Det där med att sova gott

var inget som förunnades mig

jag är forfarande vaken men en brutal ångest

har så ont i kroppen av ångesten

...

Vaknade på gott humör och det har hållit i sig hela dagen.
Det var länge sen jag hade så lite ångest och så lite depp/skada/dö tankar.
Jag var både förvånad och rätt ut sagt tacksam.

Men nu på kvällen/natten...
Jag kommer inte till ro, kan inte somna ens med sömnisar.
Det borde ju gå, jag har ju varit uppe sen före sex i morse.
Jag har varit ute och rört på mig så kroppen borde vara trött.

jag är hungrig, inte riktigt men jag vill döva ågern.
Jag skulle bara äta lite makaroner.
Det var inte ens gott och nu mår jag illa som fan.
Jag vill skada för att jag mår illa, jag vill kräkas.

Nu är alla tankar på att skada och dö väldigt starka.
Vafan
fan
fan
fan

Varför kan jag inte få ett helt dygn gladhet?