.
Jag tror allt flyktbeteende beror på att jag inte (tror mig) kunna hantera det.
Jag tror att självskadebeteendet är ett sätt att "hantera" panik/kaoset.
Att liksom med våld tvinga undan mörkret.
Jag vill inte se det här, känna det här.
Men hur gör man?
Hur kommer man i kontakt med mörkret?
Hur hanterar man det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar